Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Estoniakatastrofen
ägnas stor uppmärksamhet i Läkartidningen 13/97 , där olika aspekter av katastrofen redovisas i sex artiklar .Medicinska insatser berörs liksom arbetet i Estlines terminal , vid Södersjukhuset och vid olika kriscentra .Resurser och stressreaktioner behandlas ingående .Det uppoffrande arbete som många utförde genom att med varm omsorg och professionalism ta hand om oss drabbade beskrivs inte men kan ändå utläsas .Direkt förvånande och rent av klandervärt är att arbetet vid Ersta sjukhus inte med ett ord berörs i artiklarna .Psykiatriska kliniken vid Ersta sjukhus har på ett föredömligt sätt ställt upp för både anhöriga och överlevande .Den undersökning och uppföljning som leds av Kristina Brandänge är den mest omfattande som gjorts och görs efter Estoniakatastrofen .Där finns allt material som kan behövas för att få en bild av hur anhöriga och överlevande mår och vilka behov man har .Skandalen , att myndigheterna ännu inte klarat ut hur man skall använda informationen
för att hjälpa oss drabbade , lämnas därhän i Läkartidningens artiklar .Samhällets insatser borde ha analyseratsArtiklarna ger också en alltför glättad bild av samhällets insatser direkt efter katastrofen .Det var inte precis något välorganiserat maskineri som utan problem trädde i funktion .Läkartidningens ambitiösa arbete hade förtjänat att även det kaos och den förvirring som rådde hade tagits upp till analys , så att bättre rutiner kan införas vid framtida katastrofer .Hos de flesta som berörs , särskilt de som förlorade en kär familjemedlem , finns en stark önskan att förlusten ej skall vara helt meningslös .Alla de liv som togs skall i någon mån hedras genom att missförhållandena inom skilda verksamhetsområden uppmärksammas och korrigeras , till gagn för alla i framtiden .Socialstyrelsens allmänna råd har t ex helt förbisetts vid hanteringen av de döda .Något som leder till långvariga psykiska problem för många anhöriga och får allvarliga återverkningar på hela samhället .Vi hoppas
därför att Estoniaakatastrofen leder till att läkarkåren i framtiden kräver att de som drabbas i en katastrof behandlas på ett helt annat sätt .Syftet med allt katastrofarbete måste vara att förkorta lidandet , inte att förlänga det .Vi har inga stora förhoppningar , men kanske kan Kamedo-rapporten , som publiceras senare i år , bättre spegla vad som skett och därmed leda till att felaktiga åtgärder rättas till .Samordningskommittén för Estoniaföreningarna Lennart Berglund ordförande Borlänge
