Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
FörfattareLENA HELLSTRÖM-WESTAS biträdande överläkare , doktor i medicinsk vetetenskapKATARINA HANSÉUSöverläkare , doktor i medicinsk vetenskapHELENA KLETTEST-läkare , barn- och ungdomsmedicinska kliniken , Lasarettet , Gällivare , f n barn- och ungdomsmedicinska kliniken i LundNILS-RUNE LUNDSTRÖM överläkare , professorNILS SVENNINGSENchefsöverläkare , professor ; samtliga barn- och ungdomsmedicinska kliniken , Universitetssjukhuset , Lund .Figur 2 .Andningsstöd under transporten , n=164 ( CPAP = continuous positive airway pressure ) .Barnhjärtkirurgins centralisering till två sjukhus i Sverige har medfört att en del barn behöver transporteras längre sträckor än tidigare .I en tvåårsstudie , omfattande samtliga nyfödda barn som remitterats till Lund för barnkardiologisk bedömning och hjärtkirurgi , kunde dock ingen ökad risk för barn som transporterats längre sträckor påvisas jämfört med barn som transporterats inom den södra regionen .I Sverige transporteras sjuka , nyfödda barn mellan
olika sjukhus när de är i behov av eller har avslutat högspecialiserad vård .Diagnoserna kan vara allt från mycket för tidigt födda prematura barn och nyfödda med svåra infektioner eller andningsproblem till olika typer av missbildningar .Det finns ingen central statistik över hur många nyfödda barn som transporteras i Sverige varje år .Sannolikt rör det sig om flera hundra barn då det enbart till neonatala intensivvårdsavdelningen i Lund , NIA , remitterades mellan 130 och 180 barn årligen 1989-1994 [ MLindroth , pers medd 1995 ] .Som följd av Socialstyrelsens rekommendationer utgör Lund ett av två svenska centrum för barnhjärtkirurgi .Från hösten 1992 har ett ökande antal patienter , varav många nyfödda barn , remitterats från andra delar av Sverige för barnkardiologisk bedömning och hjärtkirurgi .Den aktuella prospektiva studien genomfördes för att kartlägga transportbehoven hos hjärtsjuka nyfödda barn och för att undersöka om centraliseringen av barnhjärtkirugin har medfört ökade
transportrisker på grund av de längre avstånden .Samtliga nyfödda barn som remitterats på grund av säkert eller misstänkt hjärtfel under en tvåårsperiod ingår .164 transporter studeradesSammanställningen baseras på 164 transporter till NIA i Lund ( avd 94 ) under perioden från 1 december 1992 till 30 november 1994 .Patientunderlaget består av 158 barn , 62 av dem flickor .Några barn har transporterats flera gånger .Under det första registreringsåret genomfördes 63 transporter och under det andra året 101 .Nyfödda , fullgångna barn som remitterats under den första levnadsveckan har varit den helt dominerande patientgruppen .Gestationsåldern var i medeltal 38 veckor ( variationsvidd 26-43 veckor ) .Födelsevikten var i medeltal 3 156 g ( variationsvidd 890-5 890 g ) .Medianålder vid ankomst till Lund var 3,5 dagar och endast vid 23 tillfällen ( av 164 ) var barnen äldre än 28 dagar ( högst 147 dagar ) .De något äldre barnen har vanligen kommit till NIA på grund av låg vikt , för tidig födelse
, cirkulatorisk instabilitet eller på grund av att de tidigare vårdats på NIA .Andra större extrakardiella missbildningar förelåg hos 16 av de 158 barnen ( 10,1 procent ) , till exempel atresier i mag-tarm-kanal , diafragmabråck , Potters syndrom , hjärnmissbildningar , grava kromosomrubbningar eller kombinationer av flera missbildningar såsom CHARGE-syndrom ( kolobom , hjärtfel , choanalatresi , tillväxtretardation , genital hypoplasi , öronanomalier ) och VATER-syndrom ( vertebral dysgenesi , analatresi , trakeoesofageal fistel med esofagusatresi , renala och radiala extremitetsrubbningar ) .Barn med Di Georges syndrom eller mindre missbildningar , till exempel enkla njurmissbildningar , eller läpp-käk-gomspalter är då inte inräknade .Ambulans och flygambulans dominerande transportsättPatienterna kommer från sjukhus med olika förutsättningar för diagnostik och omhändertagande före och under transport .Den största andelen transporter ( 73 procent ) skedde från centralsjukhus , länssjukhus
