Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
5320
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 47 ? 1999 »Andlighet kan göra lidandet meningsfullt och hanterbart», så lyder rubriken över en artikel i Läkartidningen 24/99, vari Peter Strang och Susann Adelbratt förtjänstfullt framhåller de existentiella frågornas vikt i palliativ vård. Deras påstående att andlighet kommer från latinets spiritus, dvs andas eller levandegöra, kräver emellertid en kommentar. Det germanska ordet andlighet, en avledning av ande, kommer inte från spiritus, men det har rönt semantisk påverkan av det latinska ordet som ursprungligen endast betydde vindpust, andhämtning. I Nya testamentets grekiska grundtext förekommer ofta ordet pneuma med samma betydelse. Men det kan dessutom innebära vad som på svenska heter ande. Själen som en vindfläkt När översättningen av Nya testamentet till latin (cirka 400 e Kr) utfördes av Hieronymus återgav han till exempel pneuma hagion, helig ande, med spiritus sanctus. Härigenom fick ordet spiritus konnotationen ande. När sedan kristendomen
infördes i Sverige för cirka 1 000 år sedan behövdes ett inhemskt ord för att återge spiritus. Det blev ande som kom i fråga. Grundbetydelsen är som de två nämndas, andetag, andning. Dess indoeuropeiska rot an, blåsa, andas, återfinns även i grekiskans anemos, vind, liksom i latinets anima, luft, andedräkt, själ, och animus, själ, ande, anda. Nota bene för övrigt betydelseskillnaden mellan ande och anda. Av detta förstås att våra förfäder föreställde sig själen som en vindfläkt, synonym med andningen. Myten om själens vidare existens I äldsta tider kastade människorna helt sonika sina döda på avfallshögen. Men, när den uppfattningen vann insteg att människan bestod inte bara av en kropp utan även av ande, tog man mer pietetsfullt vara på sina döda anförvanter och skapade myter om andans, själens vidare existens. Judarnas uppfattning att Gud själv är ande övertogs av kristendomen. Det finns de som tror att namnet på Gud i Gamla testamentet egentligen betyder »han blåser»
och Jahve/Jehova var i så fall ursprungligen själva vinden. I den äldsta hebreiska skriften fanns inga tecken för vokaler. Guds namn skrevs alltså Jhv. Troligen uttalades det Jahve. Den svenske kungen Karl XI hade likväl som sitt valspråk: Jehova solatium meum, Gud är min tröst. Dum spiro, spero Basmorfemet spir återfinns förutom i substantivet spiritus även i verbet spirare, blåsa, andas. Redan för 2 000 år sedan kunde en romare svepa sin mantel, pallium (palliativ!) tätare kring sig och säga: dum spiro, spero, så länge jag andas, hoppas jag. Fritt översatt: Så länge det finns liv, finns det hopp. Spirare har lånats in i svenskan i sammansättningarna aspirera, konspirera, inspirera, respirera. Engelskans spirit betyder liksom franskans esprit ande, anda; det senare även kvickhet. Båda orden härstammar från spiritus. Detta ord har också lånats in i svenskan – som sprit! När man under medeltiden lärde sig att destillera vin trodde man att man därvidlag fångat vinets ande, spiritus
vini. Den så framställda drycken benämndes aqua vitae, förfranskat till eau de vie, »livsvatten» – vilket i större mängder tvärtom är ett dödens vatten! Den sanna verkligheten En alldeles speciell form av andlighet utövas inom spiritismen. Termen uppstod i engelskan och löd ursprungligen spiritualism, bildad av latinets spiritualis, andlig, vilket under inflytande av franskans esprit blivit spirituell. Den filosofiska åskådningen som går ut på att den sanna verkligheten är av andlig natur, kallas ibland också spiritualism, men risken för sammanblandning med den nyss nämnda andliga rörelsen elimineras om den får heta idealism. Det är värt att observera att somliga meditationstekniker har kvar kopplingen ande-andning i och med att man genom andningen vill påverka psyket. Detta grekiska ord betyder egentligen heller inget annat från början än vindpust och andning. Mellan meditation, latinets meditatio – tänkande – och det svenska ordet andakt finns också en semantisk affinitet
eftersom andakt kommer av tyskans Andacht, som i sin tur är en avledning av andenken, tänka på. På många håll i Sverige, inte minst inom sjukvården, behövs i dag en ny anda. Och det är i sista änden vi själva som skapar tidsandan. Ingvar Lysvall Borås PS. ALLEHANDA OM VARJEHANDA Ande och anda ?? Judarnas uppfattning att Gud själv är ande övertogs av kristendomen ??
