Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
De
grundläggande mänskliga rättigheterna är ett aktuellt tema i Läkartidningen .Mycket handlar just nu om de bestialiska handlingar som tyska läkare begick under nazitiden och som för 50 år sedan blev föremål för omvärldens dom .Inte lika dramatiska är övergrepp mot det fria ordet , men likafullt är yttrandefriheten en fundamental del av de mänskliga rättigheterna som måste värnas varhelst hoten uppstår .Och då är Sverige inte förskonat och inte heller läkarkåren .Vi har tidigare på ledarplats uppmärksammat försök att lägga munkavle på läkare som av olika skäl uttryckt kritik , t ex rörande effekterna av drakoniska nedskärningar inom vården ( se nr 17/97 ) .Att debattklimatet kan upplevas som ofritt omvittnas också i ett inlägg från en medlem i nr 30-31/97 .De nordiska läkartidningarna har diskuterat frågan vid ett möte i Köpenhamn i sommar , och då framkom att liknande problem förekommer även hos våra grannar .I Danmark t ex har en överläkare hotats med avsked om han inte tog tillbaka
pressuttalanden om onödigt sen hemsändning av patienter .I Norge har landets läkarförbund utrett frågan om läkares rätt att uttala sig offentligt om konsekvenser av budgetåtgärder .Man har just belyst risken för konflikt mellan yttrandefrihet och arbetsgivarlojalitet .Kontentan av diskussionen blev att de nordiska läkartidningarnas redaktörer antog ett gemensamt uttalande till försvar av läkares yttrandefrihet med följande innebörd : » Läkare som uppmärksammar förhållanden vilka läkaren uppfattar som medicinskt oförsvarliga bör tillkännage sin mening om detta genom att delta i den offentliga debatten .Läkarens deltagande i denna debatt skall ske med allmänt ansvar för och frihet att yttra sig .Denna yttrandefrihet får inte beskäras genom ingripande av eller efterföljande sanktioner från offentlig eller annan arbetsgivare .De nordiska läkartidningarna kommer att i vidast möjliga omfattning medverka till att säkra läkares yttrandeansvar och -frihet genom att ställa utrymme till förfogande
. »Det fria ordet har ett egenvärde i det demokratiska samhället , men det har även – inte minst när det gäller sjukvård och medicinsk utveckling – en viktig nyttoaspekt .En förutsättning för att undvika misstag och för att förbättra verksamheten är ett öppet utbyte av kunskap och erfarenheter .När läkare deltar i den offentliga debatten sätter de omständigheter – bra eller dåliga – under luppen .De bereder därmed andra kolleger , politiker m fl en chans att göra egna bedömningar .Och framför allt : de ser till att medicinska aspekter blir allmänt kända och därmed en del av underlaget till överväganden och beslut inom vården .Därmed bör man även kunna ställa krav på att läkarens kritik är omdömesgill och saklig .Men detta ligger ju även i läkarens eget intresse , eftersom ovederhäftighet vore till skada för såväl den aktuella frågans hantering och läkarens anseende som läkarkårens trovärdighet i ett större perspektiv .Stolta deklarationer om yttrandefrihet i all ära – men givetvis räcker
det inte med att några läkartidskrifter lovar att ställa sina spalter till förfogande .Det kan inte utgöra någon ersättning för debatt i massmedier med större räckvidd som dagspress , radio och TV .Därför är det en viktig uppgift för läkarförbunden i respektive nordiskt land att de verkligen ställer sig bakom läkare som yttrar sig på ett ansvarsfullt sätt .Den tryggheten måste medlemmarna kunna känna i en så viktig fråga som den om det fria ordet .
