Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Terapiform
i snabb utvecklingTack vare den snabba progressen av medicinsk teknik har under senare år nya behandlingsmetoder utvecklats , som har till mål att minimera de invasiva ingreppen , kända under samlingsnamnet » minimal invasiv terapi » .Det tidigare välkända kirurgiska mottot » Stora kirurger – stora snitt » ersätts mer och mer av » minisnitt » vid laparoskopiska operationer .Endoskopisk terapi är ett annat exempel på en väletablerad och inom olika discipliner använd form av behandling .Även interventionell radiologi , som inom ett flertal områden idag ersätter kirurgiska ingrepp , tillhör denna grupp .Genom sin upptäckt av joniserande strålning år 1895 banade W C Röntgen väg för en ny specialitet , medicinsk radiologi .Framställning av vattenlösliga kontrastmedel ca 30 år senare möjliggjorde visualisering av kärl på röntgenbilden , angiografi .Angiografiska punktions- och kateteriseringsmetoder utvecklades av bl a Sven-Ivar Seldinger , världskänd svensk radiolog .Med tiden började
radiologer även passera förträngda kärlavsnitt med angiografiska ledare och katetrar , vilket i sin tur ledde till försök att vidga förträngningarna .Den första dilatationen av ett förträngt kärl med en uppblåsbar ballong ( PTA = perkutan transluminal angioplastik ) under ledning av röntgenstrålar utfördes 1974 – och radiologin tog definitivt steget från att vara en diagnostisk specialitet in i en värld av terapeutisk verksamhet .Den följande snabba utvecklingen av röntgenutrustning , instrument och tekniker ledde till en närmast explosionsartad ökning av utbudet av radiologiska interventionella åtgärder , vilka idag sträcker sig från bl a ballongvidgning av ögats tårkanaler till insättning av kärlendoproteser ( grafter ) i aorta .En radiologisk subspecialitet – interventionell radiologi – har etablerats och separata avdelningar för interventionella radiologiska åtgärder finns vid de flesta universitetskliniker .Figur 1 .Rekanalisering av fotens plantara artärer .a .Ockluderad a plantaris
; b .PTA efter rekanalisering med ledare ; c .Gott blodflöde efter PTA .Nya material möjliggör ny behandlingReducering av materialstorleken ( katetrar , dilatationsballonger , osv ) ger idag möjlighet till behandlingar av allt mer perifera kärlförträngningar ( Figur 1 ) .Användandet av intravaskulära stent ( komprimerbara rör av metallnät ) har givit nya indikationsområden ( Figur 2 ) .Det finns idag omfattande forskning rörande intimahyperplasi ( abnormal tillväxt av vävnad i cellväggen efter bl a PTA eller stentinsättning ) , vilken så småningom kommer att minska denna komplikation .Inläggning av endoluminala endoproteser ( kombination av stent med kirurgiskt graftmaterial , vilket kan komprimeras , sättas in i kärlet via kateter och därefter öppnas ) används redan kliniskt i utvalda fall ( Figur 3 ) .Figur 2 .Patient med metastaserande prostatacancer .a .Kompression av bäckenkärlen och v cava av lymfkörtlar i buken ; b .Fritt avflöde efter insättning av multipla stentar .Figur
3 .Tromboemboli av a femoralis superficialis hos en ung patient ( 24 år ) .a .Ockluderad artär före trombolys ;b .Efter trombolys intimal dissektion med upphävt flöde ; c .Blodflödet återställt genom perkutan inläggning av flera kärlendoproteser .Preoperativ embolisering av tumörkärl för att minska blödningsrisken , superselektiv embolisering av blödande kärl och arteriovenösa fistlar är andra behandlingsformer under utveckling .Nya modeller av stentar för behandling av förträngningar i andningsvägar , esofagus ( Figur 4 ) , gallvägar och tarmar har tillkommit under senare år [ 1 ] .PTA samt inläggning av stent för att vidga förträngda kärl till hjärnan är andra allt mer aktuella behandlingsformer .Utbudet av material för interventioner är mycket stort och ökar ständigt i takt med att nya , oftast bättre produkter kommer fram .Bara en tillverkare kan t ex ha ett sortiment av dilatationsballonger i ca 30 olika storlekar och former anpassade för speciella syften .Tio år efter den kliniska
