Rekommendation om sängläge är vanligen första åtgärd vid hotande prematurbörd (förlossning vid 22+0–36+6 graviditetsveckor), för tidig ­livmoderhalsutmognad, preeklampsi eller komplicerad multipel graviditet. Det förefaller dock finnas begränsat stöd i litteraturen för att sängläge verkligen förhindrar prematurbörd och förbättrar graviditetsutfallet [1, 2]. De rapporter som finns manar tvärtom till stor restriktivitet. Den samlade bilden talar närmast för att sängläge kan ha skadlig inverkan på såväl mor som barn. Många har också argumenterat för att denna praxis tillkommit i huvudsak för att skydda vårdgivaren från kritik om utgången skulle bli olycklig [3-5].
Prematurbörd förekommer i 5–8 procent av alla förlossningar i västvärlden och i upp till 25 procent av alla förlossningar i utvecklingsländer. Hela 70 procent av all perinatal morbiditet och mortalitet beror på prematurbörd, och siffran ökar med kortare gestationslängd [6].
Vila har rekommenderats ­sedan 1900-talets början för att minska fysisk påfrestning och stressrelaterade symtom under graviditet eftersom tungt ­fysiskt arbete och ­extrem stress anses öka risken för prematurbörd. I dag rekommenderas vila av mer än 90 procent av alla obstetriker [5].
Vilan kan vara partiell eller total. Vid total vila rekommenderas sängläge på sjukhusavdelning eller i hemmet. Kvinnan får gå upp endast i samband med måltid, toalettbesök och tvätt. Ofta ges trombosprofylax. Det är väl underbyggt att sängläge ­redan efter några få dygn medför ökad diures, minskad plasmavolym, elektrolytförlust, muskelatrofi och förhöjt blodtryck.
Ett längre planläge ökar också risken för trombos och prematurbörd <34 graviditetsveckor. Det har sannolikt även en negativ inverkan på vårt immunförsvar. Studier visar att det finns risk för psykosociala följder som ökad stress och depression hos kvinnan, liksom ett minskat välbefinande för familjen som helhet. Risken för ekonomiska förluster bör också beaktas [3-5]. Vid en jämförelse mellan vila på sjukhus och i hemmet tyder ett fleratal väl överensstämmande studier på att vila i hemmet ger ett gynnsammare utfall vad gäller prematurbörd, spädbarnsdödlighet, födelsevikt och Apgar-poäng, men även vad gäller stress och depression hos ­modern [5]. Vill vi mana till försiktighet vad gäller ordination av sängläge och samtidigt under­stryka behovet av fler randomiserade studier på området. Preventiva åtgärder som ­familjeplanering och tidig mödravårdskontakt bör inte heller försummas. Det är också viktigt att komma ihåg att mindre än hälften av alla kvinnor som söker med tecken på hotande prematurbörd verkligen föder för tidigt [7].