Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Det
krävs behandling med en kombination av tre läkemedel , en trippelregim , för att eliminera Helicobacter pylori .Flera alternativ är tänkbara , men sådana som kräver kort behandlingstid är att föredra eftersom det innebär bättre följsamhet mot ordinationen och mindre risk för resistensutveckling .Eliminering av H pylori bör ske endast när man genom endoskopisk undersökning fastställt att patienten har ulcussjukdom .Varken funktionell dyspepsi eller gastrit orsakad av H pylori är indikation för behandlingen , inte heller kan man rekommendera elimineringsterapi i syfte att förebygga ventrikelcancer .Detta är några huvudpunkter i de nya rekommendationer som Läkemedelsverket publicerar i Information från Läkemedelsverket 1:96 .De baseras på ett arbetsmöte som genomfördes 26-27 september 1995 .Gastrit orsakad av Helicobacter pylori är en mycket vanlig infektion .I Skandinavien uppskattas 30-40 procent av hela befolkningen vara infekterad , och i vissa invandrargrupper är prevalensen ännu
högre .Smitta sker ofta under barnaåren , och i Nordeuropa förvärvar årligen cirka 1 procent av förskolebarnen H pylori-infektion .På grund av förbättrade levnadsförhållanden har incidensen minskat under de senaste decennierna , och den kommer sannolikt att fortsätta minska .Det finns inga reservoarer för H pylori utanför människa .H pylori infekterar endast ventrikelslemhinna och inducerar där en inflammation , en kronisk aktiv gastrit , med eller utan atrofi .En viktig vävnadsskadande faktor anses vara bakterieenzymet ureas , som hydrolyserar urea till ammoniak .Ammoniak är toxiskt för slemhinnan .Vissa stammar bildar dessutom toxiner och är därigenom mer vävnadsskadande än andra .Såväl värdfaktorer som en rad olika virulensfaktorer hos H pylori avgör den vidare utvecklingen av inflammationsprocessen .De flesta individer får enbart gastrit utan tydliga kliniska symtom , medan andra utvecklar ulcussjukdom .Infektionen har mycket liten tendens till självläkning .DIAGNOSTIKFör att diagnostisera
infektion med H pylori finns en rad metoder , invasiva ( odling , histologi , snabbureastest ) och icke-invasiva ( serologi , urea-utandningstest ) ( Tabell I ) .De invasiva metoderna kräver gastroskopi med biopsi .Odling har hög diagnostisk säkerhet och är en förutsättning för resistensbestämning .Histologi är i vana händer bra för att bedöma förekomsten av H pylori och morfologiska slemhinneförändringar .Snabbureastest är det snabbaste och billigaste testet .Det visar god överensstämmelse med övriga invasiva metoder .Det finns ett flertal kommersiella serologiska IgG-test för att diagnostisera H pylori-infektion .Varje test kräver lokal utvärdering för att det prediktiva värdet skall kunna uppskattas , och särskilt » snabbtest » på saliv och kapillärt blod måste granskas kritiskt .Observera att serologiska test inte är användbara för att bedöma den akuta behandlingseffekten , eftersom omslag från positivt till negativt test sker tidigast efter 1/2-1 år vid framgångsrik behandling
.Urea-utandningstest är en säker icke-invasiv metod , som är användbar såväl vid diagnostik av infektion som för att utvärdera behandlingseffekt .Alla nämnda metoder är användbara i praktiskt kliniskt bruk för att diagnostisera en H pylori-infektion , förutsatt att rätt provtagningsteknik används .För samtliga utom serologi gäller att behandling med antibiotika samt protonpumpshämmare och/eller vismut bör vara avslutad minst fyra veckor före provtagning för att minska risken för falskt negativa resultat .Tabell I. Lämpliga metoder för diagnostik av H pylori-infektion i rutinsjukvård .TERAPIAntibakteriellt spektrumH pylori är känsliga för ett flertal antibakteriella medel .Terapeutisk effekt är visad för tetracykliner , nitroimidazoler , klaritromycin och amoxicillin .Den kliniska effekten av dessa medel vid monoterapi är i allmänhet dålig , varför de måste ges i kombination .Tilllägg med syrasekretionshämmande medel eller vismutsalter ( s k trippelkur ) ökar ytterligare möjligheten
