Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Historik
över livets uppkomst Christian de Duve. Vital dust. Life as a cosmic imperative. 362 sidor. New York: BasicBooks, 1995. Pris $ 25. ISBN 0-465-090443. Recensent: leg läkare Jan Bondeson, reumatologiska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö. Varje ny bok av den store cellbiologen Christian de Duve, vars pionjärarbeten om subcellulära organisationen 1974 belönades med Nobelpriset, är en händelse värd att notera för den biokemiskt intresserade. Hans senaste bok »Vital dust» är en stort anlagd historik över livets uppkomst på jorden och de levande varelsernas utveckling. När livet uppstod För 4,5 miljarder år sedan kondenserades Jorden från ett enormt moln av gas och stoft. I mer än 500 miljoner år därefter var den nybildade planeten obeboelig för varje form av liv på grund av ständiga vulkanutbrott och störtskurar med stora asteroider. De äldsta daterade mikrofossilen är ungefär 3,5 miljarder år gamla. Det är fråga om relativt avancerade bakterier, vilka knappast kan
ha tillkommit i en handvändning. Forskarna tror sig ha funnit ännu äldre, primitivare livsformer i fossila kollager som är 3,8 miljarder år gamla. Detta lämnar ett intervall på 200 miljoner år, 500-700 miljoner år efter det att jordklotet bildats, under vilket livet på jorden uppstått. Christian de Duve håller inte med de filosofer som menar att livet uppstod av en ren slump och att mänskligheten är en »lusus naturae»; han jämför en sådan händelse med att en Boeing 747 skulle byggas samman, flygfärdig och klar, efter det att ett skrotupplag med flygplansdelar drabbats av en tornado. I stället hävdar han att planeten från början var »pregnant with life». RNA före protein Frågan är dock hur det gick till då de första självreproducerande molekylerna uppstod och så småningom strukturerades till celler. Ryssen Alexander Oparin hade redan på 1920talet idéer att experimentellt undersöka denna fråga. Men det var inte förrän 1953 som amerikanerna Miller och Urey gjorde ett genombrott genom
att visa att aminosyror och andra organiska substanser kunde bildas då en blandning av vatten, ammoniak, vätgas och metan utsattes för upprepade elektriska urladdningar. Christian de Duve ansluter sig till de forskare som menar att RNA alltid, även i livets begynnelse, kommer före protein. Vissa RNA-molekyler, så kallade ribozymer, har katalytisk effekt och kan fungera som primitiva enzymer. Dinosaurierna dog ut På ett fängslande och medryckande sätt skildras de levande varelsernas utveckling genom åren; hur bakterierna, förskansade bakom sina cellväggar, blev till eukaryoter och primitiva fagocyter. Dinosaurierna behärskade världen för 65 miljoner år sedan, men de kallblodiga giganterna dog ut efter det att en enorm asteroid träffat jorden och utlöst en explosion jämförbar med 10 000 atombomber. Detta gjorde att däggdjuren fick en chans att ta över. Neanderthalarna och deras än mer primitiva föregångare hade knappast fått mycket ro att knacka fram gnistor med två flintstenar, eller
andra intellektuella aktiviteter, med en Tyrannosaurus Rex flåsande dem i nacken! Arv och miljö Christian de Duve nöjer sig inte med att följa mänsklighetens biologiska utveckling fram till nutid, utan tar också upp filosofiska frågor om människosläktet och dess framtid. Med samma elegans som han diskuterar ribosomer och cellmembran tar han upp frågor som den kulturella evolutionen, om djuren har medvetande, och arvet kontra miljöns inflytande på individens utveckling. Han hävdar bestämt att mänsklighetens ohämmade utveckling har rubbat balansen i naturen. Redan för många tusen år sedan började människans förfäder systematiskt att utrota de djurarter som det passade dem att äta till middag. I våra dagar har befolkningsexplosionen, föroreningarna, energikonsumtionen och uttömmandet av naturresurserna skapat sådana problem att även en optimist som de Duve knappast kan måla mänsklighetens framtid i ljusa färger. Kräver förkunskaper Christian de Duve har gjort sitt bästa för att göra sitt mästerverk tillgängligt även för icke naturvetenskapligt kunniga personer, bland annat genom en innehållsrik ordlista i slutet av boken. Detta är dock dömt att misslyckas, inte så mycket genom bokens avancerade terminologi utan genom ämnets oerhörda komplexitet, som är omöjlig att förklara på ett begripligt sätt utan att förutsätta avsevärda biokemiska förkunskaper. Han för i slutet av boken dessutom en del komplicerade filosofiska resonemang, och citerar Cartesius, Heidegger och Popper med samma lätthet och elegans som sina biokemiska standardverk. Det är i sammanhanget notabelt att de Duve förefaller ha tagit starka intryck av jesuitpatern Pierre Teilhard de Chardins teorier om ett meningsfullt universum i kontrast till Jacques Monods idéer om ett planlöst universum. Dock nämner han inte att Teilhard de Chardin spelat en helt annan och mycket mindre ärofull roll i ett annat vetenskapligt drama, den stora Piltdown-skandalen i England, där en del historiker rent av tror att
han var den som förfalskade det ökända fyndet. Unik helhetssyn Stephen Hawkings »A brief history of time» blev välförtjänt en storartad bestseller, som genom sin etablerade kultstatus säkerligen satte råg i ryggen på åtskilliga kommersiella förläggare och gav dem nytt intresse för böcker i vetenskapliga ämnen. Hawkings bok är dock ett verk av betydande komplexitet, som inte utan vidare låter sig förstås av folk utan fysiska och astronomiska förkunskaper; det är inte för inte som en kvick och elak kommentator i tidskriften »Spectator» kallat den en av årets mest köpta böcker, men också en av de minst lästa! Det är inga överord att jämföra Christian de Duves »Vital dust» med Stephen Hawkings berömda bok. Man kan hoppas att den skall spridas över världen och översättas till många språk. Genom sin unika helhetssyn och ofta fruktbara syntes mellan biologiska och filosofiska resonemang är den värd en stor läsekrets. · Modern genetik i fickformat Eberhard Passarge. Color atlas of genetics.
410 sidor. Stuttgart-New York: Thieme Verlag, 1995. Pris DM 48. ISBN 3-13-1003618. Recensent: med dr Agneta Nordenskjöld, avdelningsläkare, Institutionen för molekylär medicin, Karolinska institutet, Stockholm. Utvecklingen inom molekylärgenetiken sker för närvarande explosionsartat och sjukdomar får nu i strid ström sin molekylära bakgrund klarlagd. Dessutom tillkommer ständigt nya tekniker, vilket gör det omöjligt för en vanlig läsare att tillgodogöra sig dessa nya kunskaper. I en nyutkommen bok har Eberhard Passarge försökt fylla behovet av en behändig och aktuell uppslagsbok för genetikintresserade och han har lyckats väl. Boken är utformad som en atlas med uppslag av text på ena sidan och utförliga och ofta mycket detaljerade illustrationer på andra sidan. Grundläggande mekanismer Boken inleds med en kortfattad historik och därefter upptas drygt halva boken av basal genetik med genomgång av cellen, dess byggstenar och den biokemiska strukturen. Nya tekniker beskrivs
översiktligt som en bakgrund för ökad förståelse. Även prokaryota cellers genetik samt mitokondriegenetik tas upp liksom formell genetik med Mendels LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 4 ? 1996 281 NYA BÖCKER s
