Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
2246
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 19 ? 1998 A rbetsvillkoren för läkare har under senare år förändrats i en alltmer negativ riktning. Praktiskt läkararbete är numer ofta synonymt med en hårt reglerad och genomstressad vardag. Denna utveckling avspeglas bl a i talen för sjukskrivningar som ökar drastiskt inom läkarkåren. Läkaryrkets villkor är inte längre så lockande som de en gång var. Historiskt sett har läkaryrket jämförelsvis ofta gått i arv. Men vinden tycks ha vänt och det finns idag gott om läkarfamiljer där barnen väljer helt andra yrkeskarriärer än medicinens. Så också i kända läkarsläkter där yrket ibland gått i arv över generationer. Familjen Renck Hans Renck, professor i anestesi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö, härstammar från en känd läkarsläkt med anor i den medicinska vetenskapens tjänst. Men idag är den yrkeshistoriska familjesviten bruten: Alla tre barnen Renck har valt bort »läkeriet» och man kan undra varför. Hans Renck: – En förklaring kan vara att tidsandan
har förändrats. Nya premisser gäller i en massa olika sammanhang och inte minst fadersrollen är idag väldigt annorlunda jämfört med förr. En familjefar kan inte längre fungera som en styrande rådgivare i fråga om barnens utbildning och yrkesval. Och ledarrollen i familjen kan, allmänt sett, inte längre jämföras med t ex en ledarroll på kliniken, sjukhuset eller i specialistföreningen. – En annan förklaring är att ett flertal viktiga värderingar och relationer inom sjukvården på senare år har förändrats på ett mycket obehagligt sätt. – Relativt länge fanns det en kreativ komponent kvar i läkarrollen men idag finns den inte kvar, som jag skulle beskriva det i alla fall. Det tror jag också att unga som skall välja yrke förstår och erfar med sina sinnen, kommenterar Hans Renck som är läkare i tredje generationen: – Bägge mina föräldrar var läkare och min morfar också. Deras värderingar fortplantades till mig. Budet var att man alltid skulle ställa upp. Mor hade själv nästan alltid
jour och många söndagar följde jag för övrigt med henne på rond på sinnessjukhuset, som det hette. – Far var kirurg och hade ständig jour, i princip 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. På den tiden var det heller inte tal om något annat. Idealen var annorlunda och ungdomen böjdes på ett annat sätt än idag. – Eftersom båda mina föräldrar och även mina halvsyskon var läkare, så satte far mig tidigt i lära som vaktmästare på sjukstugan, sedan som biträde och mentalvårdsassistent. Man kan i viss mån påstå att jag hade gjort min AT redan innan jag slutade gymnasiet. Stakka-Bo valde musiken Hans Rencks son Johan – för många mer känd under artistnamnet StakkaBo – har valt att gå en helt annan karriärLäkaryrkets ?hereditet? håller på att avta Barnen går inte längre i föräldrarnas fotspår REPORTAGE . KAJSA GIESECKE Drömmen om läkaryrket lever stark bland ungdomen och läkarutbildningen är en av de svåraste utbildningarna att komma in på. Samtidigt tycks det som att yrket inte längre
är lika »ärftligt» som förr. Beror det kanske på att läkarnas yrkesvillkor hårdnat? Något som läkarbarn i så fall erfar mer direkt än andra ungdomar. Vi har språkat med två läkarfamiljer där barnen sagt absolut nej till en medicinsk yrkeskarriär.väg. Johan Renck är utbildad civilekonom men har lämnat också den banan till förmån för ett mer personligt utvecklande liv som musikartist – i det närmaste världsberömd med bl a hitlåten Here we go. Förutom musiken arbetar Johan Renck med reklam, popvideo och modevisningar. Han är därmed också en person som sätter trender för ungdomar och han säger om vägen till sitt eget yrkesval: – Ingen hemma sa att man skulle bli läkare, snarare tvärtom – bli inte läkare. Men helt fritt från tryck var det inte. Jag tänkte under en period att eftersom bägge mina föräldrar är läkare så ska jag också bli det. Situationen förändrad – Men man får jämföra förr och nu. När pappa var ung var läkaryrket en institution och det var inget man ifrågasatte. Idag
