Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
LÄKARTIDNINGEN
? VOLYM 93 ? NR 18 ? 1996 1701 doktorn och datorn Datorexplosionen ekar också i den svenska sjukvården. Mer än 85 procent av läkararbetsplatserna i primärvården är idag anslutna till ett datoriserat journalsystem – i slutet av 1991 var det 25 procent. På sjukhusen är andelen läkare med datorjournal betydligt lägre, kanske 20 procent, men ökningen desto mer intensiv. Landets sjukhus och vårdcentraler har numera uppskattningsvis 2 000 datorjournalsystem i drift. Senaste tillgängliga exakta siffror är från årsskiftet 1994/95, när Spri och Landstingsförbundet inventerade frågan (Spri rapport 270). Då fanns totalt 1 484 installerade system, som omfattade totalt ca 18 000 arbetsplatser, varav 13 000 i primärvården, drygt 3 000 på sjukhusen, knappt 1 400 hos praktiker, 500 i företagshälsovården och 100 övriga. I genomsnitt fanns 15 arbetsplatser per installerat system, med spännvidden 1-87. Sedan dess har det av naturliga skäl hänt mest på sjukhussidan. Flera svenska storsjukhus
har på senare tid gått in i upphandling av journalsystem, i vissa fall – Sahlgrenska och Södersjukhuset – också avslutat den. Några svenska utvecklingsprojekt, bland dem Bedside (Enator, f d Celsius Information Systems), börjar också, med stöd av bl a Nutek, närma sig mer allmän spridning. Experiment på 1970talet Den datoriserade journalföringen inleddes för ungefär 25 år sedan med experimentsystem på bl a Karolinska sjukhuset och Sahlgrenska, men först i slutet av 1980-talet tog utvecklingen fart och de senaste åren har den exploderat. Under 1994 t ex växte antalet installerade system med nära 70 procent! En motsvarande ökning har gällt för antalet fabrikat att välja mellan. I slutet av 1987 fanns totalt tre på marknaden, idag konkurrerar ett tjugotal. Det har funnits ännu fler, men genom uppköp och sammanslagningar minskar nu antalet. I Sverige hade den störste leverantören, ProfDoc, för ett år sedan totalt 400 installationer med ca 4 500 arbetsplatser. Genombrott på sjukhusen?
Den senaste mer övergripande lägesbeskrivningen gällande slutenvården är rapporten »Datoriserad journalföring på svenska sjukhus», en anonym enkät till ledningen vid alla (86) landstingsägda somatiska akutsjukhus. Svarsfrekvensen var 90 procent, bl a samtliga regionsjukhus. Studien genomfördes i mars 1994 av Spri och Landstingsförbundet. Resultatet blev i korthet att datoriserad journalföring då var ovanlig på sjukhusen. Ca 80 procent – 77 procent i sluten vård och 82 procent i öppen vård – hade inte alls datoriserat sina journaler. Ungefär vart femte sjukhus – 17 procent i sluten vård och 22 procent i öppen vård – hade delvis datoriserade journaler (dvs på enstaka kliniker eller i delar av verksamheten). Endast ett sjukhus kunde sägas vara helt datoriserat. Dock visade enkäten tecken på ett förestående genombrott: Hela 70 procent av sjukhusledningarna bedömde att datoriserad journalföring skulle dominera på det egna sjukhuset inom fem år. Endast 3 procent ansåg att datorjournaler
inte skulle ha någon större betydelse då. I reguljär drift eller omfattande försöksverksamhet fanns datoriserade journalsystem hos 3 procent av de tillfrågade sjukhusen medan 35 procent hade provat »i viss omfattning». Regionsjukhusen redovisade här i allmänhet större erfarenhet: 11 procent respektive 35 procent. Positiva attityder Nära hälften av sjukhusen med erfarenheter av reguljära system eller praktiska försök redovisade »mycket givande» resultat. Inget sjukhus var uttalat negativt men ca 20 procent ansåg dock erfarenheterna »svårbedömbara». Förväntningarna på datoriserad jourI den mån dagens läkare överhuvudtaget har ett skrivbord står där en dator. Under 1990-talet har bildskärmarna på allvar och mycket snabbt blivit en del av vårdens vardag. Vad betyder det för läkararbetet som sådant? För kvaliteten och ekonomin i vårdapparaten? För patienterna och deras säkerhet? I serien »Doktorn och datorn» ska vi betrakta detta nya hjälpmedel (eller hinder?) i läkararbetet
