Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Gotländskan
Emily korsade Atlanten för sina drömmars målSveriges första kvinnliga läkare var inte först .Redan 15 år innan Karolina Widerström fick sin läkarexamen examinerades gotländskan Emily Spörck vid Hahnimann Medical College i Chicago .I Sverige var den utbildningen då hindrad för kvinnor enligt lag .Emilys legitimering var resultatet av en nästan livslång strävan att få utöva läkaryrket .Vägen dit togs via Pontins läkarbok , hennes intresse för engelska , arbetet som sjukgymnast samt makens sjuklighet och misslyckade affärer .Den 27 mars 1825 föddes Anna Susanna Gunilla Emilia på Hallute Gård i När socken på södra Gotland .Hennes pappa var friherre Emil von Vegesack och hennes mamma hette Sophia , född Lythberg .Fadern var vid den tiden kapten för nationalbeväringen och 1837 tillträdde han en tjänst som tullinspektör vid Burgsvik på Gotland och familjen flyttade dit .Emilys föräldrar upptäckte snart att deras äldsta dotter var ovanligt begåvad och de ville ge henne den bästa uppfostran
och skolkunskaper som på den tiden kunde erbjudas en flicka på Gotland .Därför fick hon redan vid åtta års ålder börja i fröknarna Molanders ansedda skola i Visby där många av Gotlands föregångskvinnor fått sin skolgång , t ex Elfrida Andrée som blev Sveriges första kvinnliga kyrkoorganist , Betty Pettersson , Sveriges första kvinnliga student och den i hela Europa så firade sångerskan Mathilda Enequist .Under sin skoltid i Visby studerade Emily i fröknarna Molanders » Mamsellskola » där man lade stor vikt vid språkundervisningen .Franska språket var salongsspråket vid den här tiden , därefter kom tyska .Som tredje språk kom engelskan .Emily var särskilt intresserad av det engelska språket och hennes kunskaper i engelska kom att bli avgörande då hon senare i livet skulle utbilda sig till läkare .I hemmet fick hon lektioner i latin av sina bröders lärare .Som en bisyssla till tullinspektörstjänsten hade fadern ett litet eget apotek och efter egna recept blandade och delade han ut
mediciner till traktens befolkning som han också vaccinerade .Dessa sysslor hjälpte Emily fadern med .Hon var överlycklig då hon på faderns kontor kunde få tillfälle att läsa i hans största bokskatt – Pontins läkarbok .I den fanns också förslag till ett sockenapotek .Det är väl troligt att fadern haft detta som riktmärke då han startade denna sin bisyssla .Sockenapotek var vanligt förekommande både på Gotland och i övriga Sverige .Det var ont om läkare och därför fick ofta klockaren bistå sockenborna med råd och hjälp vid sjukdom .Han fick bedöma om läkare från staden borde eftersändas eller om han själv kunde ordinera lämplig medicin och behandling .Att » slå åder » ( åderlåta ) och att smittkoppsvaccinera sockenborna hörde ibland till hans åligganden .I Burgsvik blev det Emilys fader , friherre Emil von Vegesack , som självpåtaget skötte denna syssla .När Emily var femton år inträffade en händelse som kom att ha en avgörande betydelse för hennes framtida yrkesinriktning .Det var på
sommaren , Emilys mor var på besök hos en prästfamilj flera mil från hemmet .Det var varmt och hon hade badat i öppna sjön och ådragit sig en häftig hjärnfeber .När familjen i Burgsvik fick reda på detta , skyndade sig Emily till moderns sjukläger och med sig hade hon Pontins läkarbok .Med vägledning av boken föreskrev hon vad som hon trodde var lämplig behandling av modern med resultat att modern efter två dagar var på bättringsvägen .När läkaren sent om sider anlände från Visby , klappade han Emily på axeln och sa : » Ni har räddat er mor . »Pontius läkarbok blev Emilys ledstjärnaNaturligtvis spred sig ryktet om Emilys medicinska kunskaper .Hemkommen till Burgsvik igen fortsatte hon att efter bästa förmåga med råd och läkemedel bistå ortsbefolkningen när fadern var förhindrad .Det var Pontins läkarbok som blev ledstjärnan för Emily , som efter många år och märkliga öden så nådde fram till läkaryrket .År 1849 tog fadern avsked från sin tjänst som tullförvaltare i Burgsvik och familjen