att eliminera H pylori .Deltagare i arbetsmötetArbetsmötet om behandling av infektioner med Helicobacter pylori arrangerades av Läkemedelsverket och Statens legemiddelkontroll .Den svenske arrangören representerades av docent Bo Aronsson , professor Björn Beermann , informationssekreterare Christina Brandt , dr Ingrid Trolin , med dr Kajsa Tunér samt docent Arne Victor och den norske av overlege Steinar Madsen , lege Ann-Christine Midtvedt , informasjonskonsulent Heidi Reinnel och lege Atle Waerstad .Övriga deltagare var distriktsläkare Lars Agréus , Öregrund , professor Kjell Alestig , Göteborg , docent Andreas Aly , Stockholm , professor Arnold Berstad , Bergen , overlege Arvid Bjørneklett , Oslo , distriktsläkare Johan Brun , Hudiksvall , biträdande professor Åke Danielsson , Umeå , docent Sven Gustavsson , Uppsala , professor Terje Johannessen , Trondheim , overlege Frode Lerang , Fredrikstad , docent Tore Lind , Skövde , docent Lars Lööf , Uppsala , professor Kjetil K Melby , Oslo
, docent Lars Lundell , Göteborg , docent Gudmar Lönnerholm , Uppsala , professor Hermod Petersen , Trondheim , överläkare Rein Seensalu , Huddinge , docent Kristina Sjölund , Lund , med dr Svante Sjöstedt , Huddinge , spesialist i allmenmedisin Karin Skarsaune , Oslo , med dr Magnus Ström , Linköping , chefsöverläkare Peter Unge , Sandviken och professor Torkel Wadström , Lund .ResistensutvecklingIn vitro-resistens mot metronidazol rapporteras hos 10-40 procent av H pylori-stammar isolerade i Skandinavien .Den kliniska betydelsen av detta vid primär behandling med olika trippelkurer är oklar , men vid förnyad behandling efter misslyckad primärterapi måste förekomsten av metronidazolresistens beaktas vid valet av terapi .Klaritromycinresistens är ovanlig , totalt < 3 procent i isolat från Skandinavien .Hos patienter där eliminering av H pylori misslyckats påvisas dock klaritromycinresistenta stammar betydligt oftare .Resistens mot tetracykliner är sällsynt .Resistens mot amoxicillin
har ej beskrivits .Resistensmönstret för H pylori måste följas , och förändringar kan komma att leda till ändrade behandlingsrekommendationer .Preparatval vid primärbehandlingVid val av behandling är elimineringsförmåga , biverkningar , ekologisk påverkan , behandlingstid samt kostnad av vikt .Elimineringsförmågan bör uppgå till minst 90 procent .Alla aktuella antibiotika har ekologiska effekter , men en kort behandlingstid ger generellt bättre följsamhet och mindre ekologisk påverkan .Exempel på behandlingsalternativ som , framför allt vid ulcus duodenisjukdom , rapporteras ha eliminerat H pylori hos > 90 procent av patienterna är :- omeprazol 40 mg ´ 1 , amoxicillin 500 mg ´ 3 , metronidazol 400 mg ´3 i en vecka – omeprazol 20 mg ´ 2 , klaritromycin 250 mg ´ 2 , metronidazol 400 mg ´2 i en vecka – omeprazol 20 mg ´ 2 , klaritromycin 500 mg ´ 2 , amoxicillin 1 g ´ 2 i en vecka – vismutsubnitrat 75-150 mg ´ 4 eller subcitrat 120 mg ´ 4 , tetracyklin 500 mg ´ 4 , metronidazol 400 mg ´
3 i tio dagar , med eller utan syrasekretionshämmare .Informera patienten !Då dessa regimer är komplicerade är omsorgsfull patientinformation viktig för att uppnå god följsamhet och därmed effektiv eliminering av bakterien .De fyra angivna behandlingsalternativen tycks ge ungefär likvärdig effekt .Förekomsten av biverkningar är lägre för regimerna utan vismut , men läkemedelskostnaderna är högre .Lämpliga vismutberedningar finns för närvarande inte godkända i Sverige .H2-receptorantagonister och andra protonpumpshämmare än omeprazol har studerats vid kombinationsbehandling men dokumentationen är ännu sparsam .Dubbelterapi olämpligDubbelterapi , dvs en kombination av en syrasekretionshämmare ( protonpumpshämmare eller H2-receptorantagonist ) och ett antibiotikum ( amoxicillin respektive klaritromycin ) har lägre elimineringsförmåga än trippelkurer även vid två veckors behandling .Denna typ av behandling rekommenderas därför ej .Preparatval vid behandling efter misslyckad primärterapiKontrollerade
