Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Jag
har som vetenskapligt råd i rättspsykiatri haft anledning att lusläsa Prop 1990/91:58 , » Psykiatrisk tvångsvård m m » Citat : » Ett rent biologiskt sjukdomsbegrepp får inte längre vara grundläggande vid avgörandet om psykiatrisk tvångsvård skall få ske med tvång .Psykiska störningar anses numera i regel kunna återföras på såväl biologiska , som psykologiska och sociala faktorer , vilka ofta samspelar och förstärker varandra . »Denna kunskap påstås datera sig till tiden efter 1965 .Men detsamma hävdade Wimmer , chef för S:t Hans Hospital i Roskilde , i en festskrift från sjukhuset 1916 , och samma syn återfinns i skandinaviska psykiatriläroböcker sedan dess ( t ex Langfelt från 30-talet ) .Departementschefen har blandat ihop » den medicinska modellen » ( en nomotetisk sjukdomsdefinition ) , med olika typer av etiologiska klassifikationsprinciper ( biologisk/psykologisk/social ) , och med behandlingsmetoder ( teknologi ) ,som i psykiatrin i huvudsak väljs pragmatiskt/empiriskt .När man
inte har psykiatriska elementa klara för sig kan man förstå att lagstiftningsprodukten blev därefter .I propositionen sägs att psykiatrin fått ökade resurser , och att mentalsjukhusens låga resursnivå speglade en svunnen tids föraktfulla syn på sina patienter .För 60 år sedan fick psykiatrin 35 procent av de samlade sjukvårdsresurserna .I dag får vi 7 procent !Gårdagens mentalsjukhuspatienter hade det inte materiellt sämre än den samtida befolkningen .Precis detsammaI propositionen brännmärks försöksutskrivninginstitutet .Sådant får inte förekomma längre , skriver ministern upprört .Läser man vad som får förekomma enligt LPT och LRV är det precis detsamma .Det finns inget hinder mot att förlänga tvångsvårdtiden för en patient på långtidspermission ( sid 266 ) och inget krav på att patienten måste vistas på sjukvårdsinrättningen innan nytt beslut fattas ( sid 267 ) .För patienter med särskild utskrivningsprövning ( SUP ) skall farlighet beaktas särskilt , samtidigt som kraven sänks på
den psykiska störningens allvarlighetsgrad om den är densamma ( vad menas – vi skulle ju inte använda nomotetiska definitioner ? ) som vid brottet .Farlighet utan substansiell psykiatrisk bakgrund kan därför motivera långvarigt vårdtvång ( försöksutskrivning ) med en bred repertoar av » föreskrifter » ( = Hawaiiproblemet ) .Kompetens saknasEnligt propositionen är det vetenskapligt sett ytterst tveksamt om det går att göra farlighetsbedömningar .Är det därför som länsrätterna åläggs att göra sådana , för säkerhets skull utan krav på deltagande av sakkunnig ( = specialist i rättspsykiatri ) ?En majoritet av de chefsöverläkare som vårdar dagens ca 800 SUP-patienter saknar för övrigt sådan kompetens och skulle de ha den störs expertrollen av att de är part i målet .Hur har den psykiatriska professionen kunnat acceptera denna smörja ?Har vi haft femtekolonnare som gått makten tillhanda ?Eller har vi blivit överkörda av en okunnig antipsykiatrisk maffia på Socialdepartementet ?Sten LevanderProfessor
, SVK-enheten , Malmö Östra sjukhus
