Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
4114
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 38 ? 1998 U ngernrevolten 1956 förändrade nioåriga Marta Ecsenyis liv i ett enda slag. Bakgrunden till att hennes föräldrar valde att försöka fly då var att familjen, som varit förmögen före andra världskriget, hade fått sina tillgångar konfiskerade, pappa bankdirektören blivit utan jobb och farföräldrarna utan pension. – Jag blev själv ett »kryssat» barn, vilket innebar att gymnasiestudier var stängda för mig i framtiden, oavsett betyg, berättar Marta Granström om sin barndom. Vaccinforskning Under snart tre decennier har hon ägnat sina krafter åt sina »hjärtebarn» seroepidemiologin och infektionsimmunologin. Det har lett till en rad praktiskt tillämpbara förbättringar av hur vacciners kvalitet ska bedömas och hur immunsvaret hos den vaccinerade ska mätas. Därtill var hon en av de första som forskade på »colony stimulating factor», hon har arbetat fram vaccinprogram för kikhosta och difteri, studerat Helicobacter pylori-infektion hos barn och blivit
specialist på ovanliga fästingburna infektioner. Som om detta inte vore nog vill hon dra i gång studier av pneumokock- och influensavaccinering bland äldre i befolkningen. På flykt Hon kom att gifta sig med en kurskamrat och få två söner i Sverige, där hon blivit rotad. Men då, 1956, när hon var en rädd nioåring i ett sargat Ungern, fanns bara tanken på flykt. Efter många strapatser lyckades hon och modern fly över den minerade gränsen till Österrike. – Vi gick hela julnatten och en gång kom vi så nära kasernerna att vi kunde se soldaterna, minns hon. – När de sköt upp ljusraketer kastade vi oss ner i snön för att inte upptäckas. – Min far stannade kvar i Budapest med sjuårige lillebror, eftersom de inte skulle ha klarat av de strapatser som en flykt innebar. Vi var övertygande om att de skulle släppas ut ur Ungern när halva familjen var utomlands, men det gick regimen inte med på. Det skulle dröja många år innan vi träffades igen. – Det var en kämpig tid för oss alla. I
dag är det underbart att kunna återvända till ett fritt Ungern och kunna glädjas åt alla snabba framsteg. Jag har återfått rätten till en viktig del av min identitet och känner mig därmed paradoxalt nog mer svensk eller snarare svensk/fransk än någonsin tidigare. Det var nämligen franska språket som blev hennes andra modersmål efter ungerskan. Hon tog studenten som frielev vid Franska skolans helfranska del i Stockholm. Svenska lärde hon sig på barns vis av andra barn, hennes erfarenhet av svensk skolgång inskränker sig till några få månader i Djursholm, där hon och modern INTERVJU . GUN LEANDER FOTO . ULF SIRBORN Marta Granström, Karolinska Institutet En nydanare inom vaccinforskningen Hon är nyfiken och alltid redo att pröva något nytt. Det har lett till att hon inte bara en utan flera gånger har befunnit sig på rätt plats vid rätt tillfälle i livet. Så har hon också fått mycket uträttat, Marta Granström, biträdande professsor i klinisk bakteriologi vid Karolinska Institutet.
Hon är en av våra minst kända nydanare inom vaccinhantering och seroepidemiologi.LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 38 ? 1998 4115 s bodde under de första månaderna i Sverige. Därefter blev det andrahandskontrakt i Stockholms innerstad. – Jag minns hur mamma och jag flyttade runt mellan olika rivningslägenheter – bokstavligen med grävskoporna i hälarna. Hon sökte in på läkarlinjen vid Karolinska Institutet för att få ett yrke med breda möjligheter. Egentligen var hon en mer renodlad humanist, med språk, historia och arkeologi som huvudintressen. Hon blev först tvungen att komplettera med svensk examen i de naturvetenskapliga ämnena, eftersom dåtidens skolbyråkrater inte förstod att rätt värdera en fransk studentexamen med toppbetyg. Inställd på hårt plugg som hon var blev hon närmast besviken över att kraven inte var högre på 1966 års medicinarstudenter. – Eftersom vi bara behövde infinna oss i samband med tentorna hann jag med att jobba en hel del, bland annat som lärarvikarie. För att