är arbetssituationen i sjukvården helt enkelt inte kul. Det verkar bara vara negativ energi i hela landstingsmiljön, folk slåss mot väderkvarnar för att uppnå ideal och ideér som det inte finns något utrymme för. Johan Renck betonar att hans föräldrar alltid stött hans egna val: – Vi har alltid blivit uppmuntrade av mamma och pappa att det är bäst att göra någonting som man tycker är kul, för då kan man också bli bra på det. Och är man bra på det så tycker man det är kul osv. I mitt fall var det så att jag arbetade egentligen med film men så blev framgångarna med den musik som jag arbetat med vid sidan av så stora så jag kunde inte jobba kvar. Så jag hade väl egentligen inget val. – Jag är dessutom uppvuxen i ett hem där alla lyssnar på musik, jag fick skivor av mormor osv. För var dag som går blir bara musiken allt viktigare. Det låter som en klyscha men så är det. Det ligger i vår familj att vara kreativ – båda mina föräldrar är kreativa inom musik och konst, även om de har
fostrats att välja yrken som motverkar denna sida. Om pappa Hans fått välja fritt på sin tid kanske också han hade blivit musiker? – Det tror jag inte (skratt). Min talang hade säkert inte räckt för en musikalisk karriär. På den tiden var den musikaliska miljön dessutom väldigt annorlunda. Den bestod till stor del av ganska introverta typer som påstod att allt var svårt. Nu är musikantlivet helt annorlunda, lätt, tillgängligt, roligt. Men mer allvarligt talat. Frågan kvarstår. Du har inte rekommenderat dina barn att bli läkare? – Nej, jag har inte velat göra det! Vår yngsta dotter fick för sig att hon skulle bli läkare Hon hade känt kravet på sig att inte bryta kedjan av generationer läkare. Men vi avrådde henne så starkt att hon till slut gav med sig. Brist på gott ledarskap Hans Renck funderar en stund och säger sedan att bristen på gott ledarskap är ett särskilt stort problem för sjukvården: »Den bristen dödar mycket initiativ och skaparkraft.» – Rollen som chef inom sjukvården
idag går först och främst ut på att hålla budgeten, som är det »förnämsta» av allt. Det »bästa» enligt systemets krav är dessutom om läkaren/chefen är en sårbar person som kan låta sig manipuleras av sjukvårdspolitiker. Johan Renck infogar: – Men vad säger de läkare som gått och lärt sig allt om ledkapslar och njurar osv och som sedan får sitta och räkna budgetar och kivas med uppköpare? Varför tar man inte in några handelspajsare som har gått fyra år för att lära sig just det? Hans Renck – i ett lite uppgivet tonfall: – Därför att inom sjukvården har man inte råd med civilekonomer. Johan Renck: – Jaha, så det är ett ändamål att ta in låg kompetens? Sjukvården lider av brist på pengar mer än många andra branscher och samtidigt måste den vara en affärsverksamhet samt vårda sjuka människor. Det är en omöjlig situation. Hans Renck: – Enligt min erfarenhet är det tyvärr väldigt få som törs säga ifrån. Opposition och ifrågasättande ses ofta nämligen som ett uttryck för s k samarbetssvårigheter
och innebär avsevärd risk för försämrad arbetssituation. Man kan fråga sig varför öppenheten och viljan att lyssna på argument i debatten om en sviktande sjukvårdsfunktion har försvunnit. Och varför ska sjukvården detaljstyras av politiker som är mer intresserade av principer och omval än om patienternas väl. Inte undra på att ungdomen sneglar mot andra karriärer. LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 19 ? 1998 2247 s Hans Renck, professor i anestesi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö, härstammar från en känd läkarsläkt med anor i den medicinska vetenskapens tjänst. Men alla hans tre barn har valt bort medicinarkarriären. Sonen Johan – för de flesta mer känd under artistnamnet Stakka-Bo – har valt att bli musikartist. FOTO: HASSE PETTERSSON FOTO: PETER GEHRKE/ STOCKHOLM RECORDSFamiljen Thor Kjell Thor är kirurg och divisionschef på Huddinge sjukhus. Han är trebarnsfar, med en son på 22 år och två döttrar – 18 och 14 år gamla. Inte heller något av barnen Thor vill bli läkare.
