Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Distriktsläkaren
drev inte utredningen av patientens två år gamla sår vid ändtarmsöppningen tillräckligt aktivt och har därför varnats av Ansvarsnämnden .Patienten hade cancer .( HSAN 1238/95 )Den 44-årige mannen sökte den 9 december vårdcentralen för svullnad i penis och för såret vid ändtarmsöppningen .Distriktsläkaren remitterade honom till en urologisk klinik för förändringen i penis .I remissen nämnde han också såret .Den 11 januari bedömde en urolog att mannen hade en ofarlig bindvävsförändring i penis .Såret vid anus undersöktes inte , vilket patienten per telefon berättade för distriktsläkaren .Denne lovade då att skriva en ny remiss för bedömning av såret .Varken samtalet eller remissen antecknades i journalen .Patienten ringde senare till vårdcentralen och frågade om remissen hade skickats .Den 23 februari träffade han en annan läkare på vårdcentralen och bad denne påminna distriktsläkaren om remissen .Hade cancerDen 18 april sökte mannen distriktssköterskan eftersom såret hade
blivit värre och han fortfarande inte hade blivit kallad till sjukhuset .Sköterskan kontaktade distriktsläkaren , som fann att såret blivit större .Han skrev akutremiss till kirurgkliniken där prover visade att mannen hade skivepitelcancer .Patienten anmälde distriktsläkaren .Han berättade bl a att när cancern upptäcktes hade såret blivit så stort att det inte gick att operera utan han måste behandlas med cellgifter och strålning .Såg såret som en bisakDistriktsläkaren uppgav i ett yttrande till Ansvarsnämnden att han bedömde att det var förändringen på patientens penis som var det viktiga .Analsåret såg han som en bisak , som hade funnits mycket länge .När han undersökte det fanns inga tecken på cancer .När patienten ringde och berättade att urologen inte tittat på analsåret skrev distriktsläkaren för hand en remiss till kirurgkliniken vid sjukhuset .Detta skedde under distriktsläkarens telefontid och eftersom samtalen var många blev remissen inte dokumenterad i journalen , förklarade
distriktsläkaren .Fann ingen anledning att agera ytterligareNär hans kollega , efter begäran från patienten , påminde distriktsläkaren om remissen fann denne ingen anledning att agera ytterligare eftersom han förväntade sig en relativt lång väntetid .Distriktsläkaren berättade vidare att när han den 18 april blev kontaktad av distriktssköterskan så hade patientens analsår förändrats , varför han skrev en ny remiss till kirurgkliniken för snabbaste handläggning .Han ansåg att han inte kunde lastas för den snabba canceromvandlingen av ett flerårigt sår .Kroniskt sår cancersår ?Ansvarsnämnden hävdade att ett kroniskt sår alltid måste misstänkas för att kunna vara ett cancersår .Distriktsläkaren hade den 19 januari fått remissvaret från urologen .Han borde redan då , utan påminnelse från patienten , ha utfärdat en remiss till t ex kirurgkliniken för bedömning av såret , menade nämnden .Någon anteckning om patientens samtal och den handskrivna remissen fanns inte i journalen , påpekade nämnden
kritiskt .Och när distriktsläkaren av en kollega påmindes om remissen borde han ha kontaktat kirurgkliniken och förvissat sig om att patienten skulle bli undersökt inom en från medicinsk synpunkt godtagbar tid .Annars borde distriktsläkaren ha prövat alternativa remissvägar eller påtalat behovet av förtur .Nu kom patientens sår att undersökas av en specialist först sedan han i april fått en ny remiss till kirurgkliniken .Remissen som distriktsläkaren skrev i januari hade inte kommit fram till kirurgkliniken eller påträffats någon annanstans , påpekade Ansvarsnämnden .För att han inte drev utredningen av patientens sår mer aktivt tilldelades distriktsläkaren en varning .*