ur olika synvinklar. Det blir en resa bland experter och vanliga användare, från glesbygd till storstäder genom högteknologiska visioner och vardagligt krångel. Serien vänder sig i första hand till dig som inte hunnit lära dig all svengelska i sammanhanget (eller som inte vill göra det). Tekniska förklaringar samlas under rubriken »Fem minuter om …», i övrigt försöker vi hålla oss till frågan om den nya teknikens verkningar i stort och i vardagslivet. Vi tar gärna emot dina synpunkter i ämnet. Hur påverkar datorn ditt sätt och dina möjligheter att arbeta? Vilka möjligheter och vilka risker ser du? Är informationstekniken värd de pengar och de ansträngningar som idag läggs ner på den? Skicka tips, invändningar, medhåll och inlägg. Som modern artikelserie om IT tar vi självfallet emot dem på epost (adress: hans.fellman@mailbox.calypso. net), men för skeptiker och ännu ofrälsta går det också utmärkt att skicka vanlig p-post till Läkartidningen, Box 5603, 114 86 Stockholm. Märk kuvertet
»Doktorn och datorn». Den datoriserade doktorn Snabb datorisering under 1990talet: Nära nio av tio primärvårdsläkare har nu journalerna på skärmen1702 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 18 ? 1996 s doktorn och datorn nalföring var i allmänhet höga bland dem som svarade. Hela 96 procent väntade sig enklare och effektivare journalarbete, och lika hög andel trodde på bättre grund för att mäta och följa upp vårdkvaliteten. En majoritet av sjukhusledningarna räknade också med bättre verksamhetsuppföljning (73 procent) och kommunikationsmöjligheter (57 procent). Bland enkätsvarens invändningar och dubier mot datoriserad journalföring dominerade åsikten att det ännu inte finns tillräckligt bra system för sjukhusbruk (73 procent). Andra tvivel gällde kostnaderna för investering och drift (34 procent), stora förändringar i arbetsrutiner och metoder (16 procent) samt lågt intresse på klinikerna (9 procent). En attraktiv marknad Sjukvården är självfallet en stor och prestigefylld marknad för datorbranschen. I primärvården, som alltså är mest datoriserad, dominerar Journal II och III (f d ProfDoc) från Sysdeco ProfDoc AB kraftigt. Närmaste konkurrenter är Swede Star (Enator), Medidoc (Medidoc AB), Medex (Medex Sverige AB), Infodoc (Sysdeco ProfDoc AB) och BMS Journal (Bonjour Medical System AB). Flera journalsystem är starka lokalt, ofta i de landsting och områden där de har utvecklats. Det gäller t ex Medidoc på västkusten, Medicus (Data 16 AB) i Skaraborg samt BMS Journal i Sörmland och Västernorrland. I Norrbottens län ökar VAS både i primärvården och på sjukhusen; det utvecklas av landstinget i samarbete med Cap Programator. Biosis (Health Allocation System AB) har avtal med Malmö och södra sjukvårdsområdet i Stockholm samt Kristianstad. Ett 20-tal fabrikat Spri-rapport 270 redovisar en enkät till tillverkarna av de 27 system som var aktuella på marknaden vid årsskiftet 1994/95. Alla är lokala nätverk av PC (IBM-kompatibler), Macintosh, minidatorer eller flera slags
maskiner. De äldsta systemen har terminaler anslutna till en minidator, t ex Swede Star. Helt persondatorbaserade är t ex Medex, ProfDoc, Infodoc och Medidoc. De flesta journalsystem bygger på relationsdatabaser. Flera använder s k client/server-teknik, dvs att alla data förvaras centralt i en särskild dator (server) och hanteras från användarens lokala maskin (klient). SQL-tekniken – Special Query Language, ett standardiserat sätt att söka i databaser – ökar alltmer i omfattning. Gränssnittet var 1994 till ungefär lika delar teckenbaserat (14 system) och grafiskt (mest Windows eller Mac; 13). Teckenbaserade system visar i princip bara siffror och tecken i en standardstorlek på skärmen medan grafiska gränssnitt kan hantera olika teckenstorlekar, typsnitt, bilder etc. De senare håller på att ta över, bl a för att de är bättre på att visa bilder och diagram. Strukturerade data Viktig är graden av strukturering i journalsystemet. Långt gående strukturering ger fler möjligheter