introduktionen av stent finns idag ett flertal fabrikat i olika dimensioner för behandling av många sjukdomstillstånd .Vissa stora och avancerade interventioner utförs lågfrekvent men kräver ofta tillgång till speciell utrustning , som måste finnas tillgänglig .Modern digital röntgenutrustning med möjlighet till genomlysning och bildtagning i två plan , subtraktion ( borttagande av ej aktuella kroppsdelar från bilden ) , » road-mapping » ( möjlighet att på genomlysningsskärmen se en fixerad bild av kontrastfyllda kärl , medan dessa under denna vägledning behandlas ) , möjligheter till elektronisk mätning av t ex kärldiameter och bildlagring för senare bearbetning är » ett måste » för högkvalitativ verksamhet .Tillgång till ultraljud , datortomografi ( DT ) , magnetisk resonanstomografi ( MRT ) och övervakning ( EKG , tryckmätning osv ) och narkosapparater bör finnas .Begränsande faktorer för interventioner kan vara stora kontrastmängder som tillförs och relativt långa genomlysningstider
.Utveckling av interventionell magnetisk resonans ( MR ) -teknik kan snart komma att eliminera dessa problem , med nya möjligheter som följd .Vid planering av en interventionell avdelning bör därför plats för interventionell MR reserveras .Figur 4 .Stentbehandling av malign esofagusstriktur .a .Striktur i mellersta esofagus sekundär till skivepitelcancer ;b .Lumen återställd efter stentinläggning .Dyrt men lönsamtEn interventionell radiologisk avdelning bör ha en relativt fast personalstab som därför kan bibehålla hög kompetens .Samarbete med vårdavdelningar inklusive patientkontakter före och efter procedurer , aktivt deltagande i kontroller och eftervård bör ingå i normala rutiner .En sådan organisation kan självfallet inte införas på mindre lasarett med begränsade resurser , utan endast större enheter med omfattande verksamhet kan anskaffa nödvändig avancerad utrustning samt hålla stora lager av olika material .Att röntgen är dyrt proklameras ofta , men den är lönsam för sjukvården
på grund av snabbare och säkrare diagnostik , som leder till bättre behandlingsresultat och förkortar vårdtiderna .De interventionella radiologiska åtgärderna är till synes kostsamma , framför allt på grund av relativt höga materialkostnader ( t ex kostar en dilatationsballong caI 500 kr , en stent mellan 7 000 ochII 000 kronor ) .Kostnader för intervention bör dock relateras till kostnader för alternativa behandlingsformer [ 2 ] .Således utförs t ex de flesta interventionella ingrepp i lokalanestesi och kräver inte narkos .Vårdtiden efter proceduren , som efter interventioner sträcker sig från ett par timmar till något dygn , är betydligt kortare än postoperativ vård , vilken dessutom ofta följs av längre sjukskrivningsperioder .Interventioner kan upprepas flera gånger , medan varje reoperation efter t ex kärl- eller gallvägskirurgi är betydligt svårare att genomföra med avsevärt ökad risk för komplikationer .I många fall blir radiologiska interventioner som t ex rekanalisering
av gallvägar eller stenoserade/trombotiserade kärlgrafter det bästa av återstående behandlingsalternativ .Kostnader för interventioner debiteras idag den remitterande kliniken i » köp-säljsystemet » eller belastar röntgenklinikens budget .I båda situationerna kan utvecklingen av interventionell radiologi hämmas på grund av enskilda enheters s k » ekonomiska tänkande » , som ofta sträcker sig till besparingskrav inom det egna området och tar mindre hänsyn till sammanlagda kostnader för behandling , sjukhusvård och sjukskrivning .Alla patienter lämpar sig givetvis inte för behandling med radiologiska interventionella åtgärder och inte heller kan alla ingrepp genomföras .I dessa fall får man erbjuda patienten andra traditionella eller alternativa behandlingsformer .Organiserad utbildning saknasEn radiolog lär sig under specialistutbildningen bl a att uppfatta den tredimensionella verkligheten från en röntgenbild i två dimensioner samt att handskas med komplicerad röntgenutrustning .Dessa