flyttade till Visby .Faderns hälsa var bräcklig och han avled 1855 .Emily och hennes syskon fick hjälpas åt att försörja familjen , Emily genom att ta emot sömnadsarbeten .Det var inte läge just då att tänka på läkaryrket .Under tiden träffade Emily en norsk styrman , Peter Bruno Spörck , som tillhörde en av Norges äldsta sjömanssläkter .Förbindelsen mellan de båda uppehölls genom brev .Nio år senare – den 9 januari 1856 – och som lycklig brud lämnade hon sin barndoms ö och hela sin släkt för att bosätta sig i Bergen .Under en av mannens längre färder som kofferdikapten ( kapten på ett handelsfartyg ) insjuknade Emily och blev rekommenderad att återvända till Sverige för att vid Hartelii gymnastiska institut få behandling .Där återvann hon sin hälsa och vid samma läroanstalt studerade hon sedan den svenska sjukgymnastiken .Efter erhållet diplom återvände hon till Bergen där hon under fyra år framgångsrikt verkade som sjukgymnast .Maken hade tröttnat på sjön och gick iland för att ägna
sig åt affärslivet .Han slog sig ner i Ålesund , en stad på Norges västkust som hade en omfattande skeppsfart med bl a utförsel av fisk och fiskprodukter .Hans affärer misslyckades och han reste då till det hägrande landet i väster , Amerika , för att göra sin lycka .Han reste ensam , men det var meningen att Emily och fostersonen skulle komma efter så fort han hade etablerat sig .Det gick lika illa där som i Ålesund och det knäckte honom .Han blev en bruten man och repade sig aldrig .Barndomsdrömmen levde fortfarandeHemma i Bergen hade Emily gott om arbete som sjukgymnast men hon hade inte givit upp sin barndomsdröm att en gång bli läkare .Hon grubblade ständigt över hur det skulle gå till .I Skandinavien var det omöjligt på den tiden för en kvinna att få tillträde till medicinska fakulteter .I Schweiz gick det bra att studera medicin , men hennes kunskaper i franska var inte så goda .Däremot klarade hon det engelska språket ganska bra .Alltsedan skoltiden i fröknarna Molanders skola
i Visby hade hon underhållt och utökat sina engelska språkkunskaper , och i Amerika fick kvinnor utbilda sig till läkare .Där fanns ju också mannen som hon behövde ta hand om .Det var ett äventyrligt beslut hon fattade då hon övergav sin inkomstbringande verksamhet i Bergen och alla sina goda vänner där .Hon sålde av familjens bohag och reste iväg tillsammans med den trettonårige fostersonen ; några egna barn hade hon inte .Det hade då gått ungefär ett år sedan mannens avresa och hon sökte upp honom i Wisconsin .Ett halvår senare var makarna och fostersonen bosatta i Chicago dit de kom för att stanna .Här fanns den läroanstalt hon sökte , Hahnimann Medical College ( för studerande av båda könen ) .Men först måste hon lösa de ekonomiska problemen .Varifrån skulle hon få pengar för att bekosta uppehället för familjen under studietiden ?Den trettonårige fostersonen fick anställning vid ett gasverk med en lön av 20 kronor i veckan .Emily öppnade en platsförmedlingsbyrå , en så kallad » Intelligence
bureau » , och givetvis använde hon sig också av den möjlighet som då fanns att som läkarkandidat öppna egen praktik .Men trots detta blev hennes studietid fylld av försakelser och vedermödor .Exempelvis brukade hon , för att spara in de 20 öre som resvägen kostade den en svensk mil långa vägen mellan läroanstalten och hemmet , gå till fots .Klarade studierna på bara två årEmily hade ett försprång framför många av sina studiekamrater : hon hade redan från sin tidiga barndom hjälpt fadern med hans sockenapotek och med omplåstring av sockenborna och hon hade utbildat sig till sjukgymnast .Därför blev Emily Spörck redan efter två års studier färdig med den fyraåriga kursen , och erhöll den 25 mars 1873 diplom både som medicine och kirurgie doktor med högsta betyg av 18 samtidigt utexaminerade kvinnliga läkare .Hon var då 48 år .( 14 dagar tidigare fick svenskfödda fröken Charlotte A Yhlén doktorsexamen vid » Womans Medical College of Pennsylvania » .I Sverige fick den första svenska