pröva på något inom yrket började jag forska hos Georg Klein på Tumörbiologen och drogs – När jag valde läkaryrket hoppades jag kunna förena mina humanistiska intressen med en nyfikenhet på naturvetenskap. Det målet har uppfyllts med råge, summerar Marta Granström.ANNONSANNONSgenast in i forskningen som oavlönad amanuens, ett vanligt arrangemang på den tiden. Där väcktes intresset för forskning på allvar men det var vid virusavdelningen vid SBL, Statens bakteriologiska laboratorium, som hon gjorde sitt avhandlingsarbete med Britta Wahren som handledare. Ämnet för Marta Granströms avhandling 1974 var regleringsmekanismer för vita blodkroppar, närmare bestämt CFS (Colony stimulating factor) som kan beskrivas som världens först karakteriserade cytokin. Två månader efter disputationen – hon blev med lic och medicine doktor inom loppet av några månader – seglade Marta och hennes dåvarande man i väg på en långsegling med sin en åtta meters Laurinkoster. Färden gick till Västindien. Seglatsen
varade ett år och Marta minns det som en rolig tid, fylld av bokläsning – »vi bytte till oss hela säckar fyllda med nya böcker i varje hamn» – och äventyr. – Seglingen 1974-75 var egentligen den enda fritid som jag har haft i hela mitt liv, konstaterar hon utan bitterhet. Men hon skulle inte göra om det om hon fick chansen – »segla ska man göra när det är varmt i vattnet och vindarna är varma». Hon har inte mycket till övers för den kulna form av friluftsliv som segling i småbåtar ofta innebär i ett subarktiskt klimat som vårt. – Jag brukar säga att min man förverkligade sin dröm om långsegling och jag var med som sällskap, förklarar hon muntert. Undersökte kikhostevaccin Några år efter återkomsten till SBL kände hon att det var dags för en ny för4118 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 38 ? 1998 Under snart tre decennier har Marta Granström ägnat sina krafter åt sina »hjärtebarn» seroepidemiologin och infektionsimmunologin. Det har lett till en rad praktiskt tillämpbara förbättringar.
?? Än i dag känner jag samma nyfikenhet som när jag började forska som medicine kandidat. Klinisk forskning är oerhört spännande. ??ändring. Från att ha varit virolog blev hon bakteriolog. Ett och annat ögonbryn höjdes bland skeptiska kolleger över detta lappkast. Men det visade sig att hon hamnat mitt i hetluften. Sedan 1979 hade ingen kikhostevaccinering förekommit i Sverige och antalet nya kikhostefall ökade på ett alarmerande sätt. Den viktigaste frågan blev att utveckla nya metoder för diagnostik av kikhosta. Detta arbete ledde till utvecklingen av den första ELISAmetoden för serologisk kikhoste-diagnostik och till att vi fick den första metoden som kan mäta neutraliserande antikroppar, den s k CHO-cellstesten. Arbetet blev uppmärksammat internationellt och ledde till att den amerikanska myndigheten Centers for Disease Control valde ut hennes grupp i hård konkurrens som mottagare av ett stort anslag. Uppgiften var att utveckla och utvärdera diagnosmetoderna vid kikhosta
och de serologiska metoder som togs fram kom väl till pass när de nya acellulära kikhostevaccinerna skulle provas ut. – När vi väl har ett vaccin gäller det att studera antikroppssvaret med rätt metod. Och det är inte alltid samma metod som den som är bäst för diagnostik av en infektion. – Denna viktiga distinktion börjar nu stå klart för kollegerna, där intresset för serologi ökat år från år, berättar Marta Granström, som ofta får inbjudningar från hela landet att föreläsa om vacciner. Omprövning av rutiner Att få uppleva genomslag i vardagssjukvården i form av nya rekommendationer är inte alla forskare förunnat – här handlade det ju om att skydda Sveriges alla barn mot framtida infektioner som difteri och kikhosta. Hon är glad över att ha fått bidra till detta och tycker att det finns mycket att lära av alla år som vi har haft allmän vaccinering – så att inte gamla misstag upprepas. Ett exempel är vaccineringen mot difteri, där både doser och scheman behövde justeras för att vara
optimala. Nästa steg blir att fundera över om inte den vuxna befolkningen skulle behöva en förnyad vaccinering mot exempelvis difteri, stelkramp och kikhosta. Inget vaccin skyddar i 70 år och ändå upphör det allmänna vaccinationsprogrammet när man är 10 år. Marta Granström är medlem i en tvärvetenskaplig expertgrupp om fästingburna infektioner i en Concerted Action inom EU och i samarbete med WHO. Eftersom hennes forskargrupp utvecklade den första ELISA-metoden i Europa för diagnostik av borreliainfektion var det naturligt att fortsätta med andra infektionsagens som Ehrlichia och Babesia, vilka överförs av samma sorts fästingar som Borrelia gör. Dessa båda agens kan ge övergående influensaliknande symtom i vissa fall, men utsatta riskgrupper som äldre personer kan bli mycket sjuka. Målet är att undersöka hur vanlig infektionen är och hur man ska kunna skydda de utsatta grupperna med ett tänkbart vaccin i framtiden. Två nya vacciner har tagits fram mot den amerikanska varianten
