Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
LÄKARTIDNINGEN
? VOLYM 94 ? NR 51-52 ? 1997 4873 Att nu det gått mer än tio år sedan Karl Grunewald lämnade Socialstyrelsen och posten som medicinalråd har inte minskat hans engagemang för utsatta grupper. Han är idag en aktiv och passionerad pensionär hemma i SaltsjöDuvnäs, tillika utgivare av en tidning för de utvecklingsstördas sak; ett tema som alltid stått Karl Grunewald nära. Alla vet att han gjort stora insatser för utvecklingsstörda människors rätt. Såpass sent som 1970 vistades i Sverige 14 000 utvecklingsstörda på anstalt, idag återstår 1 000 och de allra sista ska vara ute före år 2000. En av de mest pådrivande bakom den utvecklingen var just Karl Grunewald under sina 25 år på Me-dicinal, senare Socialstyrelsen. När dr Grunewald började var det bara 2 000 som fick öppna omsorger, idag är det 30 000. Anstalter förbjudna nu -Vi hann få bort institutionerna under en period när det fanns pengar, säger han, och nu är vi i hamn. Omsorgslagen 1986 förbjöd uttryckligen att utvecklingsstörda skrivs in på anstalt. Så farligt är det för en handikappad att bo på anstalt att Sveriges riksdag faktiskt har förbjudit det! Dagens debatt om tvångssteriliseringarna anser han visa att de flesta har mycket liten aning om hur fattigt det egentligen var i Sverige på 1920- och 1930-talen, och hur många utvecklingsstörda det fanns. De var minst 2,5 procent av befolkningen, idag är de ca 0,4 procent. – Man trodde att allt berodde på ärftlighet och genetik, säger han. Forskarna var övertygade om att det gällde att hindra de utvecklingsstörda från att få barn och drev därför fram steriliseringarna. För vad hade politikerna att sätta Engagemang för utsatta grupper självklart för Karl Grunewald Eldsjäl som brinner än -Vi lyckades driva igenom att de utvecklingsstörda kom ut i samhället. Då fick folk klart för sig att den som får mänskliga levnadsvillkor också visar mänskliga drag. Nu hoppas jag att psykiatrin, som ligger 20 år efter, lyckas med samma sak, manar numera aktive
pensionären tillika tidningsutgivaren Karl Grunewald. ?? Om jag funderar över vilken ?tidsanda? idag som vi kommer att skämmas över om sådär 50 år kan jag inte komma förbi kriminalvården. Något mer meningslöst liv än på en sluten anstalt finns inte, och inte heller något mer nedbrytande. ?? Omkring 12 000 svenska utvecklingsstörda blev steriliserade. »Det var fruktansvärt det man gjorde, och kan inte förklaras på andra sätt än med det dunkla uttrycket »tidsandan», resonerar KarlGrunewald. INTERVJU . HANS FÄLLMANemot sådana, »vetenskapliga» argument? Men efter andra världskriget blev svenskarna så sakteliga rika. Fattigdomen försvann på 1950-talet, och därmed den höga andelen utvecklingsstörda. – Det var nämligen inget genetiskt arv, säger Grunewald, det var ett socialt. Fattigdomen i sig producerade den stora gruppen lindrigt utvecklingsstörda genom understimulerade barn, felnäring, sjukdomar etc – i princip samma situation som vi ser i u-länderna idag. Larmade tidigt De ca 12
000 utvecklingsstörda som steriliserades var den största, och första, gruppen i sammanhanget. – Det var fruktansvärt det man gjorde, säger Grunewald, och kan inte förklaras på andra sätt än med det dunkla uttrycket »tidsandan». Alla makthavare och partier var ju överens. Men till bilden hör också att steriliseringar faktiskt var den enda metoden som var officiellt tillgänglig. Det var ju i lag förbjudet att sälja preventivmedel i Sverige långt in på 1940talet. Själv var han tidigt ute med en inventering 1958 och med kritik, bl a i Läkartidningen 1970. – Jag granskade ansökningarna under 1960-talet och fann otroliga exempel. Man steriliserade till och med infertila! Men det kom inte en enda reaktion, inte i Läkartidningen, inte i den allmänna debatten. Det var nog ingen som kände sig anklagad. Idag 76-årige eldsjälen Grunewald är hallänning, född i Oskarström, läkarutbildad i Lund, legitimerad 1949, specialist i barn- och ungdomspsykiatri 1956. På sin första anställning som specialist,
