Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Eradikera
inadekvat bruk av adekvat Vård, även språkvård, når ibland fram för sent och får inte avsedd verkan. En språkrådgivare tvingas ibland bara konstatera att en term som borde stoppas eller åtminstone undersökas redan blivit accepterad. Jag skall diskutera några sådana ganska sena tillskott, som ännu inte verkar vara fast rotade i terminologin. En motsats till »fast rota» är utrota. Latinets ord för ut är e(x), och rot heter radix med stammen radic-. Engelskans »eradicate» är alltså lätt att genomskåda. Det nya i sammanhanget är att man nu håller på att berika vårt språk med en försvenskning, eradikera. Redaktionen för Läkemedelsboken har bett mig om synpunkter på ordet. Det handlar här om indikationerna för Klacid (Abbott), där det står: »För eradikering av Helicobacter pylori vid behandling av duodenalsår.» Kajsa Tunér på Läkemedelsverket upplyser om att eradikera där använts ett par år och nu blivit ganska inarbetat. Det har fallit sig naturligt att försvenska engelskans
»eradicate». I Sverige har det kommit att begränsas till utrotning av bakterier, ofta – men inte alltid – med antibiotika. Även andra bakterier än Helicobacter pylori har varit utsatta för det nya verbet. Eliminera går bra Rent språkligt passar ordet bra i svenskan; det utgör inget problem vid stavning eller uttal, utan ansluter sig till ett väl etablerat mönster. Men behövs det? Mycket länge har vi kunnat ta kål på (för att bruka en folkligare variant) bakterier med antibiotika, och då rett oss väl med verb som utrota eller eliminera. Det helsvenska utrota är kanske mindre lyckat, det för lätt tankarna till en världsvid utrotning, som av smittkoppsviruset. Men eliminera? På läkemedelsföretaget Abbott tyckte man att denna term låg litet för nära utesluta. Svensk Ordbok förklarar dock eliminera med »fullständigt avlägsna». Kan man komma närmare? Om nu termen eradikera blivit vanlig och fått en speciell innebörd av att utrota bakterier, skall vi då inte välkomna den? Den finns ännu
inte i någon medicinsk ordbok. Synpunkter efterlyses! Varicer- eller varix? Även om det svenska medicinspråket är en avgränsad terminologi är den dock svensk och bör i möjligaste mån följa allmänsvenskans språkliga regler. För svenska sammansättningar med substantiv gäller en mycket allmän regel. Den säger att det första ledet står i singularis oavsett hur stort antal som föresvävar tanken. Tandvård och körtelfeber handlar i regel om flera tänder och körtlar. Om vi bortser från det tyska lånordet bilderbok och ländergrupp (troligen också påverkat av tyskan) finns det bara två substantiv i svenskan som använder pluralis vid sammansättning, nämligen ögon (alltid) och öron (oftast). »Höger ögonbryn» och »vänster ögonhåla» använder alltså pluralformen även om ett öga. När det gäller örat är bruket mer vacklande. Vi säger öronläkare och öronsusning, men örsprång, örsnibb och mellanöreinflammation. (Däremot är ju öresutjämning inte en plastikoperation.) Klart regelbrott I Läkartidningen
16/96 recenserar Olle Nelzén en bok om varicer av Hans-Inge Peterson och Bo Risberg. Såväl i recensionen som i läroboken finns sammansättningar som variceroperation och varicerpatient. Om vi över huvud skall hålla oss med språkliga regler, måste detta vara ett ovanligt klart regelbrott. Varixoperation skall det heta! Och inte är slut-x något bekymmer; det går ju bra med t ex thoraxkirurgi och cervixcancer. Det vore väl enklare att säga och skriva varixassocierade (tillstånd) än recensionens tunga varicerassocierade. Men boken är tryckt, och vårdinsatsen kommer sent. Riktigt hur senkommen den är inser jag först nu sedan jag fått se en artikel ur Läkartidningen 32/48, där sammansättningar som varicerrester, varicersjukdom och varicerklientelet förekommer. Trots lång tillvänjning undrar jag om vi ändå inte skall försöka oss på rehabilitering. Låt oss alltså fastslå att det bör heta varixproblem och varixbehandling, ingenting annat! Adekvat används på ett nytt sätt I mitt fiske
