Jan Halldin ger utifrån en enkätundersökning bland allmänläkare en snedvriden bild av effekterna för patienterna av Vårdval Stockholm
(LT 1–2/2013, sidan 38). Allmänläkarnas uppfattningar och bild av verkligheten ska givetvis tas på allvar, och inte minst är det angeläget att involvera dem som är verksamma i vården ännu bättre. Men när det gäller resultatet av själva vårdvalet behöver man inte spekulera; fakta finns i utvärderingar från Karolinska institutet och Hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
För första gången någonsin gjorde personer i s k utsatta områden lika många – om inte fler – läkarbesök som personer i mer välmående områden. Tillgängligheten och utnyttjandet av vården har ökat över hela länet, men de största förändringarna ser vi alltså i stadsdelar och kommundelar med lägre medelinkomst och utbildningsnivå.
Några belägg för fler »snabba och korta« besök, eller att patienter nu får göra många fler besök, finns inte i utvärderingarna. Tvärtom kan man se att det mestadels handlar om nya patienter, delvis i utsatta områden, som förr inte gick till husläkaren alls eller kom till vården alldeles för sent!
»Enklare« besök har det inte heller blivit. Någon diagnosglidning syns inte. Däremot att det är personer med tyngre diagnoser som haft störst nytta av vårdvalet.
Vi har med Vårdval Stockholm nått betydligt bättre resultat för bl a mer jämlik vård än vad de gamla modellerna någonsin uppnådde. Nu går vi vidare: Ännu större hälsofrämjande inslag och utveckling av det psykosociala stödet, högre ersättning kopplad till vissa diagnoser, utvecklad tolkersättning, stöd för kompetensutveckling m m.
Publicerad:
Läkartidningen 04/2013
Lakartidningen.se