i Kristianstad, ombads han bli läkare vid omsorgsstyrelsen och genomdriva den lag på området som kom 1955, »egentligen vår första omsorgslag». Sommaren 1958 vikarierade Karl Grunewald för första gången vid Medicinalstyrelsen, och 1961 anställdes han där som »överinspektör för sinnesslövården», en titel han bar fram till 1967. Ganska snart blev han känd för en intensiv kamp mot tidens institutioner, förd genom inspektionsrapporter som inte skrädde orden. De var dessutom offentliga handlingar och spreds vitt över landet. – Det värsta var att se barnen, säger han. Från spädbarn och uppåt fick de ligga eller sitta hela dagar på golvet utan leksaker, och inte komma ut annat än sommartid. Det fanns en total brist på kunskap om barns behov. De här första åren blev de utvecklingsstördas genombrott i massmedierna. Först uppmärksammades rapporterna i pressen, senare i TV som då bara hade en kanal och en kolossal genomslagskraft. Tidskrifter och böcker Idag är Grunewald själv tidningsman.
För sex år sedan bildade han stiftelsen som ger ut tidskriften INTRA, fyra nummer per år om »utvecklingsstörda i kultur och samhälle». – Jag är redaktör och ansvarig utgivare samt ordförande i styrelsen. Det är mycket roligt, man håller sig vid liv och det finns fortfarande fula övertramp av avslöja. I övrigt reviderar han sina böcker. En enkel sökning på hans namn i biblioteksregistret Libris ger 73 (!) träffar. Han har t ex tillsammans med medförfattaren Ann Bakk gjort ständigt nya upplagor av Omsorgsboken – en lärobok från 1973. – Den översätts nu också till de baltiska språken och till ryska. Den har redan kommit ut i Litauen under namnet »Globa» (omsorg). Den blev den första läroboken i ämnet överhuvudtaget i de här länderna. Förra året kom också en ny upplaga av Medicinska omsorgsboken (1978) som handlar om utvecklingsstördas behov av medicinska insatser. Hans första bok var översikten Psykisk utvecklingsstörning (1969). Den senaste, Psykiska handikapp (1997), handlar
om den grupp som han nu anser stå i tur för att uppmärksammas, psykiatrins fd patienter. – Om jag funderar över vilken »tidsanda» idag som vi kommer att skämmas över om sådär 50 år kan jag inte komma förbi kriminalvården, säger han. Något mer meningslöst liv än på en sluten anstalt finns inte, och inte heller något mer nedbrytande. Varenda justitieminister vi haft sedan Lennart Geijer har sagt det, men ingen har kunnat göra något åt det. Det värsta av allt, tillägger han, är väl ändå att sätta ungdomar i fängelse för vapenvägran trots att numera halva årskullarna inte ens behöver göra sin värnplikt. – Och så gör man med de mest etiska av den svenska ungdomen idag! Hur tror du att man kommer att se på detta om 50 år? ? 4874 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 94 ? NR 51-52 ? 1997 Karl och barnbarnet Christoffer Grunewald en vacker sommardag. ?? Det värsta var att se barnen. Från spädbarn och uppåt fick de ligga eller sitta hela dagar på golvet utan leksaker, och inte komma ut annat än sommartid.
Det fanns en total brist på kunskap om barns behov. ??