efter nytillkomna ord och betydelser drar jag nu upp ett gammalt napp från Läkartidningen 48/95. Där läser jag på sidan 4556: »Ankomststatus: Påverkat allmäntillstånd men vaken och adekvat.» Användningen av adekvat tolkade jag först som en tillfällig lapsus. Efter läsning av några aktuella patientjournaler förstår jag nu att denna tolkning var förhastad. Ulrika Ottander, gynekolog och medförfattare till artikeln i Läkartidningen, anser att adekvat i denna användning blivit vanligt i journaler. Hon vill översätta det med »väl orienterad i tid och rum». Motsatsen skulle vara desorienterad. En adekvat patient svarar adekvat på tilltal, reagerar i stort sett adekvat, trots ett givet sjukdomstillstånd. Detta nya bruk av adekvat svär radikalt mot bruket i allmänsvenskan. Det svenska adekvat, lika väl som det engelska »adequate», betyder lämplig, passande, motsvarande, alltid för någonting. Det är alltså relaterat till en norm eller ett mål, oftast inte utsagda. Ur Olle Nelzéns recension
om varixkirurgi citerar jag: »… att ett primärt, inte adekvat ingrepp följts av flera …» Några citat från andra håll: »Patientens synpunkter var inte adekvata», »sjuksystern fick inte adekvat ersättning för sitt arbete». Även som adverb är det vanligt: »Patienten reagerade adekvat», dvs så som det var att vänta i förhållande till hennes eget och sakernas tillstånd. Varken svenskan eller engelskan har tidigare använt adjektivet adekvat om personer. Ett språkbruk som kan förvirra Är det verkligen nödvändigt att införa en ny betydelse, som dessutom är främmande för engelskan och som nog kan orsaka missförstånd? Går det inte att kalla patienten klar eller redig eller rentav klar och redig? »Hur mår din gamle far nu?» – »Tack bra, han blir bara adekvatare för varje dag.» Skall vi verkligen godta en sådan användning av ordet? Jag röstar nej, detta språkbruk kan bli förvirrande. Vem röstar ja? Hans Nyman fil lic, språkrådgivare, Svenska Läkaresällskapet, Stockholm ?Mördande? bakterier
säljer bäst Under våren har i massmedierna förts en livlig debatt om journalisters ansvar mot samhället. Debatten har blossat upp efter en inflation i larmrapporter. Mirakelkurer, nyttan av alkohol, galna ko-sjukan och mördarbakterier är just nu högaktuella. Min språkfråga gäller »mördare». För några år sedan rapporterades i engelsk litteratur om »killer bees», vilket översattes till »mördarbin» i Sverige. På motsvarande sätt har vissa bakterier fått ståta med epitetet »mördarbakterier». För mig förefaller mord vara förenat med ett uppsåt. Så står det nog också i lagböckerna. Att mörda väcker förstås mycket mera lösnummerkittlande associationer än ett enkelt dödande, men nog vore det väl rimligt från språklig synpunkt om »mördarbin» och »mördarbakterier» kallades något annat. Båda är ju dödsbringande, men det är kanske svårt att göra ett klatschigt uttryck av det. Dödsbin? Dödsbakterier? Även om man i praktiken sannolikt kan dö av de flesta bakterier, om man har tillräckligt
mycket otur. Vad föreslår språkvårdaren? Stephan Rössner professor, Stockholm Mördarceller även i lärobok Frågan om hur engelskans »kill» och »killer» lämpligen översätts till svenska är inte enbart av massmedialt intresse. Läkartidningens redaktion har försökt använda »naturliga dödarceller» som samlingsbegrepp för »natural killer cells». Även immunologer har dock ansett att det är »naturliga mördarceller» och »mördar-T-celler» som gäller, ord som genomgående brukas i standard2864 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 34 ? 1996 MEDICINENS SPRÅKverket »Immunologi» (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1989). Det är möjligt att dessa celler har ett (medvetet) uppsåt, men i regel har de väl då ett gott uppsåt, dvs att skydda mot farliga inkräktare genom att döda dem. Borde inte NKcellerna kallas dödarceller eftersom »döda» har en mindre värdeladdad innebörd än »mörda»? Red Vanlig grepp att förmänskliga med metaforer Språkvårdaren har svårt att föreslå någonting vettigt och borde nog lämna
