Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
2626
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 22 ? 1998 N Y A B Ö C E R K patienten (Agneta Schnittger och Bo Fjällbrant, mycket klokt skrivet) och slutar med Mats Ahlgrens kloka synpunkter på hur den hett åstundade äntligen uppnådda graviditeten skall skötas (»Guldägget»). Dessemellan behandlas utredningsgången allmänt (Waldenström), och det ges epidemiologiska synpunker (Ulf Högberg) samt olika orsaker till infertiltet och behandlingen av dessa, såväl med öppen kirurgi, laparoskopi, som med hormonell stimulering och in vitro-fertilisering (IVF). Möjligen kunde det ha varit en större samordning mellan olika avsnitt, så t ex finns det delar i avsnittet om lapaskopisk kirurgi (Inger Bryman och Björn Källfelt) som också behandlas i Oton Lalos avsnitt om ovarial-, tubar- och peritonealfaktorn. Lalos föreskriver att operationsfyndet skall dokumenteras noga, men varför just på en förtryckt schablon? En enkel teckning med text ger ofta bättre vägledning! Det finns ett bra, koncist avsnitt om ultraljud
och infertilitet (Mats Wikland), där man möjligen kan undra hur pass enkel punktionen av extrauterin-graviditet med injektion av Methotrexate verkligen är. Det framställs som om alla kan göra det utan större träning. I avsnittet om laparoskopisk kirurgi (Bryman-Källfelt) finns en fin diskussion om indikationer och preoperativ bedömning enligt Mage. Den gäller ju även för öppna operationer och borde ha hopredigerats med Lalos avsnitt. I avsnittet om endokrina orsaker till infertilitet har beskrivningen av progesterontestet hamnat så att det inte klart framgår att detta ju enbart är aktuellt på amenorroiska patienter. Det blir också en viss dubblering i stycket om ovulation; även om det hänvisas till Waldenströms utredningsavsnitt tas samma saker upp igen. IVF-avsnittet är utmärkt, klart och koncist (Lars Nilsson, Mats Wikland och Lars Hamberger). Det är bra att det finns ett avsnitt om OHSS, »ovarian hyperstimulation syndrom», sådant förekommer ju, och det är viktigt att få riktlinjer
för behandlingen. Det finns ett långt avsnitt om missfall, och det är dels mycket bra och viktigt att det finns, dels är det sakligt utmärkt. Definitionen av »upprepade missfall» är dock oklart given, är det 2 eller 3? Det är bra att StrayPedersens resultat tas fram, »tender loving care» kan aldrig vara farligt och är säkert åtminstone väldigt skönt för de stackars patienterna. Överhuvudtaget betonas i skriften vikten av kontinuitet i vården av infertila patienter, samma doktor skall hålla i utredningen. Man önskar att detta skulle betonas mer även på andra av medicinens områden! Alltför många s k »onödiga» kontroller har av »rationaliseringskäl» tagits bort i vården, och därmed har många uppföljnings- och återföringsmöjligheter försvunnit, och säkert en del av patienttillfredsställelsen. Några invändningar Så finns det naturligvis alltid något att ifrågasätta: Hur ofta är exempelvis utredningen möjlig att avsluta inom fyra månader? Men det är naturligtvis viktigt att driva
utredningen effektivt och logiskt, och här är skriften mycket bra på så sätt att det många gånger sägs klart ut vad som inte behöver utredas. Att mannen inte skall undersökas förrän spermaprov tagits är väl tveksamt, för det första är det ganska »jämlikt» att undersöka båda parter, dessutom kan ju värdefull information faktiskt fås fram inför ett spermaprov. Att basaltempkurvan är osäker som ovulationsmätare är odiskutabelt, men den kan vara av värde i kombination med mensalmanacka och indikator för vidare provtagning. Med reservation förstås för långvarigt bruk; det är av ondo och förlänger bara utredningen. Vad är skillnaden mellan HUSG och HSS? Så vitt jag förstår är det samma sak? Utmärkt handledning! Författarna, redaktionen och läsarna är att lyckönska till en utmärkt handledning i utredningen av och behandlingen av det ofrivilligt barnlösa paret. · Märklig bok om norska läkares roll i motståndsrörelsen Maynard M Cohen. A stand against tyranny. Norways physicians and the
Nazis. 323 sidor. London: The Royal Society of Medicine Press, 1997. Pris £25. ISBN 1-853153001. Recensent: Sven-Erik Bergentz, professor, Malmö. D etta är en ganska märklig bok. Författaren, Maynard Cohen, är en snart 80-årig världsberömd amerikansk neurolog, professor vid Department of Neurological Sciences vid S:t Lukes Medical Center i Chicago, och tidigare president för American Academy of Neurology. Han besökte Oslo första gången 1951 för att hålla föreläsningar i neuropatologi. Han blev fascinerad av sina norska kollegers berättelser om ockupationstiden, sökte och fick ett Fulbrightstipendium som gjorde det möjligt för honom att 1977 komma tillbaka och tillbringa ett helt år i Oslo. Under den tiden lärde han sig norska, läste in den omfattande litteraturen om ockupationstiden och skaffade sig ett brett kontaktnät av norska vänner, som han sedan upprätthållit. Utdrag ur dagböcker I den bok han nu skrivit berättar han i detalj, ofta med hjälp av långa utdrag ur de norska
vännernas dagböcker, om hur norska läkare tog ledningen i motståndsrörelsen omedelbart efter ockupationen den 9 april 1940. De utnyttjade skickligt det faktum att de hade goda möjligheter att kommunicera med varandra, bl a genom att de som läkare fick behålla sina bilar och att de kände varandra väl, eftersom alla utbildats vid Norges enda medicinska högskola. De utnyttjade också sina kontakter med kolleger i andra länder, inte minst Sverige, och kunde ordna pålitliga flyktvägar och tillflyktsorter utomlands i kritiska situationer. Sina professionella kunskaper kunde de också framgångsrikt utnyttja för att lura tyska officerare som inte sällan led av en oresonlig bacillskräck. Detaljrik historiebeskrivning Boken är fylld av detaljer, vilka ju ofta är mest intressanta i historien. Den börjar med berättelsen om Fritjof Nansen och hans insatser i Ryssland för att rädda människor från hungersnöd efter första världskriget, och hans nära vän och medarbetare Vidkun Quisling, som senare kom
i öppen strid med sonen Odd Nansen om arvet efter fadern. Stort utrymme ägnas åt Odd Nansen, som tillbringade de två sista krigsåren i tyska koncentrationsläger. Mycket läsvärd bok Det är en ovanlig, ganska märklig och mycket läsvärd bok. ·
