Beträffande insulinbehandling och körkort med högre behörigheter (körkortsgrupp II–III), det vill säga tung lastbil med och utan släp (C, CE), buss med och utan släp (D, DE) och taxiförarlegitimation, är det mycket riktigt så att innehav är möjligt endast vid diabetes typ 2.
Regeln tillkom i den ändring av föreskrifterna som gjordes 2010 (TSFS 2010:125) och bygger bland annat på det EG-direktiv från 2009 [1] som styr den svenska lagstiftningen. I det tidigare EG-direktivet ­var grundregeln att insulinbehandling utgjorde hinder för innehav av högre körkortsbehörigheter, utom i så kallade mycket exceptionella fall (very exceptional cases).
Enligt det nya direktivet 2012 kan innehav av högre körkortsbehörigheter övervägas efter en individuell bedömning med vissa förbehåll. Föraren ska till exempel under det senaste året inte ha haft någon hypoglykemi som krävt hjälp av annan, eller att man inte kan känna av hypoglykemi (unawareness of hypo­glycemia).
Föraren ska kontrollera blodsockret två gånger om dagen samt vid körning, och måste kunna visa god kunskap om tecken på hypo­glykemi och ha genomgått en sakkunnig medicinsk bedömning. Innehavet ska förenas med villkor om fortsatta ­läkarundersökningar.
EG-direktivets text bygger på ett underlag från en ­arbetsgrupp bestående av ­europeiska diabetologer där professor Christian Berne var ordförande, på uppdrag av Trafikmedicinska rådet. En genomgång av aktuell vetenskaplig litteratur var en huvuduppgift, och en rapport publicerades 2005 [2]. Christian Berne är också medlem i Transportstyrelsens trafikmedicinska råds expertpanel och var huvudsaklig medicinsk rådgivare bakom den svenska tolkningen av direktivet i våra nationella föreskrifter när det gäller diabetes.
I Sverige valde vi 2010 att som en allmän regel tillåta innehav av högre behörigheter för den som har insulinbehandling vid diabetes typ 2 men inte vid typ 1. Bedömningen grundades bland annat på att det i vetenskaplig litteratur angavs en 20 gånger så hög risk för medvetslöshet vid samma grad av glukoskontroll vid diabetes typ 1 som vid diabetes typ 2 [3]. Vid samma grad av glukoskontroll var risken för svår hypoglykemi som krävde hjälp av annan person 65 fall per 100 patientår för typ 1-diabetes som intensivbehandlas, cirka 2,5/100 patientår vid typ 2-diabetes med insulin och 0,5/ 100 patientår vid typ 2-diabetes som behandlas med enbart tabletter [4].
Att köra buss efter tidtabell eller att arbeta som lastbilschaufför i ett åkeri innebär också, enligt Transportstyrelsens uppfattning, en tydligt ökad risk, inte minst för att man har svårt att avbryta färden och äta vid en insulinkänning. Den möjlighet till flexibilitet och egen styrning av arbetssituationen som man som yrkesvägledare bör rekommendera en ung person med diabetes (typ 1) saknas i arbeten av denna typ. Men det kan inte uteslutas att man kan hitta bra arbetsformer som inte medför dessa problem även om man kör tung lastbil.
Individuell bedömning är redan möjligt i dispensärenden. Det har i ett antal fall med körformer som medfört en minskad risk medgetts undantag från regeln, men aldrig för yrkesverksamma lastbilschaufförer i åkeriverksamhet. Möjligen är det en allt för sträng tillämpning med hänsyn till de aktuella vetenskapliga uppgifter som kollegorna här för fram.
Vi välkomnar kollegornas vilja att diskutera frågan om när typ 1-diabetiker efter en noggrann individuell prövning skulle kunna få körkort för tung lastbil och kanske för buss och taxi. Vi träffas gärna för att diskutera frågorna och hoppas på bistånd med en värdering av det vetenskapliga kunskapsläget i en framtida föreskriftsrevision.
Det finns ett behov av att inom något till några år inleda ett arbete med nya medicinska krav för körkortsinnehav inom flera medicinska områden. Från den 19 januari 2013 gäller också nya former av körkortsbehörigheter (C1, C1E, D1, D1E) för en lättare typ av lastbil och buss som skulle kunna medge en annan syn på medicinska krav och dispenspraxis inom flera medicinska områden.