Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Med
ökande oro läser jag » Dokument om samsyn ökar rättssäkerheten » i Läkartidningen 21/97 av Jonas Källström och Sven-Olof Krafft .Enligt min mening föreligger inga missförstånd om innehållet i de strävanden som försäkringskassorna med stöd av politiska beslut genomför .Däremot kan jag som praktiker med lång erfarenhet ( även som tidigare försäkringsläkare ) uttrycka meningsskiljaktigheter .Uttrycket » där sjukförsäkringen principiellt exklusivt förbehålls renodlat ( min kursivering ) medicinska tillstånd » .När såg författarna ett renodlat medicinskt tillstånd ?Och vad innebär det ?Om man renodlar något så måste man bekämpa , avfärda , eller bortse från något annat .jag förstår att man vill göra besparingar eller överföra kostnader till annan myndighet , men jag vänder mig mot att göra det på dessa grunder .Enbart rådgivandeDet finns inga missförstånd om beslutsprocessen eller att försäkringsläkarens roll är enbart rådgivande , men just detta är en av de svaga punkterna i systemet .Praktiskt
är det nämligen så att försäkringstjänstemännen – ofta utan både medicinsk och juridisk utbildning – bedömer ett sjukfall och önskar på ett aktivt sätta » hjälpa till » .Lovvärt i och för sig , men ibland farligt .Försäkringsläkarens roll blir då ofta just rådgivande och alltför sällan kontaktas patientens läkare om oklarhet råder .Det är beklagligt om försäkringsläkarkåren i allmänhet delar Källströms och Kraffts uppfattning och värdering och jag vänder mig kraftfullt mot sådana floskler som » en ambition att renodla trygghetssystemen » .Jag förstår att detta är en politisk formulering , men jag önskar att just försäkringsläkarna insåg faran för patienterna och de försäkrade .Vi är trots allt försäkrade , och till och med överförsäkrade , mot sjukdom och dess konsekvenser och skall då kunna kräva omfattande och kunniga bedömningar av hela vår situation .Praktiker bäst lämpadeJag anser att vi praktiker är de som är bäst lämpade att bedöma en människas arbetsförmåga och jag ser
en fara i den nuvarande utvecklingen .Bland annat borde det finnas en uttalad » rimlighetsbedömning » i varje enskilt fall så att redan skadade människor inte kränks än mer .En väg är ett ökat samarbete , utan direktiv , mellan dem som kan bedöma arbetsförmåga ( praktiker och behandlande läkare ) och dem som har att bestämma om försäkringsersättning .Om försäkringsöverläkarna vill vara med om detta tycker jag de skall ta kontakt om ett sådant samarbete och inte försöka på mer eller mindre slutna möten formulera direktiv som inte missförstås men avfärdas av dem som läser .Det är en olycklig lagtext som de som är medicinskt och mänskligt intresserade reagerar mot . » Renodling » av alla de slag är tveksamt och den som levt länge vet att det inte går i praktiken .Försök igen !Tore SödermarkLeg läkare , praktiserande inom invärtesmedicin och hjärtsjukdomar , Stocksund