att plocka fram och ställa samman medicinsk och administrativ information. Strukturerade data är också lättare att flytta mellan olika system. Å andra sidan ställer det höga krav på inmatningen av uppgifter och minskar också möjligheten att fritt nyansera uppgifterna i journalen. Totalt 22 av de 27 systemen i enkäten kunde fullt ut lagra diagnoser, läkemedel, behandlingar/ vårdprogram, operationer och undersökningar som koder. Bland PAS-funktioner kan noteras att 16 av systemen kunde ge fullständiga underlag för vårdkostnadsbestämning och prissättning – 14 system kunde koppla kostnaderna till en enskild patient. I allmänhet gav systemen på det här området vidare möjligheter till uppföljning av verksamheten än vad brukarna i praktiken utnyttjade. Hans Fällman Toomas Timpka, datorforskande läkare: ?Dagens journalsystem har stora brister Framtidens kan utnyttja Internetteknik? I huvudsak bygger de datorjournaler som idag används i den svenska sjukvården på föråldrad teknik. Det anser
Toomas Timpka, docent i Linköping och ledare för forskargruppen MDA (människor, datateknik, arbetsliv). – Jag tror att framtidens journalsystem åtminstone delvis kommer att utnyttja samma teknik som Internet, säger han. Som behörig läkare (och förstås med patientens tillstånd) kan du snabbt få fram den information du behöver – var patienten än har varit tidigare. Timpka tillhör den första generationen svenska läkare som har vuxit upp med datortekniken. Han började redan 1975 i ett försök med hemdatorer i gymnasieskolan och kombinerade sedan datorvetenskap med medicin på högskolan. Han disputerade 1989 på en avhandling om design av medicinska informationssystem för primärvården. Trots sin heldatoriserade bakgrund, eller kanske på grund av den, har Timpka en försiktigt skeptisk hållning till branschens många visioner. Hittills har datorsystemen mest använts för att ersätta manuellt arbete. Nu börjar de på allvar beröra mer centrala och komplicerade delar av läkekonsten. Det blir
inte helt problemfritt, bl a mot bakgrund av datorers inbyggt fyrkantiga och regelberoende sätt att fungera. Det som inte kan kvantifieras eller beskrivas i en hanterbar kod riskerar att hamna utanför. – För datoriseringen krävs det något slags enhetlig nomenklatur, vilket är förhållandevis lätt – men ännu inte fullständigt löst – när det gäller laboratorievärden och dylikt. Men det blir allt svårare ju närmare den kliniska vardagen man kommer. Hur anger och kodar man t ex »tecken på alkoholpåverkan» REPORTAGE . HANS FÄLLMAN frilansjournalist, Umeå.ANNONSANNONSANNONSANNONSdoktorn och datorn vid leverpalpation? frågar Toomas Timpka. Här pågår ett omfattande utvecklingsarbete, både i Sverige och internationellt. Vinsterna med att lyckas ligger framför allt i vårdens ekonomiska sida, t ex möjligheterna att ta betalt, men också i möjligheterna till registrering, utvärdering och forskning. Journaler på nätet? Informationssamhället är redan här och fortsätter att välla över oss. Det
skapar både risker och möjligheter också i sjukvårdens egen gamla ärevördiga informationsbehandling, dvs journalhanteringen. – Knäckfrågan, säger Timpka, är inställningen till den datoriserade kommunikationen. Rent tekniskt kan vi redan idag bygga upp världsomfattande journalsystem på Internet. Men hur hanterar vi det politiskt och moraliskt? Hur mycket kan medborgarna tänka sig att ge avkall på i fråga om integritet? Svaret kommer förstås att bli mycket beroende av hur riskerna beskrivs. Möjligheterna i ett öppet system är stora. Via separata »Internet för sjukvården» (Intranet) skulle en behandlande läkare t ex snabbt och enkelt kunna konsultera de mest avlägsna specialister. Men riskerna är också stora för att patientdata hamnar på avvägar. – Det är inte möjligt att göra något datorsystem fullständigt säkert för intrång – om man inte låser in det i ett kassavalv, säger Timpka. Men genom att acceptera något högre risker skulle vi här kunna få mycket kostnadseffektiva lösningar.
