Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Tre
inlägg avseende neurokirurgi vid extremt svåra tvångssyndrom ( Susanne Bejerot , Per Mindus och medarbetare , och Hans Ågren i Läkartidningen 45/98 ) ger anledning till några mer allmänna kommentarer .Tvångssyndromens behandlingsbarhetSåväl klomipramin som flera SSRI-preparat är godkända på denna indikation , och beteendeterapi/kognitiv beteendeterapi har visats effektiva i åtskilliga studier .Likväl torde det inte vara någon tvekan om att många patienter bara får begränsad symtomlindring och en mindre grupp ingen hjälp alls av dessa etablerade behandlingar .Urvalskriterier för neurokirurgisk behandlingVad som inte framgått av de olika inläggen är att psykiatrisk kirurgi alltid bygger på frivillighet och ett aktivt önskemål från patienten .Kriterierna för operation har ändrats över tid .Huruvida patienter med samtidig annan psykisk störning tidigare accepterades för operation förefaller oklart .Har sjukdomsgraden ökat ?Görs kirurgi som tillägg till pågående behandling eller har sådan
avslutats på grund av ineffektivitet ?Hur ser den postoperativa behandlingen ut ?Såväl Bejerot som gruppen på Karolinska sjukhuset framhåller behovet av en jämförande studie med randomisering och placebogrupp .I en cross-over design får alla strålbehandling men genom randomisering skall hälften först få placebobehandling .Hur lång tid skall förlöpa mellan de båda sessionerna ?Hur skall man bevara blindningen med tanke på de vanligen förekommande akuta effekterna av strålning ?Hur stora grupper behövs för att man skall kunna dra säkra slutsatser ?Eftersom tvångssyndrom i vissa studier [ 1 , 2 ] , men inte i andra [ 3 ] , har relaterats till blodflödesabnormiteter i distinkta hjärnregioner , och blodflödet i en studie [ 4 ] normaliserats efter behandling , borde blodflödesmätningar med PET eller SPECT inkluderas .Randomisering är sällan fel !Med all respekt för klinisk erfarenhet finns det likväl empiriskt stöd för att denna ofta är felaktig .De flesta behandlingar inom sjukvården har
endast måttliga effekter .I många fall uppnås dessa dessutom bara efter en längre tids behandling .British Medical Journal , 31 oktober 1998 , ägnades nästan fullständigt åt de kontrollerade kliniska prövningarnas historia och fortsatt centrala roll .Nästan inga av dagens läkemedel skulle varit tillgängliga utan randomiserade studier .Utan att förringa de svårigheter som finns med att genomföra randomiserade och blinda studier av kirurgiska behandlingar kan man bara konstatera att finns intresset och viljan så går det att genomföra .Kirurgernas skiftande skicklighet och erfarenhet kan utjämnas om tillräckligt stort antal behandlare deltar , eller man betraktar behandlaren eller kliniken som randomiseringsenhet .Blindningen kan lösas med hjälp av oberoende skattare av resultaten .SBU anser allmänt att kontroversiella eller otillräckligt dokumenterade behandlingar bör studeras i randomiserade , kontrollerade prövningar .Sten Thelander psykiater , projektsamordnare SBU