kvinnan , Karolina Widerström , sin legitimation den 28 maj 1888 . ) Emilys man fick aldrig uppleva hennes examen , han avled redan 1869 .Emily hade haft för avsikt att återvända till Norge och ägna sina krafter och kunskaper åt de norska kvinnorna , men stannade kvar i Chicago .Redan från början fick hon många patienter till sin praktik trots att manliga kolleger försökte att sprida rykten om att hon var oduglig .Men det hade istället motsatt verkan .Mestadels ägnade sig Emily åt barn- och kvinnosjukdomar , men i de familjer där hon var anställd som husläkare brukade också männen konsultera henne .Hela hennes liv som läkare var fyllt av hårt arbete , faror och självuppoffring .Många gånger tvingades hon vid akuta sjukdomsfall att gå , ibland springa , långa vägar mitt i natten för att sedan kanske ligga på ett kallt och dragigt golv flera timmar hos en kvinna som skulle förlösas .I vissa fall skynda ut för att med egna medel köpa det allra nödvändigaste till den nyblivna modern
.Arbetade kostnadsfritt bland de fattigasteUnder åtta år höll Emily Spörck föreläsningar vid Chicago School of Midwifery ( läroanstalt för barnmorskor ) och under den tiden skötte hon också ett mindre barnbördshus och praktiserade tillsammans med sina elever kostnadsfritt bland stadens fattigaste befolkning .Den tiden var den arbetsammaste under hela hennes mödosamma liv .Som medlem av Womens Christian Templerance Union verkade hon för nykterheten .Med tämligen stor framgång förde hon inom Social Purity under hela livet en kamp för ökad hygien för att bl a minska barnsängsfeber , en sjukdom som ofta hade dödlig utgång .Hon tog sig an prostituerade kvinnor och återförde dem till ett människovärdigt liv .Hon var även Rebeccasyster , dvs tillhörde den kvinnliga delen av Oddfelloworden , samt medlem av Eastern Star , en avdelning av frimureriet i Amerika .I sin egenskap av ordförande och läkare arbetade hon en lång tid inom den skandinaviska grenen av Knights and Ladies of Honor , en förening
för understöd till familjer vid sjukdoms- och dödsfall .Även i ett annat liknande sällskap , Ladies of Maccabees of the World var hon ledamot som läkare .Hon var också synnerligen aktiv medlem iflera lärda samfund .Ett erbjudande som undersökningsdomare i Emunds County , Syd-Dakota , avböjde hon .Lyckan att själv föda barn blev Emily inte förunnat , men hon blev mor till sju fader- och moderlösa barn som hon tog hand om efter födelsen och som alla fick ett hem och kärleksfull omvårdnad hos henne .Emily Spörck drabbades av många svåra prövningar i sitt liv .Makens misslyckande inom yrkeslivet och hans långa sjukdomstid var svår att bära .Men det smärtsammaste förlusten var när hennes 14-åriga fosterdotter dog i en blodsjukdom .Flickan hade visat stort intresse för att välja samma yrkesbana som sin fostermor och bli läkare .Emily hade haft stora förhoppningar och drömmar kring henne .Med obrutna själs- och kroppskrafter fortsatte emellertid Emily sin läkargärning upp i hög ålder tillsammans
med sin fosterson , doktor Ben Spörck , vid deras stora praktik i Chicago .Vid 76 års ålder blev längtan att ännu en gång få träffa sin äldste broder , den 81-årige generalmajoren friherre Ernst von Vegesack , så stark att hon gav sig ut på havet en vårdag 1901 tillsammans med sin fosterson Ben för några månaders besök i Sverige .I augusti gick återfärden till Chicago .Emily ville ge återstoden av sina krafter till det land som en gång gav henne möjligheten att förverkliga sin barndoms dröm att bli läkare och arbeta i mänsklighetens tjänst och att i det landets jord finna den sista vilan .En tidningsnotis meddelade att praktiserande läkaren Emily Spörck , West-Superior , Michigan , Nordamerika , avlidit den 19 februari 1904 i Chicago .