Själv tror Toomas Timpka på en framtid när en grupp särskilt känsliga journaler eller journaluppgifter förblir på papper medan allt det övriga görs tillgängligt på nätet. – Om tekniken för säkerheten på Internet når nivån att det går att köpa och sälja varor, borde det också gå att utnyttja samma teknik för vårdändamål, säger Timpka. Men sedan är det också en kulturell fråga – hur hemliga vill vi hålla våra kroppar och själar? Och vad är vi beredda att betala för att få behålla hemligheterna? I Boston, påpekar han, har vårdgivarna av säkerhetsskäl tagit bort alla psykiatriska journaler från alla datormedier. Begränsat smarta kort … Ett alternativ som ofta diskuteras är s k smart cards, dvs magnetkort som patienterna bär med sig och som rent tekniskt kan rymma all upptänklig journalinformation (och en hel del annat om så önskas). – Industrin har ett stort intresse för den här typen av lösning, kommenterar Timpka, men problemet är att den kräver en separat teknik och mycket organiserade
patienter. De måste helt enkelt ha med sig kortet – och det har de inte alltid, särskilt inte i de akuta situationer när journalinformationen är som mest livsnödvändig. Han anser att de smarta korten i praktiken kräver något slags dubbel bokföring, dvs att informationen också finns hos vårdgivaren – och då faller många av kortens fördelar. – Däremot är de mycket bra för patiLÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 18 ? 1996 1707 – Ett integrerat journalsystem som täcker ett helt regionsjukhus är så komplicerat att det närmast motsvarar ett månfararprojekt, säger Toomas Timpka, läkare och datorforskare.doktorn och datorn enter med kroniska sjukdomar, framhåller han. Alternativet till öppenheten i nätverkstekniken – om man skräms av sekretessriskerna – är enligt Toomas Timpka extremt lokala journalsystem, »detaljutformade precis för någon av de grupper eller team som verkligen existerar och med branta väggar mot alla andra». – Det ger hög säkerhet, men blir troligen mycket dyrare och förmodligen
också sämre. Man får som läkare helt enkelt inte alltid tillgång till behövlig information. Bristande system idag Toomas Timpka är inte riktigt nöjd med de datorjournalsystem som är i drift idag. – För att jämföra med motorfordon kan man säga att det finns ingen riktig familjebil på marknaden, däremot både Formel 1 och lastbilar … Den tekniska kvaliteten på de enskilda systemen är mycket skiftande, särskilt när det gäller att kunna överföra och ta emot data utifrån. Det brister också i möjligheterna att specialanpassa systemen för de olika grupper som ska använda dem. Få klarar t ex egna journaler för sjukgymnaster eller sjuksköterskor. Två typer av system I huvudsak, summerar Timpka, är dagens datorjournaler av två typer: dels administrativt inriktade s k MIS (Management Information Systems), som närmast är släkt med industrins och kontorens program för bokföring, administration, lagerhållning etc liksom med sjukhusens egna patientadministrativa system. – De fungerar utmärkt för sjukhusledningen men mindre bra för t ex läkarsekreterare. Gentemot användaren beter de sig i många fall uruselt: Det är svårt att läsa, förstå och arbeta med det som visas på bildskärmen. Den andra huvudtypen är närmast ordbehandlingsprogram. De bortser mer eller mindre helt från statistik, administration etc och koncentrerar sig helt på att hantera journalerna som rena dokument. – Sådana program har i allmänhet bättre ergonomi och gränssnitt för sina användare. Men de ger mycket sämre möjligheter till dataregistrering och verksamhetsuppföljning. Tre typer av användare I huvudsak anser Toomas Timpka dock att vårdarbetet blir bättre med ett rätt använt datorjournalsystem. I synnerhet gäller det för primärvården. – I allmänhet är det så att ju mer ledarskap läkaren utövar i sin tjänst, desto bättre tycker han eller hon om datorsystemet, säger Timpka. Jag har emellertid fortfarande inte sett någon riktigt bra utvärdering, gjord med lite skärpa, av ett enskilt system. Det finns
