Slapp hantering av läkemedelsindustrin skadar Läkemedelsverkets trovärdighet

I LT 38/2011 (sidorna 1839-40) kritiserade jag Läkemedelsverket för att tillåta industrin att sprida depressionsteorier utan evidens. Det är glädjande att Läkemedelsverket genom Bengt Andrée nu ger mig rätt i sak. De kritiserade skrivningarna »är alltför kategoriska och förenklande och att det vore önskvärt med en mera nyanserad skrivning«. Mindre glädjande är att man inte tänker agera i frågan eftersom ingen säkerhetsrisk anses föreligga.
Andrée har rätt i att en förändrad serotoninsignalering kan få neuropatofysiologiska konsekvenser. Djurstudier, där man på farmakologisk ­eller genetisk väg rubbat serotoninsignaleringen, har ­påvisat ett sådant samband. Tillförsel av SSRI-läkemedel till dräktiga råttor eller möss ger, likt kronisk neonatal ­exponering för SSRI, irreversibla hjärnskador hos avkomman, vilket leder till vad forskarna tolkar som depressionsliknande beteenden [1].
Motsvarande resultat på människa har dock varit svåra att uppnå, eventuellt beroende på svårigheterna med kontrollerade humanexperiment. Vikten av de genetiska belägg som Andreé citerar har också ifrågasatts utifrån den hittills största metaanalysen av humangenetiska data [2]. Dessa och liknade fynd har föranlett ett sökande efter andra faktorer som, eventuellt tillsammans med monoaminer, kan förklara sjukdomens patofysiologi [3]. Andrées försvar av serotoninhypotesen sker dessutom genom att den omdefinieras från en hypotes om låga serotoninnivåer i den vuxna hjärnan till hur störningar i serotoninsignaleringen under utvecklingsstadiet senare i livet bidrar till depression eller ångest, utan att serotoninnivåerna i den vuxna hjärnan är förändrade. Följande är viktigt att påpeka:
1. Den nya serotoninhypotesen är diametralt skild från serotoninhypotesen i bipacksedlarna, som ju behandlar serotoninnivåerna i den ­vuxna hjärnan. Påståendet att skrivningarna i bipacksedlarna ger »en av möjliga förklaringar till depression« håller alltså inte.
2. En ny serotoninhypotes formuleras på bekostnad av att antalet hypoteser med oklart förklaringsvärde prolifererar. Andrée nämner ­hypoteser kring dopamin, glutamat, serotonin, noradrenalin, melatonin, stresshormoner och könshormoner. Faran är överhängande att mängder av data och åtföljande hypoteser produceras utan att syntetiseras till en testbar och falsifierbar teori.
3. Mot bakgrund av detta teoretiska vakuum har merparten av de stora läkemedelsbolagen lagt ner forskningen på antidepressiva preparat bland annat eftersom man inte kunnat identifiera rimliga »läkemedelsmål«.

Den för debatten viktigare frågan är att Läkemedelsverket låter industrin sprida teorier utan evidens. Detta speglar en förlegad syn på spridning av medicinsk kunskap, där allmänhetens kunskap bejakas endast om detta stödjer gängse behandlingsrekommendationer. Det irländska läkemedelsverket har gjort en annan bedömning. Redan år 2003 tog man bort serotoninhypotesen från bipacksedlar [4]. Noteras bör att spridning av felaktig information om ­sjukdomar eller läkemedel, ­oavsett om de utgör en patientrisk, är ett brott mot industrins etiska regelverk.
Mer uppseendeväckande är att detta går tvärsemot Läkemedelsverkets tidigare utsagor. Exempelvis konstaterade verket i sitt remissvar på EU-kommissionens regelförslag om läkemedelsinformation till patienter att »information on drugs should be objective, unbiased and reliable and give basic information on the disease and available treatment alternatives« samt att »patients should not be withheld from information but should be protected from commercial promotion about prescribed medicines« [5].
Patienter måste kunna lita på att Läkemedelsverket i både i skrift och handling ställer deras rätt till korrekt information över läkemedelsindustrins intressen. Risken är annars överhängande att verkets trovärdighet i läkarnas och allmänhetens ögon urholkas, något som i förlängningen kan få allvarliga medicinska konskevenser.