På Socialstyrelsens webbplats finns följande rekommendationer för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (F 43.1), som tydligen uppfattas som bindande av primärvård och handläggare på Försäkringskassan: »Arbete har vanligen positiv effekt på symtombilden och sjukskrivning bör så långt som möjligt undvikas. Arbetsförmågan kan periodvis vara nedsatt.«
De senaste åren har inneburit många friskförklaringar av flyktingpatienter, men även av andra patientgrupper med svåra traumarelaterade störningar såsom PTSD. De vanligast förekommande psykiatriska diagnoserna inom vår patientgrupp är PTSD efter enkelstående händelser som drabbar en förut välfungerande individ; komplex PTSD som i regel har samband med upprepad och långvarig traumatisering under känsliga mognadsfaser; samt dissociativa störningar beroende på anknytningstörningar i förening med till exempel sexuella övergrepp i tidig barndom.
Den kollektiva friskförklaringen har gjort det nästan omöjligt att inom högspecialiserad vård behandla dessa patienter. En anledning är att de är extremt känsliga för stress med stora kognitiva svårigheter, dvs oförmåga att lagra ny information, nedsatt koncentrationsförmåga, stora svårigheter med sömn och därmed återhämtning.
Europeiska studier har visat att diagnosen PTSD är en av de tio främsta orsakerna till förlust av arbetsförmåga hos förut friska individer inom hela gruppen psykiska och neurologiska störningar. Metastudier har visat att endast 50 procent av patienter med PTSD-diagnos blir återställda. 50 procent tillfrisknar tack vare kortvariga behandlingsmetoder som kan karaktäriseras som de mest effektiva inom det psykosociala området. Men 50 procent tillfrisknar inte, i synnerhet de som har långvarig eller kumulativ traumatisering. Denna grupp är alltså kronisk och har större eller mindre svårigheter att klara sin vardag.
Jag är väl medveten om den salutogena effekten av en bra, stimulerande och kreativ arbetsmiljö, men vill ifrågasätta vilken evidensbas som ligger till grund för ovanstående rekommendation. Låt gärna den expertgrupp som skrivit riktlinjerna också redovisa sin kliniska erfarenhet, samt vilka experter inom områdena bedömning av arbetsförmåga, arbetsrehabilitering och psykotraumatologi som de har konsulterat.