Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
I
en artikel i Läkartidningen 40/96 belyses väl ett klassiskt fall av graftenterisk erosion efter en aortarekonstruktion , ett av de mest fruktade komplikationstillstånd som finns inom kärlkirurgin .Den utmärkta fallbeskrivningen beskriver svårigheten med både diagnos och terapi .Vi skulle dock vilja kommentera valet av terapi .Denna patient behandlas med partiell resektion av sitt graft baserat på bl a hennes höga ålder .Denna behandlingstyp är troligen också orsaken till den fortsatta infektionsutvecklingen och patientens död tre månader senare .För att undvika att denna typ av partiell graftexcision uppfattas som vedertagen vid graftenterisk fistel borde , enligt vårt förmenande , terapivalet ha belysts mer noggrant .Extra anatomisk rekonstruktionI ett fall som detta , där stark misstanke föreligger om graftkomplikation redan före operationstillfället , är den klassiska , och för patienten mest skonsamma behandlingsmetoden , att man i en första seans gör en extra anatomisk rekonstruktion
för att säkra perfusionen till nedre extremiteten i form av en axillobifemoral bypass .Efter ett par dagars stabilisering utförs därefter i ett separat ingrepp total excision av den gamla aortaprotesen .Detta förfarande brukar benämnas » staged procedure » .Om diagnosen är mer tveksam är troligen fortfarande ett säkrare behandlingsalternativ en extra anatomisk rekonstruktion följd av total graftresektion i samma seans när diagnosen ställts peroperativt .Detta är fortfarande standardproceduren vid all behandling av graftinfektion , primär eller sekundär .Vid en lokaliserad primär graftinfektion , exempelvis i ljumsken efter en aortobifemoral rekonstruktion med en väl inkorporerad graftdel , har det debatterats om man kan nöja sig med en partiell excision av graftet .I detta fall , särskilt när man har facit i hand , borde man kanske av didaktiska skäl ha fördjupat sig i den valda terapins betydelse för utgången samt noggrannare diskutera andra alternativ .Detta inte sagt för att kritisera
valet av terapi just i detta fall utan mera för att ge ett bättre underlag för de kolleger som kommer att handlägga patienter av derma typ .Pär Olofsson docent , överläkareEric Wahlberg med dr , avdelningsläkare , Karolinska sjukhuset , Stockholm