, eller länsdelssjukhus , medan övriga remitterades från andra universitetskliniker .Totalt 23 sjukhus remitterade patienter under perioden .En stor del av barnen ( 71 procent ) hade en preliminärdiagnos eller var färdigutredda inför transporten .Övriga patienter ( 29 procent ) remitterades med frågeställning om hjärtfel förelåg .En tredjedel av patienterna i hela gruppen ( 33,5 procent ) fick ändrad eller kompletterande diagnos i Lund .Sex av dessa patienter hade inte medfött hjärtfel ( två hade Potters syndrom , två PFC/persisterande fetal cirkulation/ , en pneumoni och en pulmonell adaptationsstörning ) .Hos 66,5 procent av patienterna stämde dock inremitteringsdiagnosen väsentligen med den definitiva diagnosen .Drygt en tredjedel av patienterna hade ett diagnostiserat eller misstänkt ductusberoende hjärtfel .Detta innebar kontinuerlig prostaglandininfusion ( hos 29 procent ) eller beredskap ( hos 7 procent ) för detta .Sju barn ( 4 procent ) hade inotropt stöd under transporten
.De dominerande transportsätten var vägambulans och ambulansflyg ( Figur 1 ) .Under transporten behövde två tredjedelar av patienterna syrgastillförsel och 20 procent även kvalificerat andningsstöd , i de flesta fallen med respirator ( Figur 2 ) .Flertalet nyfödda barn ( 76 procent ) hade under transport en intravenös ingång , vanligtvis en eller flera perifera neofloner .Tjugonio procent av patienterna hade dock navelven- eller annan centralvenös kateter .Knappt en fjärdedel ( 23 procent ) av barnen transporterades med artärkateter .Under transporten var den dominerande övervakningsformen EKG i kombination med pulsoximeter ( 68 procent ) .Åtta barn ( 6 procent ) hade även blodtrycksmätning , medan elva barn ( 7 procent ) transporterades utan kontinuerlig maskinell övervakning .För övervakningen finns ett relativt stort bortfall [ 21 procent ) där övervakningsformen inte har specificerats .Utgående från patienternas diagnoser , kliniska data och uppgifter om regler för transport
för respektive sjukhus kan man dock anta att de flesta av dessa barn har erhållit övervakning med EKG och pulsoximeter under transporten .I Tabell I redovisas vilken personalkategori som medföljde patienterna .Läkare ( vanligen en anestesiolog eller neonatolog ) medföljde 59 procent av transporterna .För 16 procent av transporterna saknas uppgift om medföljande personalkategori .Utifrån patienternas tillstånd , diagnoser , behov av andningshjälp och extra syrgastillförsel har dock de flesta transporter där denna uppgift saknas krävt närvaro av professionell ledsagare ( läkare och/eller sjuksköterska ) .En betydande del av barnen kom till Lund på kvällar ( 31 procent ) och nätter efter midnatt ( 11 procent ) .Tabell II redovisar patienternas tillstånd vid ankomsten till Lund .Sex barn var då gravt hypoxiska med syremättnad < 50 procent .Fyra av dessa barn hade transposition av de stora kärlen , TGA ( syremättnad 30 procent , 17 procent , 30-40 procent , respektive 20-25 procent ) .Ett
barn hade pulmonalisatresi ( syremättnad 45 procent ) och ett hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom , HLHS ( syremättnad 40 procent ) .Samtliga dessa barn transporterades anslutna till respirator , alla utom barnet med HLHS hade även pågående prostaglandininfusion .Acidos , oftast metabolisk , förelåg hos 11 patienter vid ankomsten till Lund .Diagnoserna var TGA för fyra barn ( varav två hade prostaglandininfusion ) , Potters syndrom för ett barn samt ett prematurt barn med AV-block .Fem barn hade ductusberoende hjärtfel ( aortakoarktation eller avbruten aortabåge ) , inget av dessa barn hade erhållit prostaglandin under transporten .Hos ett av barnen hade man påbörjat prostaglandininfusion men avbrutit den då barnet fick apnéer .Temperaturregistrering vid ankomsten infördes först under det andra året av studien .Här kan således föreligga en viss underrapportering av både hypo- och hypertermi .Alla utom tre barn med hypertermi är registerade under det andra året .Pågående prostaglandininfusion
