Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Tillåt
mig , trots min avvikande » kulturella inställning » som invandrare från ett geografisk grannland , att svara på medicinalrådet Lennart Rinders fråga 🙁 Läkartidningen 44/97 som svar på en satirisk kommentar av Catarina Canivet till en intervju i Läkartidningen 39/97 ) » Går läkaretiken alltid – någonsin före de skyldigheter som lagstiftningen ålägger läkare ? »Svaret är för mig ganska enkelt : Läkaretiken går alltid före .Om jag inte anser att indikation föreligger är min plikt som läkare inte blott att vägra medverka vid tvångsvård av min patient , utan även opponera emot sådan .Lennart Rinder anser att » en läkare i Sverige måste lyda samhällets krav i konflikter med patienten » .Jovisst , vi står alla under lagen , men samhällets krav verbaliseras av domstolarna och som läkare är jag patientens advokat tills dess att dom är förklarad .Lagstiftning är , precis som demokrati , inte uttryck för någon objektiv sanning , men båda behövs som vägledning så länge girighet , oärlighet
, dumhet och intolerans finns i samhället .Inte är det väl en samhällskontrollant patienten skall möta i konsultationen ?!Som exempel på den dubbelroll vi har som samhällsrepresentant och patientadvokat framhäver Lennart Rinder körkortsfrågan .Här behöver inte vara någon konflikt : Om min patient av hälsoskäl inte kan föra ett motorfordon försvarligt och saknar insikt härom skall jag framhålla detta för patienten och i påkommande fall ingripa för att hon inte skall slå ihjäl sig eller få andras liv eller lemmar på sitt samvete .Även när jag som » invandrardoktor » utgår från min patient kommer vi dessbättre som allra oftast fram till samma ställningstagande .Jag tillåter mig därför att kvarstå på min plats vid patientens sida .Hon är alltid svagare än samhället och ofta är jag den enda hon har .Därmed inte sagt att hon skall gynnas på andras bekostnad med falska eller lögnaktiga intyg , men hon skall inte heller behöva avstå från sin eventuella rätt till sjukförsäkring för att hon inte
kan prestera ett enda onormalt blodprov eller avvikande röntgenbilder .Etiska bedömningar kan aldrig helt överlåtas till samhället .Det är ytterst den enskildes ansvar .Och tänk på att vi kanske just idag medverkar i eller bevittnar en verksamhet som är påskyndad av Socialstyrelsen och godkänd av samhället , men som om 20 år kommer att avslöjas i all värdens press som en skam för vår yrkeskår .Den just nu pågående mediadebatten ger oss många exempel att ta lärdom av .Då svalkar det föga på samvetet att vi » bara » följde lagstiftning , vedertagen praxis , samhällskrav eller dylikt .Det gäller att vara vaken och kritisk idag .Tom Flou allmänläkare , Kristianstad
