Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
–
I den senaste läkemedelsreformen gick politikerna för fort fram .Därför kom det en reaktion i efterhand .Lagarna passade dåligt in i daglig sjukvård .För att en reform på det läkemedelspolitiska området ska fungera måste förskrivarna vara med på noterna .Läkarna måste bli tillfrågade , men också själva engagera sig mer aktivt redan när förändringar i regelsystemen kommer på tal .Det anser Lars Boréus , ordförande i Läkarförbundets arbetsgrupp som lagt fram ett förslag till läkemedelspolitiskt program för förbundet .Lars Boréus har länge deltagit i debatten om läkemedelsfrågor och också länge varit med i Läkarförbundets referensgrupp för läkemedelsfrågor .Han kan notera hur debatten i de läkemedelspolitiska frågorna har förändrats .- För 25 år sedan var ägandefrågorna de centrala i debatten .Diskussionen kulminerade vid den socialdemokratiska kongressen 1975 då krav på förstatligande av den svenska läkemedelsindustrin fördes fram , säger Lars Boréus .Argumentet för detta krav var att ingen
skulle få tjäna pengar på sjuka .Vem ska betala ?Idag konstaterar han att debatten om läkemedelsfrågor är lika livlig , men rör helt andra ting .Det centrala i dagens debatt är hur samhället , dvs vi skattebetalare , ska ha råd med läkemedelsnotan samt hur mycket staten , landstingen respektive patienterna själva ska betala .- Politikerna har insett att forskningen går snabbt framåt och att nya läkemedel blir allt dyrare .Läkemedelsindustrin blir också allt mer internationell och det medför nya problem .- En tydlig tendens är att läkemedelsföretagen blir allt mer specialiserade och att konkurrensen mellan de olika läkemedelsföretagen minskar .Det gör det svårt för de nationella systemen att ha kontroll över kostnaderna .- Problemet är också att begreppet» läkemedel » blir allt svårare att definiera .Vi kan hitta riskfaktorer hos enskilda patienter associerade med utvecklingen av sjukdom .Då kanske vi på ett tidigt stadium kan förhindra eller uppskjuta detta med profylax .Men problemet
är att vi sällan vet vilka individer som kommer att utveckla en viss sjukdom eller hur svårartad den då blir .- Ska vi behandla stora patientgrupper som i behandlingsögonblicket är friska för att undvika framtida sjukdom ?Vad är samhällsekonomiskt lönsamt ?Därför blir hälsoekonomiska studier allt viktigare .Men de är tidsödande och när resultatet är klart kanske frågeställningen redan är överspelad .Av debatten att döma har man på landstingspolitisk nivå blivit chockad av utvecklingen , just när man på egen önskan fått över kostnadsansvaret för läkemedlen från staten .Skattebetalarna vill ha rimlig tillgång till nya läkemedel som den medicinska kunskapstillväxten möjliggör och som människorna ( friska såväl som sjuka ) är väl informerade om via massmedia .Patienternas press på förskrivarna kommer att öka .- Politikernas olust att diskutera grundproblemet ( att samhället inte har råd med allt ) leder till kortsiktiga propåer , ibland ganska desperata .Att föreslå att läkarnas » fria
» förskrivningsrätt bör naggas i kanten är ett beprövat publikknipande sätt att föra debatt .Problemet är bara att en sämre tillgänglighet för receptbelagda läkemedel i första hand drabbar patienterna och att svåröverskådliga förändringar i rutinsjukvårdens struktur skulle bli följden .- Vi kommer säkert snart att få se nya reformförslag , det finns ju många aktörer på läkemedelsscenen , säger Lars Boréus , ordförande i den arbetsgrupp som lagt fram ett förslag till läkemedelspolitiskt program för förbundet .Krav på förskrivaren- En mer konstruktiv lösning än att skylla utvecklingen på ett alltför frikostligt bruk av receptblocket vore att fastslå , att förskrivningsrätt ska följa kompetens .Med kompetens menas då kombinationen av en god grundutbildning , egen erfarenhet och en kontinuerlig , livslång fortbildning .För att förskrivningen ska bli optimal fordras därutöver att läkaren kan anpassa terapivalet till den individuella patientens speciella behov .- Kraven på förskrivaren är
alltså stora och kommer troligen att öka ytterligare .Att säga nej till receptbegäran från en initierad patient kan vara krävande och att samtidigt välja den billigaste möjliga förskrivningen är ett samhälleligt krav .- Varje läkemedelsordination bör betraktas som ett tidsbundet kontrakt mellan läkare och patient , ett kontrakt som efter den överenskomna tiden ska omprövas vid en ny bedömning .Särskilt inom den eftersatta äldrevåden skulle ett sådant system bli ett stort kvalitetslyft .I det läkemmedelspolitiska programmet läggs stor vikt vid fortbildningskravet .Olika utformning av den formaliseade delen kan tänkas , men arbetsgruppens förslag är att specialitetsföreningarna utformar nationella eller regionala utbildningar i sitt ämne , där de aktuella läkemedelsfrågorna för specialiteten är integrerade .Denna fortbildning bör enligt gruppen kompletteras med regelbunden kursverksamhet i allmän läkemedelslära , gärna arrangerad av den lokala läkemedelskommittén .Dessa kurser bör inriktas
mot kunskapspåbyggnad inom området klinisk läkemedelsprövning och läkemedelsvärdering .De kliniska prövningarna är ju som bekant läkemedelsindustrins främsta säljargument .Minska stödet från industrinMen fortbildningen är en ekonomisk fråga .Idag står industrin för en stor del av fortbildningen .Det finns ett avtal som reglerar samverkan som innebär att läkarkåren själv bestämmer innehållet .- Men det idealiska vore om vi hade råd att organisera en bra fortbildning utan industrins bidrag .Men för att återvända till den senaste läkemedelsreformen , konstaterar Lars Boréus att den medfört två år av civil olydnad .De två åren borde istället ha ägnats åt lokala provkörningar före riksdagsbeslutet och till förankring hos förskrivarna .- Man hade kunnat lära av läkemedelskommittéernas historia .De växte upp lokalt och » underifrån » och fångade upp intresset bland läkare , sjuksköterskor och farmaceuter .Och då blev det en bra verksamhet .Läkemedelsreformen kom » uppifrån » och plötsligt
och innehöll delar som inte går att implementera i den pressade sjukvård som vi nu har .- Förhoppningsvis kan vi lära av misstagen .Det skulle behövas .Vi kommer säkert snart att få se nya reformförslag , det finns ju många aktörer på läkemedelsscenen , säger Lars Boréus .Kristina Johnson
