Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
I
Läkartidningen 25/96 sid 2445 ( Obstruktiv lungsjukdom .Syrgasbehandling medför risk för koldioxidnarkos ) refereras en fallbeskrivning ur Socialstyrelsens Riskronden nr 5 1996 .Fallet uppges vara ett exempel på » klassisk koldioxidnarkos » på grund av syrgasbehandling till en patient med kroniskt obstruktiv lungsjukdom ( KOL ) .Vi anser att rubriksättningen är farlig och att tolkningen av fallbeskrivningen är missvisande .Mycket ovanligtDet torde vara mycket ovanligt att en patient med KOL som startar med ett normalt PCO2 och ett PO2 över 8 kPa går in i koldioxidnarkos enbart på grund av okontrollerad syrgasbehandling .Patienten i fallbeskrivningen var påverkad av blödningsanemi och pneumoni , minst lika troliga anledningar till att han försämrats så drastikt .Den terminala blodgasanalysen ( i Läkartidningen återgivet med ett tryckfel för PO2 – det stod 116,2 istället för 16,2 kPa ) visar ju på en kombinerad metabol och respiratorisk acidos .Den metabola komponenten beror rimligen på
en perifer anoxi på grund av anemi och/eller sviktande perifer cirkulation .Fick patienten verkligen bara två enheter blod ?Ingen annan vätska ?Vi är av den uppfattningen att den blodgasbild som fångats strax före patientens död är ospecifik , den skulle kunna föreligga hos många terminala patienter ( oavsett grundsjukdom ) som på grund av utmattning inte förmår vädra ut sin koldioxid .Vi är inte övertygande om att den okontrollerade syrgasbehandlingen bär skulden till den ogynnsamma utgången .Den ojämförligt vanligaste situationen av koldioxidnarkos , » klassisk , är KOL-patienten med kronisk koldioxidretention som får en akut försämring .Detta vantolkas lätt som hjärtsvikt och föranleder ofta okontrollerad syrgasbehandling .Detta inträffar gång på gång på våra akutmottagningar och vårdavdelningar , på sjukhus av alla kategorier .Vi som utbildar yngre kolleger om respirationssvikt och understryker alltd vikten av tidig blodgasanalys på alla patienter med andningsproblem , även om man
tror att de har hjärtsvikt .En blodgasanalys kan i och för sig inte säkerställa diagnosen KOL , men ett högt PCO2 och metabol kompensaion ( högt BE och oftast endast måttligt sänkt pH ) talar starkt för att patientens huvudproblem är respiratoriskt .Den fortsatta syrgasbehandlingen skall då bedrivas med kontrollerade flöden ( oftast 0,5-2 liter/minut ) och med täta blodgasanalyser .Det går inte att avgöra om patienten andas ordentligt bara med klinisk bedömning eller ens med oximeter – patienten kan gå in i koldioxidnarkos utan dyspné och med rosiga kinder .Svårutrotad vanföreställningSyrgasbehandling till patienter med initialt lågt eller normalt PCO2 ( vanligt vid t ex astma och hjärtsvikt ) kan som grundregel ges riskfritt med höga flöden ( 5-10 liter/minut ) och kan oftast styras med oximeter .Även på en sådan patient måste man naturligtvis ta ett nytt blodgasprov om han försämras påtagligt under syrgasbehandling .De flesta ( även kroniskt ) obstruktiva patienter bibehåller emellertid
ett normalt PCO2 även när de får syrgas .Det finns en svårutrotad vanföreställning att man inte alls får ge syrgas vid astma och annan obstruktiv lungsjukdom .Många KOL-patienter och framför allt astmapatienter får därför inte den syrgas de så väl behöver .Fallbeskrivningens rubrik bidrar till att vidmakthålla denna vanföreställning .Bengt Midgren docent , överläkare , lungsektionen Universitetssjukhuset i LundKerstin Ström docent , överläkare , lungsektionen , Blekingesjukhuset , Karlskrona