Sonen Kalle är skådespelare och syns bl a i den populära TV-serien Skilda världar. Har Kalle Thor ens funderat på läkaryrket? – Jodå, som liten funderade jag på att bli läkare, men jag bestämde mig ganska tidigt att inte bli det. Jag har aldrig haft någon riktig dragning till läkaryrket. Det finns säkert en massa positiva saker med att vara läkare men jag har alltid varit intresserad av andra saker, som t ex teater och musik, dvs saker som är mer åt det kreativa hållet. – Jag tycker man ska försöka hitta något man tycker är kul. Innan jag började med teater hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag vet inte exakt vad det var som fick mig att börja med teater när jag var 15 år, men det var en massa missriktad energi som blev rättriktad energi. Yrkesval på känsla Hur ser du på din fars yrke? Negativt – trist att ständigt vara jour, hårt arbete? – Nej då! Om man nu ska leta efter någon som trivs med sitt yrke så pekar jag gärna på pappa. Så för den sakens skull kunde
jag gärna ha blivit läkare. Men jag tror inte jag själv skulle trivas med det. – Och jag har i mitt yrkesval gått mycket just på känslan vad jag skulle trivas med. Känslan jag får är att läkaryrket är väldigt mycket jobb, men det är väl generellt så att gillar man något så jobbar man också mycket. Menar ni kanske att läkaryrket inte är kreativt nog? Kjell Thor: – Jag tror inte det är läkaryrket i sig som avgör om det är kreativt utan den som utför det. För den som är kreativ tror jag att det inom yrket finns alla möjligheter att utveckla sig. Det är få yrken som ger så stort utrymme för att utveckla olika individers läggning, både praktiskt och intellektuellt. Personligen har jag passerat flera »faser», men min summering är att jag har haft ett fantastiskt yrkesliv. – Nu har jag just gått in i en ny fas. Det är en ny karriär. Det känns väldigt spännande att kunna använda sin praktiska yrkeserfarenhet i ett administrativt arbete. Är »såpa» mindre kreativt än läkeri? – Även inom teatern
finns det en massa olika uppgifter och alla är inte direkt superkreativt inriktade. Just nu håller jag på med en såpopera på TV och det är ju ganska mycket ett »nio till fem»-jobb. Det finns inte så mycket plats för kreativitet, säger Kalle Thor. Konkurrensen om teaterjobb är hård. Känns inte det osäkert? – Nej, det tycker jag inte alls att det gör. Även om jag inte får villa i Bromma, en Volvo och den ekonomiska standard som pappa har så känner jag att det inte gör så mycket. Är Kjell innerst inne besviken över att Kalle inte blir läkare? – Nej inte alls. I det avseendet är jag helt på det klara med att det viktigaste är att göra det man vill. När man gör någonting så måste man göra det till hundra procent, annars har du inte kul. Sedan har det naturligtvis funnits en önskan att barnen ska skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt. – Det finns en skillnad i attityd nu mot när vi växte upp. För oss var det så självklart att börja studera när man gått ut gymnasiet.