behandlingsstudier efter misslyckad primärterapi saknas .Läkemedelsvalet bör ske med ledning av odling och resistensbestämning på biopsier tagna vid gastroskopi .Behandling av ulcussjukdomGrundläggande fakta för handläggning av patienter med dyspeptiska besvär är att ulcussjukdomen botas om man eliminerar H pylori-infektion samt att prevalensen av H pylori-infektion hos patienter med funktionell dyspepsi inte skiljer sig från normalpopulationen .Patienter med funktionell dyspepsi har inte någon dokumenterad nytta av att man eliminerar bakterien .Eliminering av H pylori bör således endast ske hos patienter med fastställd ulcussjukdom .Bland patienter som söker för magbesvär i primärvården är funktionell dyspepsi cirka fem gånger vanligare än ulcus .Med dagens behandlingsmöjligheter är det därför viktigare än någonsin att identifiera patienter med ulcus , både för att kunna ge adekvat terapi och för att undvika överbehandling .Diagnosen bör alltid ställas med hjälp av endoskopisk
undersökning .Diagnos av ulcussjukdom kan ej baseras på anamnes ( » ulcuslik dyspepsi » ) , då anamnesen endast har ett positivt prediktivt värde på 20-40 procent i ett primärvårdsmaterial .Det kliniska värdet av serologiska test vid dyspepsi diskuteras .Ett negativt test utesluter med stor sannolikhet duodenalulcus som genes till patientens besvär , förutsatt att testet är validerat och att patienten inte regelbundet tar acetylsalicylsyra ( ASA ) /NSAID .För patienter som är H pylori-positiva men saknar tecken på ulcussjukdom vid endoskopi rekommenderas ej terapi mot H pylori .Nyupptäckt ulcussjukdomDiagnostik .Vid påvisande av ett ulcus duodeni är det inte nödvändigt att också rutinmässigt diagnostisera förekomst av H pylori , eftersom praktiskt taget alla patienter ( cirka 95 procent ) är infekterade med H pylori .Vid ulcus ventriculi bör däremot diagnostik bedrivas för att skilja ut dem som är H pylori-positiva ( cirka 75 procent ) och erbjuda dem anti-H pylori-terapi .Även patienter
som bär på H pylori och vid endoskopi uppvisar tecken på kronisk ulcussjukdom ( bulbdeformitet , erosiv duodenit ) utan att ha ett påvisbart aktuellt ulcus bör erbjudas sådan terapi .Behandling .Patienter med ulcussjukdom orsakad av H pylori behandlas för att eliminera bakterien .Eventuell uppföljande behandling med syrasekretionshämmare diskuteras .Praxis varierar för närvarande och tillgänglig dokumentation ger ej underlag för bestämda rekommendationer .Kontroll .Vid okomplicerat ulcus duodeni behövs ingen rutinmässig endoskopikontroll .Vid eventuellt symtomrecidiv bör dock patienten åter endoskoperas med provexcision för odling och resistensbestämning .Vid ulcus ventriculi avgör den eventuella misstanken om cancer behovet av ny endoskopi , som bör utföras på relativt vida indikationer .Känd okomplicerad ulcussjukdomVid symtomrecidiv hos patient med tidigare verifierad ulcus duodeni-sjukdom och som aldrig fått behandling mot H pylori , bör sådan terapi ges .Påvisande av H pylori
