Ett fåtal läkemedelskommittéer föreslår fortfarande en folsyrabehandling med 5 mg, en halv tablett två gånger i veckan. En vetenskapligt mera korrekt strategi vore att ta en fjärdedels tablett var eller varannan dag. Här talar jag om underhållsbehandling efter remissionsbehandlad folatbrist och motiverad profylax mot befarad brist [1].
Kroppens normala förråd av folat är 5–10 mg. Utan tillförsel utifrån räcker detta förråd i 2–4 månader, innan bristsymtom seglar upp. Den dagliga omsättningen av folat är nämligen 0,1–0,2 mg, hos gravida 0,4 mg.
Vid oral behandling av folatbrist använder vi vanligen folsyra. Upptaget är i genomsnitt 80 procent. Det varierar mellan 40–95 procent.
Överskott av folsyra utsöndras i urinen. Utsöndringen är försumbar vid doser upp till 1 mg. Vid en dos av 5 mg utsöndras hälften i urinen.
Det finns respektabla skäl att behandla med högre doser folsyra än 1 mg dagligen i enstaka fall (riskgraviditet för fostermissbildning, svår blodbrist, avancerad neuropati). Men merparten av våra patienter borde inte ha mer än 1 mg dagligen.
Folsyrans dosrekommendationer utformades för mer än 60 år sedan. Skälet till justering nedåt under senare år är framför allt att man befarar att långvarig överdosering av folsyra spelar en roll i utvecklingen av tumörsjukdomar [1].
Det är min förhoppning att våra läkemedelskommittéer samråder med varandra i den här frågan innan dosrekommendationer läggs för kommande år. Min arbetshypotes är att man kommer att landa vid en rekommenderad dos om 0,5–1 mg dagligen i flertalet fall. Detta ligger i linje med, men något under, Läkemedelsbokens aktuella rekommendation, 1 mg dagligen [2].