Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Telemedicin
handlar idag om att överföra bilder som bedöms av en expert på annat håll .I framtiden kommer experten även att kunna justera bilderna och växla mellan olika bildalstrande instrument .Bilderna blir då även i stereo , vilket ger ett tredimensionellt djup – jämförbart med verkligheten .OP 2000 – Operationssal för år 2000 – heter ett tyskt projekt som försöker åstadkomma detta .Framtidens operationssal väntas kunna utnyttja s k virtual reality .På bilden står en kirurg redo att träna på en virtuell patient .Lika gärna kan man tänka att patienten är på plats på » riktigt » medan kirurgen sitter i en annan stad och genomför ingreppet via » joy stick » och fjärrkontroll .Projekt OP 2000 utgår från medicinska fakulteten på Humboldtuniversitetet i Berlin , men även datavetarna vid Technische Universität , ett par fristående forskningsinstitut samt företag som Zeiss , Philips och Deutsche Telekom är med i utvecklingsarbetet .Det kliniska område man primärt valt ut är cancerdiagnostik
och cancerbehandling .Här spelar bilder idag en viktig roll , om inte för den direkta behandlingen så för att diagnostisera och lokalisera en tumör i alla dess förgreningar och bedöma var ingreppen bör göras .Stereoglasögon och » joy stick » Doktor Georgi Graschew , läkare och naturvetare , demonstrerar det gränssnitt man utvecklat för att från ett enda program kunna styra ett flertal funktioner .Bilderna är tredimensionella och betraktaren får ta på sig stereoglasögon för att kunna hänga med när dr Graschew beställer fram en bild från ett operationsmikroskop på bildskärmen .- Med min joy stick styr jag mikroskopet fast det befinner sig i ett rum på en annan våning .Jag kan flytta föremålet under mikroskopet , ställa in skärpan , växla objektiv och zooma in mot en viss del av provet , säger han och visar .Bilden zoomar in ett hålrum i provföremålet ( en torr frukt med ojämn och taggig struktur ) .Hålet är bara 2 mm i diameter , men bilden är extremt skarp och på grund av stereoseendet
mycket » djup » .- Det som vi ser här kunde lika gärna vara en laparoskopibild , kommenterar Georgi Graschew .Idag finns laparoskop som ger tredimensionella bilder .Forskningsgruppen i Berlin har demonstrerat sådana teleöverförda , tredimensionella bilder vid CAR ‘ 97 , en konferens om » Computer-assisted radiology ” .Den stereoglasögonförsedda publiken satt i Chicago och såg bilder från Berlin på en storbildsskärm .Man följde en laparoskopi inklusive ultraljudsundersökning och tumörbiopsi , och kunde studera biopsiprovet under ett mikroskop som direktstyrdes från Chicago .Datorgenererade bilderAll dagens bildalstrande teknik utnyttjas i projektet .Det är både vanliga kamerabilder och bilder som alstras med ultraljud , infrarött ljus och så kallad laserinducerad fluorescens , med vars hjälp man kan skilja frisk från sjuk vävnad .Operationsbilderna lagras i en databank samman med tidigare tagna bilder från till exempel en datortomografi eller en magnetröntgen .Alla kliniska , endoskopiska
och radiologiska data digitaliseras och omvandlas till datorgenererade tredimensionella bilder .Georgi Graschew knappar fram en bild av en bukspottkörtel .Just den bilden visades i somras för konferensdeltagarna i Chicago : en datorsammansatt bild av pankreas på en patient som samtidigt låg på operationsbordet i Berlin .- En expert i en annan stad kan alltså ta fram och studera patientens sjuka organ på sin bildskärm .Organet kan betraktas ur olika vinklar för planering av olika tänkbara snitt , säger han och låter en lever snurra runt på bildskärmen .- Man kan välja att ta fram en bild av tumören tillsammans med dess intilliggande blodkärl , för att se om tumören växt in i kärlväggarna eller om den kan friläggas utan problem .Man kan också be datorn avbilda patientens bukhåla ur den vinkel som den opererande läkaren ser den på operationsbordet .Stereoglasögon – här på forskaren Georgi Graschew i Berlin – behövs för att bilderna på datorskärmen ska framstå som tredimensionella .Rådfråga
expertisI modern kirurgi behöver den opererande kirurgen ibland hjälp av annan expertis .Han eller hon kan vilja rådfråga en patolog , en radiolog eller – om det gäller en komplicerad operation – en annan kirurg med mer erfarenhet på området .Grundtanken i projektet OP 2000 är att dessa experter inte behöver finnas i närheten av operationsrummet .De behöver inte ens vara på samma sjukhus utan kan finnas var som helst i världen dit det går att få en högkvalitativ uppkoppling via satellit eller en jordbunden s k ATM-länk , ( men observera att ISDN – det system som används för vanliga videokonferenser – inte räcker för tredimensionella bilder ) .De främsta specialisterna blir i framtiden kanske ett slags internationellt verksamma multikonsulter .En patolog i Paris skulle till exempel på en och samma dag kunna fungera som rådgivare vid operationer som äger rum både i Frankrike , Tyskland , Sverige och USA .Simulerade patienter » Virtual reality » , VR , ingår också i projektets framtidsvisioner