däremot mer allmänna undersökningar av hur läkare tar till sig en datorisering av arbetsplatsen. De flesta lyckas ganska snabbt integrera datorjournalen bland sina övriga verktyg i arbetet och blir i stort sett nöjda. En liten grupp nydatoriserade läkare börjar dock arbeta mest med datorn och tittar mer på skärmen än på sina patienter. En tredje grupp går åt andra hållet: bryr sig inte alls om systemet utan fortsätter som förut och undviker datorn så mycket de bara får. En central faktor för läkarnas allmänna inställning till sitt journalsystem är hur pass mycket de har fått vara med 1708 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 18 ? 1996 En dator är en snabb och avancerad räknemaskin. Oavsett vad den verkar syssla med är det ytterst fråga om beräkningar. Det är en banal sanning, men väsentlig för den som vill försöka förstå datorteknikens styrka och svagheter. En persondator är avsedd att användas yrkesmässigt av en person i taget; en hemdator är en persondator som främst är tänkt för hemmabruk
(ofta spel). Hårdvara är datorn som maskin, dvs allt som går att ta i och skruva på. Mjukvara (program) är instruktioner som styr datorns arbete. Data är de uppgifter, ytterst ettor eller nollor, som datorn hanterar, information är data i eller med ett sammanhang. Det var persondatorerna – främst Apples Macintosh och IBMs PC – som i början av 1980-talet startade datorrevolutionen genom att flytta stora mängder beräkningskraft till vars och ens skrivbord. Det innebar en decentralisering och en frigörelse. Tidigare var kraften samlad i en stordator, med vilken användaren kommunicerade genom en terminal utan egen beräkningskapacitet. Efter några år i frihet ute på kontoren är emellertid de flesta persondatorer numera sammankopplade för att kunna byta program och information med varandra. Cirkeln är sluten. En grupp datorer som kopplats samman med särskilda program och utrustning kallas nätverk. Ofta är de ständigt sammankopplade, men de kan också tillfälligt anslutas via telefonnätet.
Skillnaden är teknisk, inte principiell. Det omtalade Internet är ett världsomfattande nätverk av sammanlagt miljontals datorer, sammankopplade på båda sätten. Samma nätverksteknik kan även användas för att koppla ihop datorer lokalt eller regionalt i ett mer slutet system, ett »Intranet». Journalsystem En av datorteknikens starkaste sidor är att hantera stora datamängder. En modern dator kan söka i, sortera och hålla reda på mer information än någon människa. Åtminstone på en rent mekanisk nivå är den också säkrare i sin hantering – den slöar inte till och den tänker aldrig på annat. Däremot kan den genom sin snabbhet och brist på omdöme multiplicera mänskliga misstag – i inmatning av data eller konstruktion av programmen – till horribla proportioner. I botten på nästan alla stora datorsystem idag ligger en databas, dvs en samling uppgifter som programmen fyller på, lagrar och håller tillgängliga. Det här gäller inte minst journalsystem, vilkas kärna är en omfattande
samling uppgifter om patienter, diagnoser, remisser, åtgärder, laboratoriedata, provresultat etc. Databashantering är en av datorns grundläggande funktioner. Med de relativa tidsmått som gäller i branschen är den också gammal och beprövad. Till system med flera användare i nätverk använder man idag nästan uteslutande relationsdatabaser. De kan lättast beskrivas som flera sammankopplade kortregister. Alla adresser t ex läggs och hanteras i ett särskilt register där systemet kan hämta eller ändra dem vid behov. Grundprincipen är att varje uppgift bara ska skrivas in och finnas på ett ställe. Det blir bekvämare att hantera, och framför allt minskar risken för fel. Journalsystemen är av naturliga skäl oftast relationsdatabaser. Ekonomisk administration Ett annat slags databassystem i sjukvården är patientadministrativa system (PAS). De har i allmänhet funnits längre och skiljer sig från journalsystemen i både innehåll och syfte. PAS är administrativa verktyg för att i första hand
bevaka och hantera penningflödet i vårdapparaten, dvs avgifter, kostnader, konton etc. Det är självfallet möjligt att kombinera PAS och datorjournaler till ett heltäckande system för en vårdenhet eller rentav ett landsting. I vilken grad och till vilken nytta är emellertid omdiskuterat. FAKTARUTA Fem minuter om datorteknik …vid inköpet av det. Det är åtminstone en del av förklaringen till att persondatorbaserade system ofta är så populära: De köps eller utvecklas i allmänhet genom någon eller några entusiaster på arbetsplatsen, medan stordatorsystem med terminaler ofta betraktas som mer eller mindre påtvingade uppifrån. – Sjukvårdshuvudmännen vill ha system som passar in i deras aktuella strategier, säger Timpka. Systemens användbarhet för den enskilde inverkar mycket lite på deras ställningstaganden. En sjukhusledning föredrar av naturliga skäl ett system som underlättar uppföljning och styrning av verksamheten. Sådana funktioner finns redan i de patientadministrativa systemen