kunskaper fordrar ett par års träning och utgör basen för interventionell verksamhet .Under den interventionella träningen tillkommer förmågan att utföra interventioner med vägledning av genomlysningsbilden på TV-skärmen och kunskaper om olika metoder samt material .Att följa den snabba utvecklingen kräver dessutom engagemang och eget intresse [ 4 ] .En interventionell radiolog är idag en högutbildad subspecialist , eftertraktad i många länder [ 3 ] .I Sverige är interventionell radiologi än så länge inte officiellt erkänd som subspecialitet , såsom barn- eller neuroradiologi , och det saknas organiserad form av utbildning , även om det finns enstaka teoretiska och praktiska kurser .Utbildningen baseras för närvarande på praktisk erfarenhet , vilken skaffas genom arbete under ledning av mer kompetenta kolleger , och/eller under utbildning vid institutioner i andra länder .En interventionell radiolog har en speciell position bland behandlande läkare , eftersom han inte rutinmässigt deltar
i utredning före proceduren och i eftervården av behandlade patienter .Det finns flera relativt okomplicerade interventionella procedurer ( diagnostisk angiografi , inläggning av nefrostomi osv ) , vilka varje specialistkompetent radiolog bör kunna utföra .Enstaka radiologer med mer omfattande utbildning utför även relativt komplicerade ingrepp på länssjukhusets röntgenavdelningar med goda resultat .Generellt bör man dock diskutera om och när patienter ska remitteras till specialiserade kliniker , inte minst för att interventionella radiologer där ska kunna upprätthålla hög kompetensnivå .För vem skulle t ex vilja ha gallblåsan borttagen av en kirurg som gör denna typ av operation en gång om året ?Kanske kan ett lag bestående av » kringresande » interventionella radiologer från såväl större som mindre sjukhus lösa problemen med behovet av patienttransporter till större centra ?Ökat intresse inom flera disciplinerUnder senare år har intresset för interventionell radiologi ökat hos
specialister från andra discipliner , vilka själva börjat utföra en del interventionella ingrepp .Ortopedkirurger t ex , som har använt röntgengenomlysning på operationssalar sedan decennier , utför på vissa sjukhus perkutana diskenukleationer , urologerna perkutana stenextraktioner .Då allt fler patienter med obstruktiva kärlsjukdomar idag behandlas på röntgenavdelningar , har kärlkirurger börjat visa intresse för att själva göra vaskulära interventioner .I andra länder ( t ex Tyskland och USA ) , där verksamheten styrs mer av ekonomiska intressen , utförs relativt många interventioner av icke-radiologer .Å andra sidan diskuteras i dessa länder införandet av krav på adekvat utbildning samt regler som skulle höja kvaliteten på den interventionella verksamheten .I Sverige har diskussion om subspecialistutbildning för interventionella radiologer aktualiserats .Vi bör dock också diskutera i vilken form den interventionella verksamheten ska finnas i framtiden .Ska den vara en subspecialitet
, självständig specialitet eller ingå tillsammans med endoskopiska och laparoskopiska behandlingsformer i en ny specialitet , » imaging-guided therapy » [ 1 , 4-6 ] ?Ska den interventionella radiologen involveras mer i klinisk verksamhet eller ska kolleger från de opererande disciplinerna få utbildning i interventionell radiologi ?Det krävs en del nytänkande vad gäller utbildning , organisation och finansiering av verksamheten .Diskussionen om den framtida utvecklingen av interventionell radiologi skulle gagnas av röster från alla inblandade parter , inte enbart radiologer .Det gäller inte minst från huvudmannen ( = landstingen ) , som genom att ta vara på möjligheter skulle göra besparingar via adekvata satsningar .Sammanfattningsvis har idag den ökande interventionella radiologiska verksamheten en given plats inom terapi .Utvecklingen går ständigt framåt även om det inte är helt klart vilken väg som är den bästa .