kan ske med icke-invasiva metoder .Vid symtomatisk terapisvikt hos patienter med känd ulcus ventriculi-sjukdom bör gastroskopi göras med tanke på möjlig malignitet .Patienter som står på långtidsbehandling med syrasekretionshämmare som ulcusprofylax och ej fått elimineringsbehandling bör erbjudas sådan behandling efter påvisande av att infektion föreligger men oberoende av aktuella symtom .Ulcussjukdom med komplikationerHos patienter med tidigare eller aktuella komplikationer som blödning , stenos och perforation bör utläkning av H pylori-infektionen alltid noggrant kontrolleras .De löper ökad risk för nya komplikationer , och eventuellt ulcusrecidiv kan medföra livsfara .Även vid framgångsrik H pylori-behandling kan fortsatt behandling med syrasekretionshämmare bli aktuell .Funktionell dyspepsiH pylori har ingen dokumenterad etiologisk roll vid funktionell dyspepsi , och sammantaget har behandlingsstudier inte visat säker positiv effekt på symtomen .Mot bakgrund av dessa kunskaper
kan behandling mot H pylori för närvarande inte rekommenderas vid funktionell dyspepsi , oberoende av om patienten är H pylori-positiv eller ej .H pylori , gastrit och ventrikelcancerH pylori-infektion ger upphov till en kroniskt aktiv gastrit .Eliminering av H pylori läker den aktiva gastriten .Det föreligger emellertid ingen säkerställd korrelation mellan dyspeptiska symtom och förekomst eller grad av histologisk gastrit .H pylori-orsakad gastrit är således ej indikation för H pylori-behandling med målsättning att uppnå symtomlindring .Atrofisk corpusgastrit anses vara en riskfaktor för utveckling av ventrikelcancer .Ett epidemiologiskt samband har påvisats mellan ventrikelcancer och positiv H pylori-serologi ; smittade patienter har minst tre gånger ökad risk för utveckling av ventrikelcancer och flertalet fall av ventrikelcancer är sannolikt i något avseende H pylori-relaterade .Cancerutveckling är dock multifaktoriell och sannolikt även beroende på genetisk disposition , kost , saltkonsumtion
m m .Incidensen av ventrikelcancer i västvärlden är starkt minskande , vilket tycks uppträda parallellt med minskad förekomst av H pylori-infektion .Risken för en enskild H pylori-positiv individ att under sin livstid utveckla ventrikelcancer är ytterst liten , och de flesta fallen av ventrikelcancer uppträder i hög ålder .Risker med profylaxInterventionsstudier med syfte att förhindra uppkomst av ventrikelcancer saknas .Behandling av stora grupper individer med H pylori-infektion innebär , med dagens behandlingsregimer , potentiellt ogynnsamma konsekvenser för den enskilde individen ( t ex allergisk reaktion mot givna läkemedel , pseudomembranös kolit , levertoxicitet ) och risker för negativa ekologiska effekter ( resistensutveckling ) .En allmän rekommendation att eliminera H pylori i cancerprofylaktiskt syfte kan därför inte ges .De mycket ovanliga sjukdomstillstånden i ventrikeln MALT-lymfom ( Mucosa Associated Lymfoid Tissue ) och hypertrofisk gastrit ( Ménétriers sjukdom
) , anses vara kopplade till H pylori-infektion .Fallbeskrivningar talar för en läkande effekt av H pylori-eliminering .NSAID/ASA , H pylori och ulcusH pylori-infektion är inte en dokumenterad riskfaktor för -NSAID/ASA-inducerad blödning eller ulcus i ventrikel och duodenum .Patienter med sår i ventrikel eller duodenum efter känt -NSAID/ASA-intag bör dock testas för H pylori , och vid positivt utfall bör patienten erbjudas elimineringsbehandling .Motivet är att man i det enskilda fallet inte kan avgöra om aktuellt ulcus är orsakat av NSAID/ASA eller H pylori-infektion .För denna grupp av patienter kan trots lyckad eliminering även sekundärprofylaktisk behandling komma i fråga .Långtidsbehandling med syrasekretionshämmareNyligen har man rapporterat att långtidsbehandling med protonpumpshämmare hos H pylori-positiva patienter kan öka graden av inflammation i corpus och därmed möjligen påskynda utveckling av atrofisk gastrit .H pylorieliminering hos patienter som kräver sådan långtidsbehandling
, t ex de med refluxsjukdom , har därför diskuterats .Ytterligare kunskap krävs dock innan sådan rekommendation kan ges .·
