Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Det
är roligt att få ta del av engagemanget och stödet från representanter för andra yrkesgrupper , som Olle Kjellins i Läkartidningen 4/96 .Att samarbetet mellan Vårdförbundet SHSTFs yrkesgrupper och läkarna fungerar bra och att det finns en solidaritet och tillit mellan grupperna är naturligtvis särskilt viktigt .Grupperna har ju klart uttalade gemensamma mål , som rör patientens hälsa och välbefinnande .Tack Olle Kjellin för ett välformulerat och vänligt inlägg !Verkligheten har tack och lov inte varit på långt när så dyster som Olle Kjellin befarar .Vi har upplevt och fått både läkarkårens och Läkarförbundets stöd under konflikten .I vardagsarbetet ute på klinikerna har en övervägande del av de enskilda läkarna följt de spelregler som gäller .Visst har det funnits fall där läkare uttalat sig negativt om vår konflikt i tidningar , radio och TV .Men det tillhör undantagen .Jag vill därför passa på att tacka alla er läkare som , trots att ni utsattes för påfrestningar av olika slag , stödde oss under de sju veckor som konflikten pågick .Så långt det gickNi borde hållit ut , utropar Olle Kjellin .Konflikten avslutades inte för att vi var utslagna och maktlösa .Vi avslutade konflikten därför att den inte hade någon effekt längre .Strejken hade gjort sitt , det gick inte att komma längre .Skälen är framför allt två .Medlarna hade tydligt och klart meddelat att detta var deras sista bud , därefter skulle de avgå .Budet var oförankrat , dvs det var helt och hållet medlarnas .Hade vi tackat nej hade medlarbudet inte funnits kvar .Vi skulle vara tillbaka där vi startade , dvs med ännu mindre pengar .Dessutom skulle vi stått utan medlare och utan möjlighet att förhandla .En fortsatt strejk utan medlare skulle ökat risken för att regeringen avbrutit strejken .Ett regeringsingripande skulle bara rört själva konflikten .Regeringens intresse i det läget skulle vara att rädda vården , inte att ge oss mer pengar .I bägge fallen skulle vi stå utan kollektivavtal , och det skulle inte
gynna oss , snarare tvärtom .Varje medlem skulle i det läget vara tvungen att göra upp med sin arbetsgivare om alla frågor som rör anställningen – lön , semester , pensioner , trygghetsförsäkringar osv .Det är mycket osannolikt att det skulle givit ett bättre resultat än när vi kämpar alla tillsammans .Ljuspunkter finnsNivån på avtalet blev naturligtvis en stor besvikelse för oss .Men det finns ljuspunkter – och dem måste vi koncentrera oss på nu .Vi är numera överens med arbetsgivaren om att det ska löna sig , också i lönehänseende , att utvecklas i yrket .Karriärutveckling ska leda till positiv löneutveckling .Det ger möjligheter .Det gör också det faktum att det lilla ordet » minst » står före varje angivet procenttal .Det ger möjligheter att komma längre i de lokala förhandlingarna .Vi fortsätter vår kamp för rättfärdiga löner .Vi kommer att jobba stenhårt i de lokala förhandlingarna , men vi kommer också att driva lönediskrimineringsärenden i domstol .Eva Fernvall ordförande ,
Vårdförbundet SHSTF
