Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Ingen
torde vara omedveten om den besvärande ekonomiska situation sjukvården befinner sig i .Besparingar förutsätts inom alla områden , men effekten diskuteras vanligen kortsiktigt .Låt oss ta några exempel från vår verksamhet där visserligen kostnader kan minskas , men där detta förfaringssätt på längre sikt leder till större utgifter .Ungefär 2 procent av befolkningen har någon gång i livet ett kroniskt bensår .Dessa förorsakas ofta av sjukdomar i vensystemet , och är mer eller mindre invalidiserande .Den viktigaste komponenten i behandlingen är kompression med bandage eller helst kompressionsstrumpor .Reglerna för hur dessa strumpor skall ersättas har varierat .Idag noteras att landsting som tidigare lämnat bidrag eller helt ersatt detta hjälpmedel drar in stödet .Kortsiktigt en vinst , men på längre sikt en stor förlust , eftersom risken är stor att patienten inte anser sig ha råd att själv köpa strumporna .Cirka fem miljoner såromläggningar görs varje år i Sverige till en kostnad av
ca en miljard kr .Korrekt utprovad och använd kompression innebär en betydande minskning av risken för recidivsår och därmed också behovet av såromläggningar .En kostnad om ett par hundra kronor för ett par kompressionsstrumpor är därför en synnerligen god investering .I stället för indragning av bidrag vore det därför god ekonomi att tillförsäkra varje sårpatient hans behov av kompressionsstrumpor .StenosutvecklingPatienter som opereras med vengraft för allvarlig ischemi i nedre extremiteterna utvecklar i 25-30 procent stenos i graftet eller anastomosområdet .Dylik stenosutveckling är en viktig riskfaktor för graftocklusion och man vet idag , bl a från en svensk randomiserad studie , att relativt tät uppföljning med färgdopplerundersökning och aggressiva åtgärder i form av ballongvidgning eller operation när stenosen uppkommer , ökar öppetståendet av graftet .Härmed torde risken för en senare amputation minska .Att i denna patientgrupp dra ner på uppföljningsbesök och inte tillskapa
resurser för optimal uppföljning leder till ökade kostnader i samband med en framtida amputation .Denna är dyr för samhället förutom att den är en katastrof för patienten .Förkortad vårdtid vid aneurysmSom ett led i strävandena att skapa minimalt invasiva kirurgiska åtgärder pågår en intensiv utveckling av tekniken att operera aneurysm endovaskulärt .Vid aneurysm i kroppspulsådern innebär denna teknik , som uppskattningsvis kan utnyttjas i 50 procent av fallen , en förkortad vårdtid och snabbare återgång till normalt liv , jämfört med konventionell operation .Däremot är teknologin dyrare , vilket innebär att sjukvården får betala mera för det material som åtgår än vad inbesparing av vårddagar förbilligar .Det borde vara självklart att de sjukhus som vilka bland annat har som uppgift att leda utvecklingen skall kunna fortsätta dylik verksamhet trots ökad kostnad och att det är en annan » kassa » som ser effekterna .Detta är tre exempel på verksamheter där sjukvården visserligen kan minska
sina omedelbara utgifter , men där hänsyn ej tas till framtida kostnader .Vi saknar det övergripande hälsoekonomiska tänkandet och ser med oro en stagnation av utvecklingen till stor otjänst för patienter och samhälle .Lars Norgren överläkare i kärlkirurgi , Universitetssjukhuset , Lund , och professor i kärlkirurgi , Trondheims universitet David Bergqvist professor i kärlkirurgi , Akademiska sjukhuset , Uppsala
