Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
550
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 6 ? 1998 N Y A B Ö C E R K upp i boken hur undersökningen går till, men huruvida den undersökningen hon planerar är bättre eller sämre än någon av alla de andra som finns saknas det oftast information om. Det skulle vara bra att få en genomgång av vilka diagnostiska test som finns vid olika diagnoser eller symtom, vad undersökningen kostar, vilka risker som finns för falskt positiva respektive falskt negativa resultat osv. Önskvärd vore också en presentation av vilka diagnostiska kriterier som finns vid olika sjukdomar. Genom att olika undersökningars betydelse vid diagnostiken inte graderas kan man från denna bok ledas att tro att man vid celiaki kan ha glädje av att göra HLA-typning för att ställa dia-gnosen celiaki. Diagnosen celiaki bör allt baseras på tunntarmsbiopsi, att det finns en association till HLAA1 och B8 kan vara av patogenetiskt intresse men inte av diagnostiskt värde. Dåligt uppdaterad För målgruppen gastroenterologer, som jag själv
representerar, känns boken tunn. För en gastroenterolog är vardagen fylld av vackra färgrika bilder från endoskopiundersökningar och histologiska avsnitt, och i denna bok beskrivs endoskopi och leverbiopsi utan att en enda bild visas. Det känns inte bara färglöst utan även opedagogiskt. Köper man en modern lärobok så är det önskvärt att få de senaste referenserna. I denna bok har man valt att framför allt hänvisa till orginalstudierna av olika undersökningar och inte till de senaste referenserna. Detta gör att majoriteten av alla referenser i boken är från 1970- och -80 talen, endast några få referenser från mitten av 90-talet finns med. Det är inte bara referenserna som känns gamla, även en del kunskap skulle behöva fräschas upp. I avsnittet om alkoholleverskada nämns inte ens CDT som en anvvändbar biokemisk markör för att påvisa alkoholöverkonsumtion. Vid diagnostik av virala hepatiter borde åtminstonde något nämnas om värdet av PCRundersökningar. Viss funktion som uppslagsbok
Men visst kan man ha glädje av boken. Det är inte lätt, ens som gastroenterolog, att hålla i huvudet hur alla belastningar och undersökningar man skickar sina patienter på går till och vilka förberedelser som behövs, och i boken finns oftast en förtjänstfull presentation av sådana detaljer. Den kan där fungera som en bra uppslagsbok. · Känslans intelligens lika viktig som hög IQ Daniel Goleman. Känslans intelligens. Om att utveckla vår emotionella kapacitet för ett tryggare och mänskligare samhälle. 424 sidor. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1997. Pris ca 310 kr. ISBN 91-46170367. Recensent: Ulla Söderström, allmänläkare, Umeå. D aniel Goleman är doktor i psykologi och vetenskapsjournalist på The New York Times med ämnena beteendevetenskap och hjärnforskning som specialitet. Han har tidigare publicerat flera böcker, men »Känslans intelligens» är den första som översatts till svenska. Undertiteln är »Vår emotionella kapacitet för ett tryggare och mänskligare samhälle».
Emotionell begåvning ger framgång Författaren ser som sin uppgift att vederlägga den allmänna meningen att intelligens, hög IQ, skulle vara den starkaste faktorn när det gäller framgång i livet. Den traditionellt uppmätta intelligensen omfattar ju endast ett smalt band av språkliga och matematiska färdigheter. Han visar med stöd av forskning som bedrivits inom området att det han kallar »känslans intelligens» – »emotionell intelligens» – är minst lika viktig. Med »emotionell intelligens» menar författaren: att ha kontakt med sina egna känslor, att kunna hantera sina egna känslor och uttrycka dem på lämpligt sätt, att kunna motivera sig själv och utöva känslomässig självkontroll – att kunna uppfatta känslor hos andra – att känna empati, att kunna skapa och bevara relationer, vilket bygger på förmågan att förstå och kunna hantera andra människors känslor. Forskningsresultat visar att människor som är emotionellt begåvade har ett övertag inom alla områden i livet. Författaren går
igenom olika samhällsområden där han menar att »känslans intelligens» har en avgörande betydelse: i familjen, skolan, arbetslivet, sjukvården. Han lägger tyngdpunkten vid att visa hur man genom att tidigt ge barn emotionella kunskaper bör kunna förebygga många av de negativa tendenser som kan ses i västerländska samhällen i dag, såsom ökad frekvens splittrade familjer, asocialitet, aggressivt våld, drogmissbruk, ungdomsbrottslighet och rasdiskriminering. Undervisningsämne i USA Skolans ansvar har blivit speciellt stort, eftersom den träning i emotionella färdigheter som borde följa barn ända från spädbarnsåldern idag blir försummad i allt fler familjer där föräldrarna själva inte har den emotionella kompetens som behövs, en brist som accentuerats av dåliga sociala förhållanden. Vid vissa skolor i USA har man påbörjat undervisning i emotionell förmåga. Känslor kan tränas upp Det som kan vara av speciellt medicinskt intresse i den här boken är redogörelsen för neurofysiologin bakom
våra sinnesintryck och känslor, och hur man med den kunskapen som bakgrund kan bygga upp en träning som gör att reaktionsmönster kan förändras. I ett kort kapitel om psyke och hälsa redogörs för forskningsresultat som visar hur immunologiska processer kan påverkas av känslor. När det gäller sjukvården varnar författaren för att man i en pressad ekonomi inte ger sig tid vare sig för utbildning och träning i empatisk förmåga eller hänsynstagande till patienters känslor och upplevelser. Att försumma detta kan på sikt leda till att vårdtider förlängs och att sjukvården fördyras. Aktuell forskning Boken är en sammanfattning av var man står idag forskningsmässigt inom det aktuella området, och den innehåller utförliga litteraturreferenser. Den är intressant och lättläst, men eftersom författaren behandlar samma ämne men inom många samhällsområden blir det också en hel del upprepningar. Jag tror att boken skulle ha vunnit på att koncentreras. Den läsare som följer med inom det här området
kommer troligen inte att tillföras så mycket nytt. Personligen tycker jag inte att »känslans intelligens» är ett bra uttryck. Varför inte behålla ordet intelligens för det vi brukar mena med det och försöka hitta ett nytt uttryck? »Intelligens» uppfattas ju allmänt som något en gång för alla givet, men författarnas budskap är att »känslans intelligens» är en färdighet som kan och bör utvecklas! ? · s