Stephan Rössners intressanta reflexioner ifred. Låt mig bara haka på redaktionens kommentar. Min gissning är att mördartermerna inte skapats främst för att bli mördande reklam för lösnummer. Mördarbin, mördarsniglar, mördarceller, mördarbakterier – snarare ser vi här ett vanligt grepp att förmänskliga allehanda undermänskliga företeelser med närliggande metaforer. För jurister inbegriper mord uppsåt till skillnad från dråp, det är sant. För gemene man är möjligen en annan skiljelinje aktuellare, mörda är omoraliskt, brottsligt (dvs något exklusivt mänskligt), döda är moraliskt neutralt. 15 miljoner soldater dödades i kriget, men 6 miljoner judar mördades av Hitler. Moralen bestämmer verbet, inte uppsåtet. Djuren dödar varandra (med uppsåtet att överleva). Förra sommaren fick jag av min hudläkare beskedet att en liten hudtumör var av en »snäll» typ och troligen skulle försvinna. Benign och malign betyder ursprungligast »välvillig» respektive »illvillig». De små barnen delar gärna
in kända djurarter i två huvudklasser, snälla och stygga, precis som läkarna med tumörer. Fabeln är en universell och ursprunglig litterär genre. Av det sagda framgår kanske att jag tycker att man gott kan ha en benign inställning till mänskliga metaforer av nämnd typ. De är uppfriskande och en verkningsfull krydda i medicinspråket. Hans Nyman fil lic, språkrådgivare, Svenska Läkaresällskapet, Stockholm Ändelserna -osis och osus akutfall än en gång Ämnet ändelser tycks inte ha någon ände. För ett par år sedan gick jag igenom terminologins viktigaste suffix (artiklarna finns i särtrycket »Medicinens språk»). Nu har emellertid -osus och -osis åter blivit akuta, det handlar närmast om att ställa en differentialdiagnos mellan dem. I själva verket har dessa två suffix just ingenting gemensamt: Det latinska -osus bildar adjektiv med betydelsen »full av», »rik på» eller bara »innehållande» det som huvudordet anger. Det grekiska -osis bildar abstrakta substantiv, oftast, men inte alltid
sjukdomar. Latinets fibrosus (svenska fibrös), serosus (serös), tuberculosus (tuberkulös), och virosus (virös) säger oss att det finns gott om fibrer, serum, tuberkler och virus. Grekiskans arthrosis (artros), fibrosis (fibros), psychosis (psykos), stenosis (stenos), tuberculosis (tuberkulos) och virosis (viros) betyder således ledsjukdom, fibersjukdom (sjuklig bindvävsökning), själssjukdom, sjuklig (onormal) förträngning, tuberkelsjukdom och virussjukdom. En och annan term påminner fortfarande om att -osis ursprungligen inte betecknade sjukdom utan snarare resultatet av en handling eller ett skeende. Så är t ex en amauros egentligen resultatet av en svärtning, anastomos en förbindelse, ofta anlagd, mellan två kanaler och en ortos, som idag är ett ortopediskt stödbandage, betyder etymologiskt »uträtning». »Vaginal bakterios»? Frågan fick ny aktualitet av ett telefonsamtal från överläkare Per-Göran Larsson, kvinnokliniken vid Kärnsjukhuset i Skövde. I sin egenskap av ordförande i
Scandinavian Society for Bacterial Vaginosis (SSBV) avsåg han att vid en kongress i november 1995 föreslå en ändring av sjukdomens namn. Den skulle hädanefter byta beteckning till »vaginal bacteriosis». Stöd för namnbytet hade han funnit i ett par amerikanska facktidskrifter. Den första är Acta Cytologica (1989; 33: 295) där Vicki J Schadig och medarbetare skriver: »Finally, for some of us, the term bacterial vaginosis is confusing. To the uninformed, this terminology may conjure up the image of a population of bacteria infested by myriad vaginae, rather than vice versa.» Författarna förväxlar de båda suffixen. Om man behövde uttrycka »myriad vaginae», vilket verkar osannolikt, måste det i så fall bli medelst mängdsuffixet osus. Galet resonemang I Annals of Internal Medicine (1989; 111: 583) resonerar E J Huth på följande vis: »In some -osis formations the suffix simply connotes an abnormal state as in nephrosis, a particular abnormal condition of the kidney, and in dermatosis,