är sannolikt orsak till hypertermin hos 14 av de 21 barnen .Samtliga patienter bedömdes barnkardiologiskt i omedelbar anslutning till ankomsten .För cirka en fjärdedel av patienterna behövdes ytterligare neonatala intensivvårdsåtgärder .Således behövde 18 procent intravasala katetrar , vanligen navelkatetrar eller CVK ( silastickateter ) .Indikationer för kateterinläggning var omedelbart behov av venös ingång , förberedelse inför hjärtkateterisering , säkerställande av intravenös ingång inför potent medikamentell behandling , smärtfri blodprovstagning och blodtrycksmätning .Vid fjorton tillfällen ( 8,5 procent ) krävdes ytterligare behandlingsinsatser , inkluderande bland annat omedelbar respiratorhjälp vid ankomst , allmän stabilisering inkluderande inotrop behandling samt vid ett tillfälle dränage av pneumoperikard .Ytterligare några barn ( ej redovisade här ) behövde respiratorhjälp ett par timmar efter ankomsten .Tabell I. Personalkategorier som medföljt under transporterna (
n=164 ) .Tabell II .Patienternas tillstånd vid ankomsten till Lund , vad gäller syremättnad , temperatur och pH ( n=164 )Tabell III .Transportproblem i relation till transportlängd ( N=164 ) .Korta transporter =transporter inom den södra regionen , det vill säga Lunds ursprungliga regionområde .Långa transporter = transport från sjukhus utanför Lunds regionområde efter barnhjärtkirurgins centralisering .Få allvarliga komplikationerTransporter kan vara svåra beroende på att man har ett kritiskt sjukt barn med cirkulatoriska problem .Försök att stabilisera patienten för transport kan misslyckas trots adekvata insatser beroende på att det enda som kan hjälpa patienten är en specialiserad intervention .der tvåårsperioden var få .De enstaka allvarliga komplikationer som uppstod var hos kritiskt sjuka , cirkulatoriskt instabila patienter .I denna studie har vi noterat följande som transportproblem :1 .Oväntad allvarlig försämring under transporten2 .Acidos vid ankomsten3 .Hypotermi vid ankomsten4
.Problem med utrustningen under transporten5 .Tekniska problem med transportmedel eller väderproblem .I Tabell III redovisas antalet komplikationer i relation till transportlängd .Inga signifikanta skillnader kunde påvisas när det gällde antalet komplikationer vid kortare eller längre transportsträckor .Hos två patienter inträffade allvarlig försämring under transporten , en av patienterna hade kritisk aortastenos och avled under transporten .En annan transport fick avbrytas halvvägs .Efter påbörjad respiratorbehandling och stabilisering på en annan intensivvårdsavdelning kunde barnet transporteras vidare påföljande dag .Mycket få tekniska problem har uppstått i samband med transporterna .Vid ett tillfälle hade man problem med en pulsoximeter .Två flygtransporter ( en med helikopter och en med ambulansflyg ) fick uppskjutas p g a dåligt väder , dock utan komplikationer för patienterna .Inget dropp slutade fungeraAv ovanstående sammanställning framgår att många av de nyfödda barn
som transporteras till Lund för barnhjärtkirurgi eller barnhjärtbedömning är svårt sjuka och intensivvårdskrävande .Transport av dessa patienter ställer höga krav på planering , fungerande rutiner och omhändertagande både före och under själva transporten .Om någon incident uppstår under transporten , till exempel syrgas tar slut eller patienten extuberas , kan detta innebära allvarlig - och onödig !- fara för patienten .Under den aktuella tvåårsperioden har mycket få allvarliga komplikationer uppstått i samband med transport av hjärtsjuka , nyfödda barn till Lund .Vid de komplikationer som inträffat har detta vanligen berott på att patienten varit extremt cirkulatoriskt instabil .Man kan dock notera att inga barn har extuberats accidentellt , inget dropp har slutat fungera ( speciellt viktigt vid prostaglandininfusion ) och inga gaser har tagit slut under transporten .Dessa komplikationer brukar annars vara bland de vanligare i samband med transporter [ 1 , 2 , 3 ] .De senaste åren har