Så är det inte nu. Orsaken vet jag inte. En annan trygghet, en annan tid. Samtidigt är det skönt att se Kalle och andra ungdomar ta det som vi uppfattar som stora paradigmskiften, som helt självklart och odramatiskt. Sjukvården alltmer industrialiserad Du har inte rekommenderat dina barn att läsa till läkare? – Nej, men jag skulle heller aldrig avråda. Visserligen är arbetstempot mycket högt i sjukvården, men det är jobbigt också för många andra i samhället, med hög arbetslöshet osv. – Sjukvården har tyvärr blivit mer »industrialiserad» men nu sker en förändring där även läkarrollen kommer att påverkas. Läkarrollen utvecklas mer mot ett aktivt ledarskap. Patienten kommer dessutom exempelvis att via Internet ha skaffat sig kunskap om sin sjukdom och ställa andra krav. Detta blir en utmaning för sjukvården och den behandlande läkaren. – Sjukvården är lika mycket en institution i förändring som exempelvis teatern. Så ur det kaos som nu råder så kanske en helt annan sjukvård växer
fram som är bättre än den hierarkiska modellen som nu råder? Är det inte så att den professionella 2248 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 19 ? 1998 ?… hitta något man tycker är kul? Kalle Thor har satsat på en skådespelarkarriär och syns bl a i TV 4-serien »Skilda världar». Så här skriver TV 4 på sin hemsida om Kalle Thor, alias Lasse Grönberg: »Kalle har varit med i en amatörteatergrupp i Stockholm i sex år och de har bland annat satt upp En midsommarnattsdröm och Lycko-Pers resa. Efter gymnasiet jobbade Kalle på restaurang och pluggade teater på Medborgarskolan.» FOTO: MIKAEL SILKEBERG/ TV4kompetensen kommer allt mer i skymundan och att de läkare som syns och folk pratar om är de som har höga administrativa poster? Kjell Thor: – Jo, men det tror jag kommer att förändras, det blir ett uppsving för de kliniskt kompetenta läkarna och forskarna. – Många trender kommer och går men äkta yrkeskompetens är hårdvara. Det tror jag är en fördel med det förändringsarbete som nu sker. Vi har
varit mer bländade av hierarkin, av titlar, men när organisationen satt sig kommer olika personer att bli mer synliga i sina roller. Detta på grund av att arbetsuppgifterna kommer att fördelas ut till läkarna, som då blir tvungna att vara mycket tydligare när de får ett större personligt ansvar. – I en platt organisation blir titlarna ointressanta i förhållande till vilket ansvar du tar. I korthet kan man säga att min roll är att se till att jag som divisionschef inte behövs på sjukhuset. Den dag jag inte behövs har jag lyckats föra ut ansvaret till dem som kan ta det, vilket är helt rätt i en kunskapsorganisation. Då är det inte modellen med överläkare i vit rock med uppfälld krage som avgör. Coolt med uppfälld krage Kalle Thor: – Fast det är rätt coolt med uppfälld krage. Är det bara överläkare som har det? Men läkarkåren har väl förändrats fruktansvärt mycket sedan 1930talet då det var djup bugning och god dag herr doktor, så är det ju inte idag. Kjell Thor: – Nej, det som tidigare
var fast mark är inte det längre. Då måste man börja leta efter någonting annat, fast egentligen behöver man inte det för man har det redan med sig, nämligen sin kunskap. Att rätt utnyttja denna i en ledningsfunktion kommer att vara avgörande för synen på läkarrollen i framtiden. ? Den vita rocken dock fortfarande vanligaste yrkesarvet Att läkaryrket trots allt går i arv mer än andra yrken bevisas av en artikel nyligen i den norska läkartidningen. Hela 18 procent av en grupp tillfrågade unga läkare har en pappa som är läkare och ytterligare 5 procent har en mamma som är läkare. Allt enligt en studie gjord på studenter som började läsa medicin i Norge år 1993. Parallella studier visar samtidigt att läkarrollen förändrats betydligt under senare decennier. Läkaryrket är ett stimulerande yrke både intellektuellt, praktiskt och medmänskligt. Och att läkaryrket fortfarande har hög status speglas i en norsk studie från 1994 – refererad i Tidsskrift for den norske lægeforening
