Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Bertil
Fredholm har i en stimulerande krönika delat med sig av sina och andras tankar om tiden [ 1 ] .En nästan oundviklig fråga i en sådan krönika är vad det kommer sig att tiden alldeles bestämt går allt fortare .även om Fredholm beskriver en del ytterligt sofistikerade teorier om tid torde de flesta av oss inte våga sig på något mer avancerat än att det bara är ur ens eget perspektiv som tiden går fortare och att detta på något sätt hänger ihop med att man blir äldre .En vanlig förklaring , som också Fredholm nämner , är att ju äldre man blir , desto mer kan man göra rutinmässigt med hjälp av tidigare erfarenheter och det blir färre och färre nya saker att lägga på minnet .Frågan är bara om detta kan stämma .Enligt den förklaringen upplevs längden på en avslutad tidsperiod , t ex ett år , i relation till ens egen ålder .Ett ytterligare år är en tiondel av livet för en tioåring , men bara en femtiondedel för en femtioåring och året går alltså fortare för femtioåringen .Men om man ritar
in den upplevda tiden i en figur som längden av en tidsperiod i relation till åldern så får man en hyperbel ( en kurva av typl/x ) som asymptotiskt närmar sig åldersaxeln ( Se figur 1 ) .En konsekvens av detta är alltså att takten i tidskrympningen stannar av med ökande ålder .Detta stämmer dåligt med det som folk uppger att de upplever , nämligen att tidskrympningen går allt fortare .Se återigen figuren .Man kan alltså undra om inte förklaringen till tidens allt snabbare framfart måste vara något annat än att den upplevda tiden beror på hur många genomlevda år som finns som bakgrund .Anders Ahlbom professor i epidemiologi , Institutet för miljömedicin , Karolinska Institutet , StockholmFigur 1 .Hur fort går tiden i olika åldrar ?Tre alternativ .
