De nu gällande föreskrifterna om medicinska krav för körkort (TSFS 2012:19) har ändrats, och nya kommer att träda i kraft den 1 mars 2013. Vissa ändringar kommer att påverka läkarkåren. Särskilt gäller detta vid utredning och intygsskrivande efter rattfylleri och vid beroende eller missbruk.
Kravet på så kallade sidoprov vid utredning efter grovt och upprepade fall av rattfylleri har tagits bort. I allmänhet betyder det att urinprov efter alkoholrattfylleri inte längre är obligatoriskt. Men det innebär också att i fall av drograttfylleri blodprov för alkohol inte alltid behövs. Anledningen är värnandet om den personliga integriteten när det inte finns misstanke om något sidobruk, samt i viss mån även på grund av kostnaderna för den enskilde.
Då läkaren ska skriva intyg i rattfylleriärenden kommer det däremot alltid att krävas en bedömning av om sådan »sidoprovtagning« är nödvändig i det enskilda fallet, och att läkaren också intygar att en sådan bedömning är gjord. Detta gäller efter alkoholrattfylleri vid misstanke om bruk av illegala droger eller av läkemedel som kan påverka förmågan att köra trafiksäkert. Från en tidigare rätt schematisk hantering läggs ett större ansvar på intygsskrivande läkare att göra en individuell bedömning.
I de reviderade föreskrifterna har också begreppen »upprepade« och »frekventa« prov definierats. Här gäller det utredning och uppföljning av personer med diagnosen beroende eller missbruk av alkohol eller »andra psykoaktiva substanser«. När det gäller alkohol bör minst fyra provtagningar per sexmånadersperiod ske. CDT och GT är, som tidigare, obligatoriska alkoholmarkörer och kan kompletteras med till exempel PEth, ASAT, ALAT och MCV. När det gäller annan psykoaktiv substans än alkohol bör minst sex provtagningar ske per sexmånadersperiod. Med tanke på de kortare halveringstiderna för de flesta andra substanser har det bedömts rimligt med tätare provtagning här.
Vid utredning efter alkoholrattfylleri är det krav på att laboratorieprov avseende alkohol ska tas vid minst fyra tillfällen, och vid drograttfylleri att prov tas vid minst sex tillfällen under observationstiden på sex månader.
Som tidigare gäller att all provtagning ska ske med kort varsel för att med större säkerhet kartlägga ett beroende eller ett pågående missbruk. Urinprov ska tas övervakat och kreatininvärdet ska anges. Positiva screeningprov måste verifieras för att vara av värde i utredningen. Provtagning med urinstickor duger inte alls i detta sammanhang, inte ens som screeningprov!
Det är viktigt att be patienten att ta med sig det beslut eller föreläggande om kontroller som han/hon fått från Transportstyrelsen. Där framgår vilka och hur många prov som ska tas under observationstiden, hur lång den ska vara och när läkarintyget ska vara inlämnat. Som intygsskrivande läkare är det också möjligt att få ytterligare värdefull information om tidigare körkortsåterkallelser och eventuella domar av relevans om man begär ut handlingarna från Transportstyrelsen.
En del kollegor har efterfrågat en definition av begreppet observationstid men Tranportstyrelsen har avstått från en sådan. I det enskilda fallet kan observationstiden räknas från den första kontakten med läkare eller annan personal vid mottagningen eller från den första provtagningen till och med ett avslutande läkarbesök eller en sista provtagning.
Hur ambitiös och tät uppföljningen ska vara vid diagnoserna missbruk och beroende, utöver vad som anges i ett eventuellt föreläggande som patienten fått, får den intygsskrivande läkaren bedöma utifrån en värdering av tillståndets allvarlighetsgrad och beroende på hur provtagningen utfaller.
Mer information finns efter 1 mars på
