Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Läkartidningen
har ökat utrymmet för olika debattartiklar .Detta är ofta en betydelsefull och stimulerande läsning .På senare tid tycker jag mig ha märkt en stigande frekvens av artiklar , där personangrepp och invektiva attacker mot olika myndigheter är huvudtemat .I och för sig är det kanske roande att läsa hur folk pucklar på varandra , men på vilket sätt berikar detta debatten ?Typiska exempel för denna debattstil är Bengt Järhults flitiga inlägg .I senaste numret går han till attack mot Claes Örtendahl , Jörgen Andersson samt Socialstyrelsen i allmänhet [ 1 ] .Artikeln innehåller ca 25 meningar .I 12 finns någon form av personangrepp/myndighetsangrepp : » maktens arrogans » , » löjeväckande » , » slår sig för bröstet » , » generaldirektörs stövelklack » och » megalomana sjukvårdsorganisationer » .Det är möjligt att inlägget innehåller något viktigt budskap .I så fall har det gått förlorat i den verbala aggressionen .Som kontrast mot denna artikel står nästa sida i tidningen som innehåller
ett inlägg av Snaebjörn Arnljots [ 2 ] .Denna kollega går också till angrepp , framför allt mot Kjell Asplund och andra akademiker samt , i viss mån , mot Läkarförbundets ledning .Även denna artikel är skarp och mycket kritisk , men helt utan personliga utfall .Här kan läsaren koncentrera sig på budskapet , ej bli distraherad av invektiv och därmed få en betydelsefull behållning av inlägget .Det är självklart att det skall vara högt i tak och att vi skall kunna vara skarpa och kritiska i vårt fackorgan .Jag tror dock att tidningen kvalitetsmässigt skulle må bra av att refusera eller redigera de mest vulgära inläggen .Peter Arner bitr professor , överläkare , Huddinge sjukhusKommentar : Självfallet har Läkartidningens redaktion som mål att upprätthålla en hög debattnivå på debatt- och korrespondenssidorna .Peter Arner kan vara förvissad om att det sker såväl refuseringar som rätt gripande redigering av insända bidrag – något som inte alltid faller i god jord hos berörda författare
.Likväl vore det nog till men för en levande och till läsning lockande debatt om alla personliga och mer känsloladdade formuleringar eliminerades i det redaktionella » renhållningsarbetet » .En god debattnivå är knappast detsamma som en utslätad sådan .Visst kan gränsdragningen stundom vara svår , men målet är att sakargumenten skall dominera och att polemiken inte får förfalla till plumphet .De av Arner nämnda inläggen har av redaktionen båda bedömts balansera på rätt sida om denna gräns – om än nätt och jämnt …Red