av Borrelia, men ännu finns inget svenskt vaccin för de tre europeiska varianterna. Däremot kan en borreliainfektion behandlas framgångsrikt med antibiotika. Marta Granström rekommenderar människor som rör sig i fästingsrika miljöer att vaccinera sig mot TBE – hjärnhinneinflammation – »nu när vi vet att många patienter fått bestående men av denna sjukdom förstår man vilken nytta vaccinet gör» – och att det är värt sitt pris. Helicobacterinfektion hos barn Under senare år har det mikrobiologiska fältet vidgats på ett sätt som gärna skapar löpsedelsrubriker: nya agens dyker upp, som HIV, rotavirus, aggressiva typer av E coli osv. Det gäller för forskarna att snabbt ge en orolig allmänhet besked om hur spritt ett agens är och hur man ska skydda sig. – Den mest fascinerande av dem alla har nog »magsårsbakterien» Helicobacter pylori varit, eftersom upptäckten 1982 innebar något av ett paradigmskifte. Att en bakterie kopplas samman med risken för tumörer (i det här fallet magsäckscancer)
var nytt – och det öppnar för ett helt nytt forskningsfält där en rad bakterier kan misstänkas spela en roll för uppkomst av cancer i olika organ. Att infektion med H pylori är vanlig, men övergående bland svenska barn visar de seroepidemiologiska studier som hon gjort på 300 barn mellan sex månader och 12 år. Eftersom mycket tyder på att kronisk infektionen är vanligare i invandrargrupper ska även barn vars föräldrar kommer från andra länder undersökas i en kommande studie. Smittar familjemedlemmarna varandra, eller hur sker överföringen? I dag vet ingen exakt hur smittan går till och det saknas ett verksamt vaccin. Däremot tror Marta Granström och många andra att vissa av bakteriestammarna är mer virulenta än andra och att det kan vara en av förklaringarna till att infektionen får så olika förlopp hos olika individer. Risk för resistensutveckling Antagligen sker det både en underoch överbehandling av H pyrorlis i befolkningen, säger hon. Att ge Losec och antibiotika till en person
som bara har »ont i magen» är fel – eftersom det kan leda till resistensutveckling. Samtidigt är det inte bra heller att gå omkring med en kronisk obehandlad infektion. Kombinationen av nya molekylärbiologiska metoder och seroepidemiologin är ett kraftfullt redskap när forskarna i samarbete försöker utröna skillnader och likheter mellan de olika Helicobacter pylori-stammarna. Om det gick att karakterisera typen av infekterande stam närmre skulle vi veta när det var dags att behandla och när vi ska låta bli. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle gäller ju inte bara människor utan också bakterier. Forskningen handlar i allt högre grad om att överlista denna överlevnadsmekanism. Det är här vidhäftningen, adherensen, hos H pylori kommer in i bilden. I det samarbetsprojekt som Marta Granström hoppas mycket på med professor Staffan Normarks grupp vid Mikrobiologiskt och tumörbiologiskt centrum (MTC) skall man se om vidhäftningen skiljer sig mellan olika bakteriestammar och i förlängningen ligger naturligtvis en förhoppning att hitta ett vaccin eller rätt behandling till rätt person. – När jag valde läkaryrket hoppades jag kunna förena mina humanistiska intressen med en nyfikenhet på naturvetenskap. – Det målet har uppfyllts med råge, summerar hon. Därtill har hon under sina 30 år som klinisk mikrobiolog fått se sina forskningsresultat omsatta i praktiken i form av konkreta förbättringar av vacciner och vaccinationsscheman. – Det känns mycket tillfredsställande, säger Marta Granström på sitt måttfulla sätt. Hon är en mycket privat person och ser sig som kugge i en mycket kraftfull och mäktig process som pågår just nu inom immunologi och mikrobiologi. Sönerna satsar på ekonomi Att som den flitiga myra hon är dra sitt strå till stacken i form av forskning som förändrar och förbättrar vaccineringar är något hon är stolt och tacksam över. Om det är något som hon beklagar är det möjligen att hon inte lyckats förmedla sin passion för medicinsk forskning till
sina söner, som båda planerar att läsa ekonomi. – Än i dag känner jag samma nyfikenhet som när jag började forska som ung medicine kandidat och jag tycker att klinisk forskning är oerhört spännande. ? LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 95 ? NR 38 ? 1998 4119