.Simulerade människor med alla korrekta anatomiska detaljer finns redan ( till exempel i National Library of Medicines projekt » Visible Human » ) .Med en simulerad patient på ett simulerat operationsbord kan läkaren eller läkarstudenten göra en mängd saker som inte går att göra med en verklig patient : se alla organen tvärsigenom kroppen , lyfta ut och studera organen ett efter ett , testa olika kirurgiska metoder eller olika ställen att lägga ett snitt .Grundmodellen kan också förändras genom att man lägger in patientdata från databanken .På så sätt kan den virtuella patienten förvandlas till exempelvis en 57-årig kvinnlig patient med äggstockscancer .Den kirurg som ska operera kvinnan kan då i förväg prova olika tillvägagångssätt och träna sig så att han eller hon får ett perfekt resultat när det är dags att göra operationen i verkligheten .Vid Robert Rössle-kliniken , en cancerklinik som är knuten till Humboldtuniversitetet , är en del av OP 2000:s idéer redan i gång .En
av klinikens operationssalar har en utrustning som gör det möjligt för en specialist på annat håll att studera och själv manipulera bilderna från operationens mikroskop och endoskop .En våning nedanför håller man som bäst på att bygga en VR-anläggning .- Anläggningen ska utnyttjas både av studenter och läkare , säger Georgi Graschew .En student kan till exempel göra samma operation som professorn ivåningen ovanför , fast med en virtuell patient .De kan sedan jämföra resultaten .Ofta är studenterna mer kreativa när det gäller enkla operationer .För dem har ju ingen typ av operation hunnit bli slentrian !Kupolformad operationssalEn annan del av projektet OP 2000 handlar om operationssalens design .Olika koncept testas i datorn .Är ett konventionellt fyrkantigt rum bäst eller kanske en kupol ?Hur ska operationsdeltagarna stå för att så lite som möjligt vara i vägen för varandra ?Vilka instrument och apparater måste vara inne i rummet , och vilka kan stå utanför själva operationssalen ?För att slippa onödigt överbelastade operationssalar vill man flytta ut så många funktioner som möjligt .Operationsinstrumenten skulle kunna vara infällda i taket och fällas ut på kommando från en styrpulpet .De tomma väggarna skulle kunna utnyttjas som storbildsskärmar , där bilder från operationsmikroskopet och från databanken skulle kunna projiceras .En kupolformad operationssal utan inredning , förutom operationsbordet och styrpulpeten tycks närmast science fiction-artat .Overkliga och lite skrämmande förefaller också planerna på » distansoperationer » , där en kirurg via satellit styr robothänder som opererar en patient många hundra mil bort .- Men det är faktiskt något som militären i USA forskar kring , förklarar Georgi Graschew .Han beskriver hur robotar skulle kunna bära sårade soldater in i en sjukvårdscontainer , där de opereras av en läkare som själv sitter i säkerhet långt bakom frontlinjen .När forskarna i projekt OP 2000 diskuterar distansoperationer är det dock inte för
militärt bruk utan för sjukvård i glesbygder .Georgi Graschew understryker också att det inte är tal om förprogrammerade operationer .De instrument som är inuti patienten ska inte kunna agera självständigt utan är helt styrda av den avlägsne kirurgens rörelser med styrinstrumentet .Motstånd från allmänhetenOm distansoperationerna någonsin blir verklighet är väl tveksamt .Forskarna är medvetna om att de flesta människor knappast vill bli opererade av robothänder .- Ansatser i riktning mot kirurgisk robotik stöter ofta på ett motstånd från allmänheten .Men utvecklingen måste kunna diskuteras öppet och förutsättningslöst , skriver forskningsprojektets ledare professor Peter M Schlag i en symposieinbjudan .Den förutsättningslösa diskussionen gäller också frågan om de ekonomiska vinsterna med medicinsk informationsteknologi av OP 2000:s typ .Nya instrument , datorprogram och överföringslänkar är mycket dyra .Ändå kan sådana satsningar kanske löna sig .- Alla beslut blir bättre underbyggda .Om
man kan fatta rätt beslut med en gång , slipper man onödiga extrabehandlingar .Patienten slipper komma på återbesök gång på gång , och slipper kanske till och med bli reopererad .Man ger den bästa möjliga behandling redan från början , säger Georgi Graschew .Bättre säkerhetHan jämför med flyget , där säkerheten finslipats med hjälp av checklistor och träning i simulatorer .På kirurgins område är säkerheten mycket mindre .- En procent av alla operationer misslyckas , påpekar han .Om flyget hade samma dåliga säkerhet som kirurgin , så skulle en jumbojet störta varje dag !Därför finns det mycket att vinna på en ökad säkerhetskontroll .Fotnot :OP 2000 har en egen hemsida på Internet , med adressen http://www.rrkberlin.de/op2000/