– där läkaryrket jämfört med 16 andra högstatusyrken låg högst [1]. Trots detta, eller kanske på grund av detta, framställs ofta läkare i en negativ dager i media [2] och antalet anmälningar mot läkare ökar [3]. Samtidigt som man ställer höga krav på kvaliteten i yrkesutövningen, helst total felfrihet, ställs det stora krav på produktion, tempo, effektivitet och ekonomiska besparingar. Eftersom dessa krav delvis är motstridiga, leder de till arbetsmiljömässiga belastningar, menar författarna. Kontroll över sin arbetsdag Kontroll över sin egen arbetsdag går igen som en central faktor i arbetsmiljöundersökningar. Kombinationen stark arbetspress och liten kontroll har visat sig kunna framkalla stress och hög sjuklighet. Stress och missnöje framkallas särskilt när det ställs höga krav på arbetet som inte ledsagas av en motsvarande kontroll över sin egen arbetssituation. Dessa två dimensioner i läkarnas arbetsförhållanden finns beskrivet i flera artiklar [4]. I Norge har man de senaste
åren haft stora problem med »läkarflykt» av specialistläkare från sjukhusen, vilket var upprinnelsen till den aktuella studien. Författarna menar att det finns ett samband mellan att rekommendera sina barn och barnbarn till att gå in i sitt yrke, och hur man upplever sina arbetsförhållanden. Målsättningen med studien var LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 19 ? 1998 2249 Kjell Thor är kirurg och divisionschef på Huddinge sjukhus. Han har aldrig rekommenderat sina barn att bli läkare, men skulle heller aldrig avråda. Far och son tycks inte ha något emot den andres yrkesval. FOTO: PER ASPLUND BILD ABANNONSLÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 19 ? 1998 2251 att bedöma arbetsmiljön via hur pass hågade läkarna var att rekommendera läkaryrket till sina barn och barnbarn. Enkäten varierade något beroende på om läkaren arbetade på eller utanför sjukhus eller var pensionär. Den var ställd till årskullen läkare som fått sin specialistexamen 1970, 1980 och 1990. Sjukhusläkarna blev dessutom tillfrågade
om en mängd data rörande arbetsmiljömässiga förhållanden på sjukhuset som de besvarade på en skala från 1 till 5 (mycket dålig- mycket god). Statistisk analys gjordes för skillnader mellan kategoriska variabler med c 2 -test, och mellan kontinuerliga variabler med enkel variansanalys och Ftest. Den avslutande analysen gjordes med multipel logistisk regression. 542 specialister fyllde i och återsände enkäten, en svarsprocent på 82 procent. Pensionärerna var mest positiva till att rekommendera läkaryrket till sina barn, och bland de yrkesaktiva grupperna var de i åldern 42-46 år mest negativt inställda. Arbetsbelastade sjukhusläkare Sjukhusläkarna upplevde att de hade krävande arbetsuppgifter, god facklig, kollegial miljö och stor anställningstrygghet. Det mest negativa var arbetsbelastningen, dålig lön och liten kontroll över egen arbetsdag. Läkarna som var negativt inställda till att rekommendera läkaryrket hade över lag lägre poäng på arbetsmiljövariblerna än jagruppen, och