andelen flygtransporterade patienter ökat kraftigt och utgör nu närmare hälften av samtliga transporter av nyfödda barn med hjärtfel till Lund .Redan tidigare , före barnhjärtkirurgins centralisering , behövde många av dessa patienter flygtransporteras till olika regionsjukhus .Vid centraliseringen har transportavstånden ökat , speciellt från Norrlandssjukhusen , vilket i genomsnitt medfört cirka en timme längre flygtid .Ett ökande antal patienter har också remitterats från Stockholm med ambulansflyg .I denna studie finns inga hållpunkter för att den längre flygtiden skulle ha påverkat patienterna negativt .En transportorganisation har byggts upp på St Görans sjukhus och så gott som varje transport från Stockholm ledsagas av barnanestesiolog och anestesisjuksköterska .Få barn transporterades med CPAP( continuous positive airway pressure ) .Ett barn som spontanandades med CPAP via endotrachealtub fick strax efter ankomsten till neonatalavdelningen tubstopp och pneumoperikard som dock
åtgärdades snabbt och utan men för patienten .Vår bedömning är att barn som är endotrakealt intuberade bör transporteras med kontrollerad andning .CPAP som enda andningshjälp bör sannolikt endast användas i undantagsfall under transport hos denna patientkategori .Om barnet behöver andningshjälp på grund av inkompensation eller får svåra apnéer av prostaglandin bör man hellre intubera barnet inför transporten .Längre transporter verkar ha planerats bättreI ett idealiskt transportsystem erhåller patienten optimal vård under hela vårdkedjan , från det att behovet av specialistvård identifierats tills transporten är avslutad [ 3 , 4 ] .De medicinska åtgärder som behövde sättas in efter ankomsten kan användas som ett kvalitetsmått på transporten .Ett observandum är då att de flesta måttligt nedkylda barn eller barn med acidos hade transporterats inom den södra regionen .Lunds geografiska närhet kan ha påverkat planeringen vid dessa transporter .Det är rimligt att tro att en transport på över
100 mil planeras mer minutiöst än en , relativt sett , kort transport .Vår erfarenhet här är dock att stabilisering av patienten inför transporten är lika viktig oavsett om själva transporten är 5 eller 100 mil .Studier i andra länder har visat att riskerna minskar om speciella transportteam ansvarar för transport och stabilisering av patienten före transporten [ 3 , 5 , 6 ] .I denna studie var allvarliga transportkomplikationer betydligt färre än i liknande studier [ 1 , 5 ] .Det är troligt att ett specialiserat transportteam hade kunnat minska andelen mindre allvarliga komplikationer ytterligare .Eftersom sådana framför allt uppstod under transport inom den södra regionen är det också möjligt att detta problem kan reduceras av ändrade rutiner .Kommunikation - både intern och extern - är en av de viktigaste faktorerna när det gäller planering av en transport [ 7 , 8 ] .Kontinuerliga personliga kontakter mellan inremitterande och mottagande avdelningar är av största betydelse för att
man skall få en samstämmig bedömning av patienterna .Skriftliga transportrutiner bör ( och har ) utarbetas både lokalt och gemensamt för att underlätta samarbetet och minska riskerna för patienten [ 4 , 9 ] .I denna studie har vi undersökt transportrisker för en speciell patientkategori - hjärtsjuka nyfödda barn .Trots stora transportrisker och ibland långa avstånd har dessa transporter genomförts med få komplikationer .Många fler , både nyfödda och äldre barn , transporteras årligen mellan sjukhus i Sverige .För att minska riskerna och säkra kvaliteten vid transporter av barn bör snarast centrala rekommendationer utarbetas , vilket redan gjorts i ett flertal länder [ 8 , 10 , 11 , 12 , 13 , 14 ] .
