Mer tyckande än vetenskap för patienter med typ 1-diabetes

Enligt körkortslagen kan ett körkort helt eller delvis återkallas om innehavaren på grund av till exempel sjukdom från trafiksäkerhetssynpunkt inte bör ha körkort.
Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) innebär att personer med typ 1-diabetes inte får inneha körkort med behörighet C (lastbil) eller CE (lastbil och tungt släp), och att behörigheten ska återkallas för dem som fått sin behörighet efter den 1 maj 2008. Alla med typ 1-diabetes anses således vara trafikfarliga, åtminstone avseende behörigheterna C och CE.
Föreskrifterna och allmänna råden bygger vad gäller diabetes typ 1 ­på dels en promemoria om medicinska krav för innehav av körkort m m [1], dels en konsekvensutredning, »Förslag till nya föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort m m« [2].
I promemorian hänvisas till en artikel, publicerad 1995, rörande unga typ 1-diabetiker [3]. Den redovisar 22 episoder med troliga/möjliga hypoglykemier i samband med framförande av fordon bland totalt 1 441 studerade typ 1-diabetiker (medelålder 27 år) under en uppföljningstid av 6,5 år. Antalet dödsfall i trafiken där typ 1-diabetiker varit förare av fordonen skilde sig inte åt jämfört med åldersmatchade friska kontroller.
Studien saknar tyvärr relevant information avseende trafiksäkerhet då den inte tog hänsyn till när på dygnet olyckorna skedde, om alkoholförtäring skett, typ av fordon, förarens ålder, komorbiditet m m. Den innehåller därför alltför många felkällor för att vara ägnad att svara på frågan om typ 1-diabetiker utgör en ökad trafikrisk oavsett typ av fordon som framförs.
I konsekvensutredningen hänvisas till en 27 år gammal studie som inte är relevant i dag då förutsättningarna förändrats med tillkomst av nya insuliner med olika duration samt möjlighet till självkontroll och egenvård. Risken för okontrollerade ­hypoglykemier har därmed minskat dramatiskt.
I en annan studie som konsekvensutredningen hänvisar till, publicerad 1988 [4], sågs ingen ökad förekomst av trafikolyckor hos diabetiker jämfört med kontroller. Det enda signifikanta fyndet vid subgruppsanalys var att kvinnor med typ 1-diabetes hade en ökad risk för trafik­olyckor jämfört med kontrollerna. Gruppen kvinnor med typ 1-diabetes var dock liten, endast 57 personer. I kombination med att studien publicerades för 24 år sedan blir slutsatsen att den inte är vetenskapligt relevant i dag.
Aktuella studier har visat att det är en liten subgrupp som svarar för majoriteten av de trafikolyckor där typ 1-diabetiker är inblandade [5-7]. Risken för trafikolyckor i subgruppen kan avsevärt reduceras med rätt utbildning av patienterna [8].
En studie designad för att ta reda på om typ 1- och typ 2-diabetiker hade ökad risk för trafikolyckor kunde inte påvisa detta [9]. Till skillnad från åtminstone några av de studier som Transportstyrelsens föreskrifter bygger på tog denna studie hänsyn till ett flertal variabler, bl a ålder och kön.
I ett nyligen publicerat konsensusdokument från American Diabetes Association (ADA) [10] gjordes en utvärdering avseende typ 1-diabetes och medicinska krav för körkort. Utvärderingen visar vikten av individualiserad bedömning av körkortsinnehav. Diagnosen typ 1-diabetes är i sig inte tillräcklig grund för att bedöma om en person är lämplig att inneha körkort:
»When legitimate questions arise about the medical fitness of a person with diabetes to drive, an individual assessment of that person’s diabetes management – with particular emphasis on dem­onstrated ability to detect and appropriately treat potential hypoglycemia – is necessary in order to determine any appropriate restrictions. The diagnosis of diabetes is not sufficient to make any judgment about individual driver capacity.«
Individualiseringen av patienter med typ 1-diabetes gör ingen skillnad på högre eller lägre körkortsbehörighet i ADA:s rekommendationer.
Mot bakgrund av ovanstående drar vi följande slutsatser:
1. Transportstyrelsens ­föreskrifter och allmänna råd (2010:125) vilar inte på evidensbaserade kliniska studier och följaktligen inte på vetenskaplig grund. Majoriteten av typ 1-diabetiker får inte sådana komplikationer att det skulle motivera att de förvägras någon körkortsbehörighet, inte heller behörigheterna C och CE. Majoriteten av typ 1-diabetiker är lika lämpliga eller olämpliga att inneha körkort (med eller utan behörigheterna C och CE) som personer utan typ 1-diabetes.
För individer med typ 1-diabetes och förhöjd risk för hypoglykemi finns i stor utsträckning behandlingar som gör att även de bör kunna tillåtas inneha körkort med behörigheterna C och CE; låt vara att behörigheten bör villkoras av att de följer den behandling som krävs enligt Transportstyrelsens bestämmelser.
2. Transportstyrelsens föreskrifter innebär att majoriteten av alla typ 1-diabetiker förvägras körkort med behörigheterna C och CE, trots att sjukdom inte begränsar deras förutsättningar att framföra fordon på ett trafiksäkert sätt.
Av övriga med typ 1-diabetes och ökad risk för hypoglykemi bör en stor del – men först efter individuell prövning, och i de flesta fall med föreskrifter om individuellt anpassad behandling – kunna ha körkort med behörigheterna C och CE. Även för dem innebär således Transportstyrelsens föreskrifter att de kategoriskt förvägras rätt till körkort med behörigheterna C och CE, trots att flera av dem har förutsättningar att på ett trafiksäkert sätt framföra fordon.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.