vet icke-gruppen låg i mitten. Hela 45 procent av läkarna på sjukhus upplevde mycket stor arbetsbelastning, och hos dessa läkare finns det ett linjärt samband mellan dålig kontroll över sin arbetsdag och att avråda från läkaryrket. Bland läkare med mycket liten kontroll över sitt yrke är det 58 procent som avråder från läkaryrket mot 15 procent bland dem som upplever att de har god kontroll. Det var ingen signifikant skillnad mellan specialiteterna när man kontrollerade för kön och ålder, även om läkare i det kirurgiska facket var mest negativa till att rekommendera läkaryrket. Bland internmedicinarna var det speciellt många som svarade vet icke. En grupp avvek Det fanns dock en skillnad inom öron-, näs-, och halssjukvården där de som arbetade utanför sjukhuset var mer positiva till att deras barn blev läkare. Detta tolkar författarna som att öppenvårdsspecialister har mer kontroll över sin arbetsdag än läkare på sjukhus. Läkargruppen som arbetade utanför sjukhus upplevde också att
de hade mer kontroll över sin arbetsdag. Materialet var dock bara representativt för den mest etablerade läkargruppen på sjukhus, ej för andra läkare. Resultatet visade att var tredje läkare inte kunde rekommendera sitt eget yrke. Mot bakgrund av att yrket upplevs som meningsfullt och har högt anseende i befolkningen fann författarna det märkligt att så många läkare var kategoriskt negativa till att rekommendera sina barn och barnbarn att bli läkare. Nej-gruppen ökade Det är också anmärkningsvärt att pensionerade läkare uppenbart har en bättre bild av sitt arbete då de var signifikant mer positiva till att rekommendera läkaryrket till sina barn. Det stämmer väl med en jämförelse mellan Landviks studie [5] och en som gjordes 1984 i Norge där man också frågade läkare om de skulle rekommendera läkaryrket till sina barn. Nejgruppen har ökat från 9 procent 1984 tilll 30 procent 1996. Att inte alla läkare trivs med sitt yrke var också slutsatsen i Vikanes och medarbetares studie där
man frågade STläkare om de var nöjda med sitt yrkesval [6]. 26 procent var osäkra på om de valt rätt. I en undersökning av norska läkarkårens inställning till sitt arbete kryssade 17 procent av 3 847 specialister för 4, 5, 6, 7, på en skala där 1 var mycket nöjd och 7 var mycket missnöjd. Den övriga yrkesverksamma delen av befolkningen, och akademiker speciellt, verkar ha större kontroll över sin egen arbetsdag än läkarna [4]. Utvecklingen för läkarkåren verkar dessvärre gå i riktningen ökande krav i yrkesutövningen och sjunkande kontroll över arbetsförhållandena. Det är olyckligt då det är den sämsta möjliga kombinationen, menar författarna, och det är mycket viktigt för en yrkesutövare med hög belastning att ha kontroll över sitt arbete. Kajsa Giesecke Referenser 1. Wiers-Jenssen J, Vaglum P, Ekeberg Ö. Repetisjon av privatisteksamener – vejen til det medisinske studium. Tidsskr Nor Laegeforen 1995; 115: 265962. 2. NSDs Surveyarkiv. Oslo. Statistisk Centralbyrå, 1994. 3.
Hoforss D, Falkum E, Aasland OG, Akre V. Leger og massmedier. Tidsskr Nor Laegeforen 1996; 116: 2704. 4. Erstatningskrav skremmer gynekologer. Legemidler og samfunn 1996; nr.8. 5. Gjerberg E, Hofoss D, Falkum F, Aasland OG. Legers kontroll over sin egen arbeidssituasjon – en myte? Tidsskr Nor Laegeforen1996; 116: 18004. 6. Landvik T, Aasland OG, Botten G. Arbeidsforholdenes betydning for anbefaling av legeyrket blant leger med sykehusbasert spesialitet. Tidsskr Nor Laegeforen 1997; 30: 43714. 7. Vikanes Å, Akre V, Hjortdal P. Medisinsk grunnutdanning i otakt. Grunnutdanninga slik turnuskandidaten opplever ho. Tidsskr Nor Laegeforen 1992; 112: 25415. Att läkaryrket fortfarande har hög status speglas i en norsk studie. Författarna menar att det finns ett samband mellan att rekommendera sina barn och barnbarn till att gå in i sitt yrke, och hur man upplever sina arbetsförhållanden. Målsättningen med studien var att bedöma arbetsmiljön via hur pass hågade läkarna var att
rekommendera läkaryrket till sina barn och barnbarn. (Personerna på bilden har inget direkt samband med artikeln.) FOTO: JAN HÅKANSSON