(PAS) för t ex tidbokningar, debiteringar, vårdplatsbeläggning etc. Om de kan integreras med journalsystem öppnar sig nya möjligheter till statistik och produktionsstyrning. – Problemet med de system som redan finns för sådant, säger Timpka, är att information bara kan skickas uppåt, till ledningen, men inte i sidled, mellan klinikerna. Ryggar inför sjukhussystem Slutenvården ligger klart efter i graden av datorisering. Några mindre sjukhus har kommit långt, t ex Varberg, och det finns gott om försök på gång. Ungefär samtidigt med intervjun inleds t ex ett projekt med uppgift att datorisera och samordna hela Universitetssjukhuset i Linköping. Timpka hyser dock farhågor: – Att införa ett integrerat journalsystem som täcker ett helt regionsjukhus är så komplicerat att det närmast motsvarar ett månfararprojekt. Jag känner faktiskt inte till något universitetssjukhus i Europa som är komplett datoriserat. Svårigheterna ligger inte bara i mängden information som ska in i ett sådant
system. Det finns dessutom problem kring nomenklaturen vid dataöverföring – den kan idag skilja mellan olika kliniker på samma sjukhus. Till det kommer kraven på säkerhet och sekretess. En plats för datorn? På ett mer konkret plan är det också så att många sjukhusläkare inte har en naturlig plats för sin eventuella dator. Det finns helt enkelt inget skrivbord att ställa den på. Möjligen ligger lösningen i bärbara datorer, t ex som i det s k Bed-sidesystemet som nu prövas på flera sjukhus i Mellansverige (reportage kommer senare i denna serie). Kanske vore det bättre att plantera ut »terminalkiosker» på avdelningarna där läkare och andra behöriga kan skriva in och hämta information? – Tekniskt finns många goda idéer, men har man tänkt färdigt organisatoriskt? undrar Timpka. Var behövs den portabla tekniken egentligen? Är det just på ronden? Den kanske passar ännu bättre för t ex distriktssköterskor, konsultläkare och andra som tillbringar stora delar av sin arbetsdag under förflyttning.
»Tänk efter före» Just planering och eftertanke är A och O när Toomas Timpka försöker sammanfatta några råd till läkare som just håller på att datorisera sitt arbete och välja system. – De bör först skriva ner vad de egentligen vill med den nya tekniken, säger han. Systemen är nämligen inte så generella. Tänk i stället på dem som bilar; vilken typ av bil behöver familjen? Var tuff som kund och kräv i kontrakt t ex att få skadestånd och moduler utbytta i systemen om de inte fungerar som uppgivits. – Pröva det påtänkta systemet i praktiken en period. Checklistor etc är i det här skedet användbara bara som bakgrundsinformation. Tala hellre med folk som verkligen har använt systemet, och då inte bara i det egna skrået. Direkta varningar vill Timpka framför allt utfärda för »gurus från alla håll och alla läger». – Visionärerna är farliga, säger han, både svartmålarna och de som brådstörtat vill ha just den eller den tekniken. Försök i stället sätta in dig själv i frågan och
bilda en egen uppfattning. Var en bra och påläst kund, tro inte på alla löpsedlar och annonser. Eller ens på serier i Läkartidningen kanske … · LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 93 ? NR 18 ? 1996 1709 Särtryck av serien om VÅLD och AGGRESSIVITET Många människor uppfattar våldet som en av de största hälsoriskerna. Våldet möter läkare från olika specialiteter på skilda nivåer inom vården. Det kan också drabba dem själva. Under 1994-95 publicerade Läkartidningen 26 artiklar som tillsammans gav ett brett medicinskt perspektiv på ämnet våld och aggressivitet. De har nu samlats i ett 84-sidigt häfte som kan beställas med kupongen nedan. Pris 95 kronor. Vid 11-50 ex 95 kronor, vid högre upplagor 80 kronor/exemplar. _ _ ______________ Beställer härmed ………. ex Våld ……………………………………….. Namn ……………………………………….. Adress ……………………………………….. Postnummer/Postadress ………………………………………..
Insändes till Läkartidningen, Box 5603,114 86 Stockholm Märk gärna kuvertet »Våld» Telefax 08-20 76 19 Doktorn och datorn
