Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Alla
lärosäten i Sverige föreslås snart få ett gemensamt rättesnöre för vad som är god forskningssed och åläggs att skriva regler för hur misstankar om oredlighet i forskning skall utredas lokalt .Om misstanken kvarstår förs ärendet vidare till ett nationellt granskningsorgan , knutet till intresseorganisationen Sveriges universitets- och högskoleförbund .Det föreslår den av regeringen tillsatta parlamentariska kommittén om forskningsetik , som i dagarna sänder ut en rapport om forskningsfusk på remiss , berättade ordföranden , professor Barbro Westerholm , vid ett seminarium i Göteborg den 8 maj .Debatten vid mötet visade att förslaget inte är okontroversiellt .Varför knyta den nationella gruppen – som kan ledas av en jurist och innehålla både lekmän och forskare – till en intresseorganisation , varför inte till Högskoleverket ?- Verket är tillsynsmyndighet och bör därför inte svara också för utredningar .Och en ny myndighet vill kommittén i dagens politiska läge inte föreslå , förklarade
Barbro Westerholm .Stort lokalt ansvarLäggs inte för stort ansvar på varje lärosäte , som skall skriva sina egna riktlinjer , klara den första utredningen av misstankar och besluta om åtgärder mot bevisligen fuskande forskare ?Lokalt är det svårt att undvika jävssituationer , det blir nästan bara uppenbara fall av missförstånd som kan klaras av där .Och varför får inte enskilda , som i Danmark , anmäla misstankar direkt till den nationella utredningsgruppen ?- Om varje lärosäte skriver sina riktlinjer har det en utbildningseffekt .Och vi föreslår ju en lagstadgad skyldighet så att Högskoleverket , som sköter tillsynen , kan se till att riktlinjerna inte blir för olika , menade Barbro Westerholm .Utförlig lista över oredlighetKommittén definierar oredlighet i alla led av forskning .I en utförlig lista går man längre än till de typiska fallen av plagiering , förfalskning av data , vilseledande redovisning osv .Det är t ex oredlighet i publiceringen att rapportera forskningsresultat till
allmänheten innan de utsatts för vetenskaplig prövning .Otillbörlig påverkan i forskningen av ekonomiska , ideologiska och politiska skäl är exempel på oredlighet i samband med intressekonflikter .Utredarna preciserar också vad som är bristande omdöme eller olämpligt uppträdande , t ex att inte anmäla oredlighet i forskning , att anmäla eller baktala på osaklig grund liksom att utnyttja sexuella närmanden . » Förtal » svårhanterlig frågaFrågan om att » förtala » är känslig – professor Gisela Dahlquist , som är ordförande i Medicinska forskningsrådets nämnd för forskningsetik , påpekade att anklagelser för förtal forskare emellan är svårhanterliga .Det är frågor som inte riktigt faller inom ramen för systemet för prövning av ohederlighet i forskning .I allvarliga fall kan det ju bli fråga om en civilrättslig process .MFRs nämnd arbetar förebyggande med riktlinjer för god forskningssed , seminarier om etiska frågor , utbildning och allmänna åtgärder för att minska frestelserna att fuska
.En annan nationell MFR-grupp utreder ärenden om misstänkt oredlighet i forskning efter anmälan från fakulteterna ( se Läkartidningen 41/96 ) .Motsvarande modeller finns i våra grannländer , och de nordiska länderna har ett aktivt samarbete i dessa frågor .De nordiska erfarenheterna av 35 utredda fall visar att anklagelser i samband med författarskap respektive för manipulering av data , otillåten användning av data , plagiering och undertryckande av oönskade data dominerar stort .I Danmark har sedan 1992 anmälts 41 misstänkta fall , i Finland sedan 1991 fyra , i Norge sedan 1994 fem och i Sverige sedan 1997 tre .Endast sju av de 35 fall som utretts har lett till fällande utslag .Författarskap – olösligt problem ?Det finns en rad problem i arbetet , förklarade Gisela Dahlquist .Avvägningen central-lokalt ansvar är ett problem , särskilt i Sverige , definitionen av fusk ett annat .De ärenden som gäller författarskap är nästan omöjliga att klara ut i efterhand , om det inte gäller ren
stöld eller plagiat .Varje författare borde klargöra exakt vad han eller hon bidragit med i arbetet .Och för att minska publiceringspressen på forskarna borde man också premiera kvalitet i stället för kvantitet , t ex genom att vid meritvärdering bara bedöma t ex en forskares tio bästa arbeten och inte alls snegla på den totala produktionen .Sekretess bryts för tidigtBristen på sekretess är ett stort bekymmer .I Sverige har sekretessen i flera fall brutits för tidigt i utredningsärenden .Och när någon kommit i rampljuset är det nästan omöjligt att tvätta bort misstanken , även vid ett klart frikännande .I forskarkretsar vill man gärna bevara den misstänktes anonymitet tills utslaget är klart .Men när ärendet sänds från eller till en myndighet håller knappast » hemligstämpeln » .Stötta anmälarna och oskyldiga kring forskarenOffentligheten är ett problem också för anmälare , särskilt om det är en underordnad som anger t ex sin chef eller handledare .Men accepterar man anonyma anmälningar
öppnar man för trakasserier , och det strider också mot svensk rättspraxis .Det är emellertid angeläget att stödja ärliga anmälare bättre , för ofta blir de utfrusna även om de visar sig ha rätt .Också många andra oskyldiga stämplas , kanske för evigt , när en forskare i gruppen misstänks för fusk .Hur rehabiliterar man den berörda institutionen och personalen kring den misstänkte ?Och vem tar hand om patienterna när den studie de ingår i avbryts ?De här frågorna borde man ta itu med bättre än idag , underströk Gisela Dahlquist .En röra av sanktionerDet är också bekymmersamt att man av juridiska skäl måste bestämma sig för antingen-eller , dvs antingen döma någon som ohederlig eller helt frikänna .Hur skall man straffa för problem som innebär dålig forskarsed men inte ohederlighet ?MFRs utredningsgrupp tar inte ställning till sanktioner , det är den enskilda högskolans sak .Men detta har lett till en oändlig röra av påföljder , och en del är inte i harmoni med vårt rättssystem , fastslog
Gisela Dahlquist .Här behövs nationella riktlinjer .Yngve Karlsson
