Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Då
det linjära modelltänkandet inom vården, där den horisontellt sig förflyttande patienten möter vertikala strukturella influenser i form av personal, röntgenapparater och även en eller annan skalpell, inte optimalt avbildar den komplexa verkligheten vill jag introducera den innovativa ideologien »spiralt tänkande» – mentis a spirella. Patienten beskriver här en mer tredimensionell irrfärd i sjukvårdssystemet och möter på sin väg både tangentiella och exponentiellt löpande, stundom något vilsna krafter, som alla dirigeras från en centralt verkande effektivitetspunkt, punctum gloriam administrationem, placerad i en för ändamålet väl dimensionerad enhet. Förloppen kan sedan vid inmatning i superdator förses med lämpliga koefficienter enligt internationell klassifikation IHK 12-047. Vårt fortsatta kvalitetsarbete kommer sedan, därom hyser jag ingen tvekan, i kontextuell diskurs evolvera ett paradigmskifte. Doc Quality LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 46 ? 1998 5256 ALLEHANDA OM VARJEHANDA
PS. Ett spiralt tänkande Trosbekännelse (av en halvgammal distriktsläkare) Jag tror på den enskilde patienten och på vårt möte Jag tror på samtalen och berättelserna som föds i detta möte Jag vet att många tusen trådar förbinder mötesplatsen och världen och jag känner också det misslyckade mötet, den aviga berättelsen med dess uppfordran till handling och förändring Jag tror på det sunda förnuftet, fött under människoblivandet, plågat under många vetenskaper, pinat av tanketyranner, byråkrater och politiker i alla tider adlat av ödmjuka tänkare, filosofer, poeter och många vetenskaper även i vår tid Jag tror på tanke och känsla förenade till kunskap Jag tror på människans törst efter kunskap, misstror information och söker visdom, fast den är sällsynt Jag tror att »en abstrakt bild av världen är lika omöjlig som ritningen till en storm»* och jag tror att varje vårdprogram som ställs i vägen för mötet är en Herrens förbannelse, en energikrävande återvändsgränd, en enfaldig tillbedjan
av entydighet och rutmönster och den enkelriktade färden framåt Jag tror på rörelsen fram och tillbaka, på cirkeln och återkomsten, på det böljande samtalet som famlar och söker fäste i mötets fria rymd Jag tror på ögonblicken i skärningspunkten mellan tid och tidlöshet där mötet äger rum Jag tror att vissa vårdprogram kan finna sin plats i den utsträckta tiden mellan ögonblicken där rutor, rutiner och goda vanor kan göra livet lättare att leva och få mottagningen att fungera Jag misstror slutligen alla som tror till 100 procent Christer Petersson Växjö *Tomas Tranströmer, Kort paus i orgelkonserten, ur Det vilda torget, 1983.
