Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Britt
Jonsson .Öga mot öga med HIV .131 sidor .Stockholm : Liber Utbildning , 1995 .Pris ca 250 kr.ISBN 91-634-1339-6 .Recensent : överläkare Birgitta Alexius , psykiatriska kliniken , S:t Görans sjukhus , Stockholm .HIV-infekterade patienter förekommer på alla typer av vårdavdelningar .Varje medlem i den personalgrupp som för första gången skall genomföra behandling kommer att ställas inför de frågor författaren tar upp i sin bok om sin HIV-infekterade man Gustav Jonsson ( Skå-Gustav ) och hans sista tid på sjukhem .Boken är avsedd att användas inom vårdutbildningar och som förberedelse för vård av HIV-infekterade patienter .Författaren introducerade tanken på en sådan lärobok då hon förberedde Gustavs överflyttning till sjukhemmet , och fick gehör för denna idé hos personalgruppen .Personalens rädslaI texten presenterar författaren , som är forskare i socialt arbete , några av de frågor som uppstod och sina tolkningar eller svar på dessa .Hon rekommenderar att läsaren också skriver ner
tankar , känslor och frågor efter varje kapitel .Boken är systematiskt upplagd .Det första kapitlet tar upp reaktionerna inför den första HIV-patienten .Därefter kommer det första mötet med Gustav och den rädsla de flesta i personalgruppen kände trots att de fått information om sjukdomen .Gustav anpassade sig till livet på avdelningen och personalen vande sig vid att ha en HIV-patient .Ett grupptryck fanns , som medverkade till att alla deltog i omvårdnadsarbetet trots att de var rädda .Ibland uppstod speciellt skrämmande situationer .Kan man få infektionen via ett rivmärke ?Kan blod från patienten överföra infektionen via en färsk skråma ?När kan/bör man HIV-testa sig ?För personalen var det viktigt att man inte enbart fick lugnande besked , utan tilläts tala om sin oro även om den var inadekvat .De sista kapitlen tar upp personalens erfarenheter efter ett och ett halvt års kontakt med Gustav .Vårdarbetet hade medfört att synen på HIV förändrats och avdramatiserats .Flera i personalgruppen
gav uttryck för att det varit värdefullt att uppleva vårdkontakt med en HIV-patient genom att de varit rädda och så småningom kunnat bemästra sin oro .Handledning för personalen var viktig för att bearbetningsprocessen skulle leda till en ökad förståelse för de egna reaktionerna och bra vårdmiljö för patienten .Boken väcker känslor och aktualiserar tidigare händelser i samband med svåra sjukdomstillstånd .Den är såvitt jag vet unik genom att den redan initialt utarbetats tillsammans med en personalgrupp .Detta medför att det är lätt för vårdpersonal att identifiera sig med den sjukhemspersonal som gav Gustav god omvårdnad under hans sista tid .·
