Den rapport som dr Olofsson citerar i sin artikel i Läkartidningen 41/2012 (sidorna 1837-8), »Doctoring the evidence, abandoning the victim«, publicerades i oktober 2011; om det utkommit en senare version har den inte nått oss, och någon sådan omnämns inte heller på PHR:s eller PCATI:s webbplatser. Det är därför oklart varför dr Olofsson presenterar rapporten som ny, något som kastar tvivel över trovärdigheten i resten av hans brev.
Beträffande de påståenden som dr Olofsson för fram vill vi påpeka följande.
Israels läkarförbund ­(Israeli Medical Association, IMA) tar varje tillfälle i akt att informera om och genomdriva förbudet för läkare att delta i förhör och påstådd tortyr, i enlighet med den etiska kod som gäller för läkare i ­Israel.
IMA är ingen utredande instans utan snarare en vägledande organisation, vars klara riktlinjer entydigt förbjuder läkare att delta i tortyr eller »godkänna« påstådd tortyr och kräver att läkare rapporterar varje misstanke om tortyr. Dessutom är, så vitt vi vet, tortyr klart och tydligt inte godkänt och används inte av Israels säkerhetsstyrkor eller i fängelser.
Vid ett möte 2011 med IMA, PHR och hälsoministeriet beslutades att hälsoministeriet skulle tillsätta en kommitté för bevakning av misstänkt tortyr. Läkare skulle därmed kunna rapportera ­direkt till kommittén, som i sin tur skulle kunna vidarebefordra rapporterna för utredning och åtgärder.
Vi tror att grunden för överenskommelsen, som kräver att läkare rapporterar varje misstanke om användning av tortyr, är viktig och grundläggande för att få till stånd ett adekvat bemötande i denna fråga; det är beklagligt att detta inte omnämns i rapporten från PCATI/PHR.
IMA vänder sig i starkaste möjliga ordalag mot alla påståenden om att israeliska
läkare är inblandade i tortyr eller misshandel, och vi kommer att fortsätta att göra allt som står i vår makt, med de möjligheter vi har, att informera läkare om deras skyldigheter att rapportera och agera korrekt i dessa frågor.
*
Debatten är nu avslutad. red