Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Två
artiklar i BMJ ( 1998 ;316 : 293-6 ) granskar kritiskt den svenska modellen för att förebygga spridning av HIV .Skribenterna noterar en väsentlig skillnad i svensk och brittisk attityd .I Sverige betonar visserligen de offentliga informationskampanjerna att alla i befolkningen måste förebygga HIV-spridning , men lagarna fokuserar nästan helt på de smittades plikter , och det finns en orubblig – men obevisad – tro på testningens avgörande betydelse och på att de som vet att de är smittade också ändrar sexbeteende .I Storbritannien däremot betraktas HIV-preventionen lika mycket som de icke smittades som de infekterades ansvar , och i London visade sig en femtedel i ett urval HIV-infekterade homosexuella och bisexuella män ha fått en annan sexuellt överförd infektion efter det att de visste om att de var HIV-smittade .Huvuddelen av BMJ-numret ägnas emellertid HIV-testning av gravida , och där tycks den svenska modellen betraktas som ett föredöme ( 1998 ;316 : 241-2 , 253-74 , 290-3 , 307
) .På tio år har antalet HIV-infekterade gravida kvinnor i London ökat sexfaldigt , men i bara 15-20 procent av fallen upptäcks infektionen före förlossningen .Det är oacceptabelt , understryker en ledarskribent .Risken att smitta barnet kan ju minskas kraftigt genom behandling med zidovudin , förlossning med kejsarsnitt och undvikande av amning .I en studie visas att kvinnor som vet att de är smittade också försöker minska risken för barnet .I två av de brittiska studierna accepterade omkring 35 procent erbjudande om testning , men omkring en tredjedel genomförde aldrig testet .Hur mycket information kvinnan fick och vem som gav den spelade en avgörande roll .
