Den i Läkartidningen nyligen publicerade
kliniska översikten om posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) skriven av Borgå och Al-Saffar [1] innehåller dessvärre flera anmärkningsvärda påståenden som vi anser ger en felaktig bild av forskningsläget.
Om den psykologiska behandlingsmetoden EMDR (eye movement desensitization and reprocessing), där »aspekter av traumat bear­betas medan patienten följer terapeutens fingrar som rytmiskt förs fram och tillbaka i blickfältet«, skriver Borgå och Al-Saffar att »ögonrörelserna anses bidra till att båda hjärnhalvorna aktiveras och att ångestblockaden bryts«.
I dagsläget är det högst oklart om och i så fall varför ögonrörelserna har effekt. Det hade möjligen varit av värde att informera läsarna om att en flitigt citerad metaanalys publicerad redan 2001 kom fram till att ögonrörelserna inte hade någon effekt för utfallet [2], och att Socialstyrelsen i sina nationella riktlinjer konstaterar att »patientens ögonrörelser under behandlingen saknar betydelse i sig (evidensstyrka 1)« [3].
Beträffande behandling skriver författarna att de nuvarande studierna ger sämre beslutsunderlag för »gravare former« av PTSD och att dessa »kräver längre behandlingsinsatser i ett holistiskt perspektiv, vilket också ger utrymme för psykodynamiska synsätt och fokus på barndomstrauman«. Dessvärre presenterar man ingen evidens för denna ståndpunkt.
Läsaren kan därför lätt förledas tro att det inte är lämpligt att använda sig av de rekommenderade behandlingarna traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (KBT), EMDR och farmaka och att man i stället ska ägna sig åt »holistisk« behandling, en slutsats som saknar stöd i den vetenskapliga litteraturen.
Välbeforskade terapier, framför allt traumafokuserad KBT, används framgångsrikt också vid komplexa fall av PTSD [4, 5]. I de fall där standardförfarande är otillräckligt kan strukturerat arbete med känsloreglering och relationsmönster inför traumabearbetning vara effektivt [6].
Borgås och Al-Saffars resonemang riskerar att ytterligare minska chanserna för traumatiserade individer att få tillgång till evidensbaserad vård, något som redan i dag är en bristvara.