Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Även
om hälso- och sjukvård till största delen är en nationell angelägenhet inom EU fanns redan enligt Romfördraget – vars 40-årsjubileum firas i år – en ansats till samverkan för att t ex uppnå en god hälsoskyddsnivå .I och med Sveriges inträde i EU aktualiserades Fördraget om Europeiska unionen-Mastrichtfördraget – från den 1 november 1993 där den så kallade folkhälsoparagrafen möjliggör ett formellt samarbete mellan medlemsstaterna inom folkhälsoområdet .EU-kommissionen har i ett meddelande från 1993 ( KOM/93/559 ) redovisat sin folkhälsopolitiska strategi – dokumetet finns tillgängligt på svenska genom Landstingets försorg [ 1 ] .För att belysa möjligheter till sådant samarbete har Socialdepartementet på regeringens uppdrag nu utarbetat » Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård » [ 2 ] .Som strategiska utgångspunkter anges i promemorian de arbeten inom nationellt folkhälsoarbete som redan utförts [ 3-5 ] .Promemorian framhåller därför att
det i ett svenskt perspektiv är angeläget att prioritera insatser som gagnar särskilt utsatta grupper , arbetslöshet och aktiv arbetsmarknadspolitik samtidigt som kvalitetsutveckling inom samhällsmedicinsk och folkhälsovetenskaplig kompetens förstärks .HälsokonsekvensbeskrivningarInom EU har man redan miljökonsekvensbeskrivningar – det är nu lika viktigt att man tar fram hälsokonsekvensbeskrivningar inom alla samhällsområden där hälsoaspekter är av betydelse !Det finns många aktörer på den internationella folkhälsoarenan med varierande möjligheter att påverka utveckling – WHOs unika roll betonas särskilt – men det är faktiskt endast EU som har både befogenheter och resurser att agera , om än bara inom det förebyggande området och då framför allt genom olika stimuleringsåtgärder .Vägledande principerMot den här bakgrunden anger man följande , vägledande principer för Sveriges agerande i folkhälsofrågor inom EU , nämligen- vikten av solidaritet mellan länder och befolkningsgrupper inklusive
Central- och Östeuropa , – värdet av att hälsoaspekter genomsyrar EUs alla politikområden – betydelsen av subsidiaritet och proportionalitet liksom av europeiskt mervärde och effektivitet i EUs insatser .Det föreslås vidare att Sverige inom EU skall föra fram som mål för nästa ramperiod , den nuvarande går ut år 2000 , att hälsosituationen i länder och befolkningsgrupper bör närma sig den bästa nivån i unionen .Dessutom vill man prioritera arbetet inom EUs alla politikområden för att minska tobakskonsumtionen , minska alkoholens skadeverkningar och minska narkotikabruket .Sverige bör också verka för att analyser av folkhälsoläget i Central- och Östeuropa kan genomföras med tanke på den där rådande folkhälsosituationen .Slutligen betonas vikten av att regering , riksdag och svenska parlamentariker i EU är väl insatta i folkhälsofrågor som skall behandlas av EUs ministerråd för att Sverige skall kunna vinna stöd för föreslagna målsättningar .EU-arbetet i Sverige vad gäller hälso- och
sjukvård och folkhälsofrågor ligger inom Socialdepartementets område .Eftersom Sverige har ordförandeskapet i ministerrådet första halvåret 2001 föreslår man att en policygrupp inrättas på statssekreterar- och generaldirektörsnivå samt med representanter för sjukvårdshuvudmännen med uppgift att ta fram underlag för de frågor inom folkhälsoområdet som Sverige då vill driva .P Owe Petersson med dr , professor , Nordiska Hälsovårdshögskolan , Göteborg
