Diabetesketoacidos är en relativt ovanlig, 5–8 episoder per 1 000 patienter/år [1], men allvarlig komplikation vid diabetes mellitus. Mortaliteten är 3–9 procent vid sen diagnostik, och ökar med ­ålder, lågt pH-värde, grad av hyperosmolaritet och vid njursvikt [2]. Eftersom tillståndet kan vara livshotan­-de krävs akut inläggning, ­initialt vanligen på en intensivvårdsavdelning, och ett multidisciplinärt omhändertagande [3-6].
I Sverige är risken för diabetesketoacidos hos barn cirka 18 procent vid insjuknandet i diabetes [7], och vid etablerad diabetes 1–2 procent per år [8]. Mortaliteten hos barn är 0,15–0,30 procent, till allra största delen på grund av den fruktade komplikationen hjärnödem [6], som inte drabbar vuxna.
De flesta patienter som drabbas av diabetesketoacidos har typ 1-diabetes, men även patienter med typ 2-diabetes riskerar diabetesketoacidos i speciella situationer som vid katabola sjukdomstillstånd då insulinbrist uppstår (exempelvis trauma, kirurgi och akuta infektioner). Hos vissa etniska grupper kan typ 2-­diabetes debutera med ­diabetesketoacidos [4].
Genom att upptäcka ketonbildning tidigt kan vi förhindra att diabetesketoacidos ­utvecklas, och vid inläggning blir medelvårdtiden kortare vid lindrigare grad av acidos.
Genom att mäta blodketoner upptäcker man mycket snabbare en stegring av ketoner, och man mäter den ketonkropp som är dominerande, det vill säga 3-beta-hydroxibutyrat (3BHB) (Tabell I). Att mäta urinketoner anses inte lämpligt då de uppträder först ett tag efter att B-keton­erna börjat stiga. Urinprov upplevs dessutom ofta negativt av patienterna. Portabla och patientnära blodketonmätare gör det möjligt att identifiera en stegring av ­ketoner tidigt, även om plasmaglukos endast är måttligt förhöjt.
Möjligheten att monito­rera B-ketoner och plasmaglukos innebär en förbättring av handläggningen av dia­betesketoacidos [9]. Bedside-monito­rering har visat sig vara kliniskt användbart vid tillstånd med ökad ketonbildning [10], men metoden är osäker vid högre värden
än 3–5 mmol/l. Man bör därför inte förlita sig enbart på B-ketonmätning vid diagnos eller akutbehand­ling av diabetesketoacidos [11]. På akutmottagningen bör man i initialskedet ta ­venös blodgas för att få besked om aktuellt pH och ­standardbikarbonat.
Att tänka på:
• Bedside-apparaten måste finnas tillgänglig på akutmottagningar och vårdcentraler. Laboratoriemetod för mätning av 3BHB är inte tillämpbar i akutsituationer.
• Sjukvårdpersonalen måste tränas i att använda B-­ketonmätare.
• Ansvarig personal måste se till att rätt sticka används för att kalibrera mätarna och att utgångsdatum för stickorna inte passerats.
• Vid osäkerhet kring analyssvaret måste patient­nära metoder kontrolleras; det vill säga jämföras med prov som analyserats vid kliniskt laboratorium.
• Blodgasanalys måste finnas tillgänglig vid sjuk­husets akutmottagning.

Falskt positiva U-ketoner ses vid intag av vissa ­läkemedel (kaptopril, valproat), falskt nega­tiva U-ketoner vid ­intag av salicylsyra eller höga doser ­C-vitamin. Fel­aktiga mätvärden för B-ketoner kan ses vid intag av vissa läkemedel (acetamidofenol, askorbinsyra, ­kaptopril, dopamin, ­efedrin, ibuprofen, salicyl­syra, ­tetracyklin, tolazamid och tolbut­amid). Höga nivåer av aceto­acetat, bilirubin, ­kolesterol, tri­glycerider, ­kreatinin samt urin­syra kan också påverka analysen av blodketoner.
Vad gäller vuxna rekommenderas B-ketonmätning för riskpatienter (patienter med insulinpump, tidigare dia­betesketoacidos och gra­vida) vid höga plasmaglukosvärden (>14 mmol/l) på morgonen eller före sänggående, vid höga plasmaglukosvärden (> 14 mmol/l) under dagen som inte sänkts vid kontroll några timmar efter en extra dos insulin, och vid symtom med illamående och kräkningar. Hos barn är det viktigt att vid B-glukos > 14 mmol/l kontrollera B-ketoner vid högt blodsocker på morgonen innan de går till skolan, medan man hos vuxna kan börja med att ge en extra dos insulin och kontrollera blodsockret igen efter 2–3 timmar.
Mätning av 3BHB är en ny ­metod inom diabetesvården och möts därför ibland med viss skepsis av personer som inte stött på den tidigare. Trots ett högre pris per sticka jämfört med U-ketoner (se nedan) är metoden klart mo­tiverad eftersom den mäter nivån av den viktigaste ketonkroppen. Vi anser att metoden ska vara tillgänglig i klinisk rutin på alla vårdcentraler, barn- och medicinmottagningar, akutmottagningar och avdelningar där patienter med diabetes ­vårdas.
Alla barn och ungdomar med diabetes ska ha tillgång till mätning av B-ketoner i hemmet enligt beslut i Barnläkarföreningens sektion för endokrinologi och diabetes. All personal bör utbildas i ­användandet av bedside-­metoden, och det är viktigt att förstå varför man ska mäta både blodsocker och ­B-ketoner hos en patient med diabetes som inte mår bra.
Blodketonstickor kostar ­cirka 21 kronor/styck, medan priset för urin­ketonstickor är 1,50 kronor/styck (Apotekets utförsäljningspris). Årsförbrukningen av blodketon­stickor i Sverige uppskattas till cirka 100 000–250 000 stickor, vilket ger en årlig kostnad för vården på cirka 1–5 miljoner kronor (rabatter ges vid upphandlingar). Den förhållandevis låga totalkostnaden ska vägas mot mervärdet av att få ett direktvärde på den viktigaste försurande ketonkroppen 3BHB och en kostnadsbesparing i form av färre sjukhuskontakter och inläggningar på grund av ­ketoacidos.