Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Handläggningen
av barn som är bärare av pneumokocker med nedsatt penicillinkänslighet har debatterats de senaste åren bl a i Läkartidningen [ 1 , 2 ] .I december 1997 publicerades en rapport i Läkartidningen [ 3 ] med rekommendation att nyligen hitkomna adoptivbarn som är bärare av resistenta pneumokocker ska isoleras från andra barn tills odling visat att de ej längre är smittbärare .Vi vill ifrågasätta om dagens kunskap är tillräcklig för en sådan rekommendation .I Örebro län har ett fåtal pneumokocker med nedsatt penicillinkänslighet isolerats från barn , ej bara adoptivbarn , nyligen hitkomna från olika delar av världen .Den mest penicillinresistenta stammen hade ett MIC-värde på 4,0 mg/l .I inget av våra fall har någon isolering vidtagits och några sjukdomsfall har inte förekommit kring dessa indexpatienter , trots aktiv eftersökning kring fallen .Liknande erfarenheter finns från Norge redan från mitten av 1980-talet [ 4 , 5 ] .Hos dessa barn fann man även multiresistenta stammar av
Haemophilus influenzae [ 4 ] .Långdraget bärarskap finns beskrivet [ 5 ] .Som längst har i Örebro noterats sju månaders bärarskap av antibiotikaresistenta pneumokocker med återinsjuknande i luftvägssjukdom .Detta är ett barn som bor på ett inackorderingshem med 14 flerhandikappade barn .Under denna 7-månadersperiod har två av barnen varit bärare av en trimetoprimresistent pneumokock med nedsatt penicillinkänslighet , utan att några isoleringsåtgärder vidtagits .Någon ytterligare bärare bland de multihandikappade barnen har inte kunnat diagnostiseras under sjumånadersperioden trots att man på hemmet tagit 21 nasofarynxodlingar vid luftvägsbesvär .Smittsamheten tycks ha varit relativt låg .Utan isolering ingen skillnadVi anser att man saknar grund för att med säkerhet kunna påstå att vidtagna isoleringsåtgärder är orsaken till att antibiotikaresistenta pneumokocker inte sprider sig i Sydsverige .Utan isoleringsåtgärder tycks liknande bakterier i andra delar av Sverige och i Norge inte
heller sprida sig .Någon vetenskapligt invändningsfri undersökning av effekten av isolering är inte gjord och är knappast möjlig .Vi måste därför bygga vår policy på annan grund .Det är viktigt att arbeta med problematiken kring antibiotikaresistens och vi tror att kraften i detta arbete skall generaliseras utöver att isolera personer med antibiotikaresistenta pneumokocker .Sannolikt kommer sådan isolering på intet sätt att påverka t ex multiresistenta H influenzae .Flera liknande exempel kan ges .Den viktigaste faktorn för att begränsa resistensutvecklingen är att minska antibiotikatrycket .Landstingens Strama-grupper arbetar intensivt med antibiotika- och bakterieresistensfrågor på ett mångfasetterat sätt .Satsa resurserna på detta arbete !Innan man tar till en så drastisk metod som att förbjuda vissa barn att träffa andra barn så måste man vara säker på att detta har en mycket god effekt på det man önskar .Förfaringssättet har väl definierade negativa effekter för barnet och familjen
, i synnerhet om det blir långa isoleringsperioder .Vi vill idag inte rekommendera denna metod vad gäller pneumokocker .Den goda effekten av isolering är enligt vårt förmenande hittills otillräckligt underbyggd för att denna åtgärd skall kunna rekommenderas på ett så generellt sätt .Hans Fredlund med dr , smittskyddsläkare , Maria Björkqvist specialist i infektionssjukdomar , ST-läkare i pediatrik , Jens Schollin docent i pediatrik , samtliga vid Regionsjukhuset i Örebro