an abnormal condition of the skin. With such precedents, bacterial vaginosis can be regarded as a legitimate formation. But even a quick scan through other -osis forms indicates that much more frequently today the suffix connotes the presence of an excess of a normal substance …» Strax därefter levererar Huth en rad exempel på denna innebörd av »excess»: »gliosis, an excess of glial cells; lymphocytosis, en excess of lymphocytes; … keratosis, a localized collection of excess keratin». Detta resonemang kan låta förnuftigt och rimligt, men det är från språklig synpunkt fullständigt galet, egentligen bra mycket galnare än det första exemplet, som byggde på en enkel förväxling. Det grekiska -osis lika väl som det svenska -sjukdom kan naturligtvis ha mycket skiftande relationer till sitt huvudord. Några exempel: ledsjukdom, tropiksjukdom, ålderssjukdom, infektionssjukdom, tumörsjukdom, virussjukdom. Endast i virussjukdom (möjligen också i tumörsjukdom) underförstås att det finns mycket
av det som specificerar sjukdomen (virus, tumörer). Även om denna sista typ skulle vara i majoritet (vilket betvivlas) vore det en logisk kullerbytta att hävda att det påhängda -sjukdom i sig har en innebörd av »full av» eller »rik på». Men just så har den resonerat som försökt ge -osis denna bibetydelse. Bakteriell vagionos Så P-G Larsson beslöt till sist att behålla det gamla namnet »bacterial vaginosis», bakteriell vaginos. Om en språkrådgivare fick dela ut belöningar skulle jag gärna ge honom en blomma för detta beslut men framför allt för den språkliga medvetenhet som hindrade honom från att falla i en försåtlig språkfälla. Efter denna ros måste det tyvärr också utdelas ris, dock åt ett helt annat håll. Ur läroboken »Klinisk bakteriologi» [Studentlitteratur, 1996] citerar jag: »Bakteriell vaginos kallas av några för vaginal bakterios eller VB, då man ansett att det ej är vagina utan bakterierna som är ?sjuka?, dvs ej en ?itis? utan en ?osis?. BV är dock redan ett väl etablerat
begrepp varför en namnförändring synes omotiverad. Om en namnändring anses vara motiverad synes termen vaginal mulerios (en åkomma hos kvinnor) vara en bättre term, då bakterios skulle kunna föra tanken till ?sjuka bakterier?, vilket är felaktigt.» »Vaginal mulerios»? Slutsatsen att behålla bakteriell vaginos vill jag som sagt instämma i, men i den omgivande språkliga utflykten är författaren ordentligt ute och seglar eller cyklar (han må välja färdmedel). Hur »-itis» kom in i sammanhanget förstår jag inte. Och att bakterios skulle kunna föra tanken till »sjuka bakterier» är som framgår av det sagda en lapsus som hör till fablernas värld. Om förslaget vaginal mulerios skall tas på allvar är följande att säga. Kvinna heter på latin mulier så stavningen bör hyfsas till mulieros. Men mulier används över huvud taget inte i terminologin, allra minst med ett grekiskt sjukdomssuffix. Så termen är omöjlig. Dessutom onödig, vågar jag misstänka, tautologisk med en språklig term. Med andra
ord, för alla med elementära (för att inte säga rudimentära) anatomiska kunskaper, till vilka denna artikels läsare hör, torde begreppet »kvinna» ligga så att säga implicit i termer som vaginal eller vaginos. Har någon kanske sett viril prostatahyperplasi? Hans Nyman fil lic, språkrådgivare Svenska Läkaresällskapet, Stockholm LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 34 ? 1996 2865 MEDICINENS SPRÅK
