Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
LÄKARTIDNINGEN
? VOLYM 96 ? NR 3 ? 1999 225 Krokiga vägar till hövdingeposten Murarsonen fortfarande en doldis trots tiden som mäktig sjukvårdspolitiker »Jag skaffade mig många goda relationer som sjukvårdspolitiker och jag försöker i mån av tid att upprätthålla dem. Det är viktigt att politiker förstår forskarnas villkor, att det måste få kosta pengar att driva utvecklingen framåt», säger Bengt Holgersson. Många gissade länge och väl att Bengt Holgersson skulle bli sjukvårdsminister men något sådant departement inrättade varken Palme eller Carlsson och nu är det nog för sent. Förresten smäller det nog minst lika högt för Holgersson att Lunds universitet för några år sedan utsåg honom till hedersdoktor vid medicinska fakulteten. Den egna doktorshatten, i ekonomisk historia, blev aldrig erövrad fast nära var det när han vid ingången till 1970-talet började arbetet med en avhandling om vad järnvägarna hade betytt för jordbrukets utveckling 1860-1913. – Jag hakade på en trend från USA,
»New economy history», där man flitigt analyserade vad järnvägarna betytt för utvecklingen. Jag blev aldrig färdig … Och skulle jag vara kvar på institutionen när jag disputerat var jag tvungen att lämna politiken. Jag funderade på lärarbanan men när jag var hänvisad till en plats i Linköping svalnade intresset. – Det var då jag fick jobbet som politisk sekreterare i landstinget och för första gången kom i kontakt med hälsooch sjukvårdsfrågor, rekapitulerar Bengt Holgersson. – Jag känner stor tacksamhet över att ödet förde mig dit. Inget fält i samhällslivet har fascinerat mig lika mycket som just sjukvården. Och inget politikerämne är så intressant och så utmanande som hälso- och sjukvård, helt enkelt därför att det i denna komplicerade värld inte finns några enkla lösningar. Krokiga vägar in i makten Bengt Holgerssons vägar in i makten var lika krokiga som de i Älghultstrakten i Småland under uppväxtåren. Fadern Gottfrid var murare och jordbrukare, »… jag kan fortfarande
plöja en åker – Är det Percy Barnevik du sitter och pratar med, frågar en medelålders man när min samtalspartner försvunnit runt hörnet i hotellets lilla matsal för ett kortare ärende. – Nej. Men Skånes landshövding, svarar jag. Frågeställaren rynkar pannan, häpen inför den yttre likheten; det är uppenbart att han aldrig hört talas om den senare. Ändå var Bengt Holgersson under ett flertal år en av landets mäktigaste och mest inflytelserika sjukvårdspolitiker. INTERVJU . KEN OLOFSSON FOTO .ý PIERRE MENSbakom en häst». Men det finns också skånskt blod i Skånehövdingens ådror. Modern Edith kom från Mellanskåne och morföräldrarnas hem i Funderset i Södra Rörum är numera ett fritidshus som Bengt delar tillsammans med sina systrar. Efter sju år i folkskolan hoppade Bengt av och »sysslade med lite av varje». Han ångrade sig och började läsa per korrespondens, Hermods. Det var billigast. – Jag fick tvåtusen kronor till fortsatta studier, precis som mina två systrar. Nitton år gammal
for Bengt till USA, försörjde sig som bl a sopare på en järnvägsstation i Chicago. – Där såg jag hur en del av arbetskamraterna hade det, under vilka förhållanden de levde och vilka arbetsvillkor som gällde. Där vaknade nog mitt politiska intresse. När jag kom hem igen studerade jag vidare, i Lund. I akademiska föreningen hände mycket, det var svårt att inte bli samhällsmedveten. Dit kom många ministrar, opinionsbildare, samhällsdebattörer. Det var en radikal tid och jag hade ju sett en bit av USA, det var ganska logiskt att jag hamnade till vänster på den politiska kartan. Men jag var aldrig med i SSU och jag hade inget arv med mig hemifrån. Jag vet inte ens vad far röstade på. Student på »Spyken» Han tog studenten på »Spyken», tvåårig linje: »den var ju billigare än den treåriga». Så började yrkeslivet, i politiken. Sekreterare åt landstingsråden Kurt Ward och Bertil Göransson. – Av dem fick jag lära mig oerhört mycket. Via Kurt, som är den största politiska begåvning jag
träffat men som delvis slarvade bort den, och Bertil blev jag introducerad bland läkare och medicinska experter. Och via dem lärde jag känna andra. Jag fick ett fenomenalt kontaktnät. Och jag lärde mig betydelsen av att stå mitt i stormens öga. Jag såg när Kurt Ward blev Landstingsförbundets ordförande och hur han, snärjd av fler möten och sammanträden och byråkrati, tappade inflytande och kontakter. Det krävs närvaro i verkligheten och när jag sedan långt senare under en tid fick samma uppdrag som Kurt ville jag inte vara ordförande på heltid, jag ville vara halva tiden hemmavid, i sjukvårdens praktiska vardag, och halva tiden på förbundet. Det blev två intensiva, tuffa år, säger Bengt Holgersson. När jag ber Bengt Holgersson berätta, med egna ord, om sin karriär blir den politiska mest formell. Det fladdrar förbi att han varit ordförande i Skånes socialdemokratiska partidistrikt, suttit i partiets mäktiga verkställande utskott. Det är när han talar om sjukvård, erfarenheter
och synpunkter, som man mär226 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 3 ? 1999 Skånes landshövding Bengt Holgersson, håller fortfarande kontakt med många läkare och forskare som han lärde känna under sina år som sjukvårdspolitiker. Vi fotograferingstillfället gästar Bengt Johan Stenflo (till vänster), professor vid avdelningen för klinisk kemi, universitetssjukhuset MAS. Stenflo är en av MAS »märkesmän», känd bl a för sin forskning om protein C och dess betydelse för blodets koagulation.ker lidelsen, det genuina intresset. Han knöt personliga och informella kontakter, i sin roll som makthavare undvek han annonserade besök på sjukhus och avdelningar, »då blir allt så tillrättalagt, det säger ofta inget om hur det egentligen är». Förtroende för Göran Bauer Han nämner namn på personer som kommit honom nära. Göran Bauer, professor i ortopedi i Lund, var en. – Vi fick ett starkt förtroende för varandra. Göran Bauer var den som decentraliserade höftledsoperationerna. Från det stora universitetssjukhuset
i Lund gick ringarna, ut till alla sjukhusen runt om i Skåne, även de minsta. Vi fick bredd på verksamheten, volymer, Bauer har de kortaste köerna. Han startade höftledsregister i Malmöhus län, en pionjärinsats som jag var med och beviljade pengar till eftersom jag trodde på hans övertygelse om fördelarna med detta. Det blev ett projekt för södra Sverige, sedan södra sjukvårdsregionen, sedan för hela nationen. – Det var fruktbart och berikande att träffa läkare och experter på det personliga planet, ta sig tid, dela deras intresse för att utveckla sin egen vetenskap och försöka få dem att förstå mitt intresse att åstadkomma en bra sjukvård för den vanliga Svensson. Intresset måste förenas, då är det lättare att nå gemensamma mål. – Jag följde Göran Bauer på nära håll, lyssnade ofta på honom i hans egenskap av ordförande i Läkaresällskapet. Jag minns hans passionerade tal i samband med avgången. Han hade slutfört sin uppgift. Vi åkte samma plan hem, det var i juni.
Jag fick en bestämd känsla av att han var uppgiven, det var som om han ville tala om att han inte hade mer att leva för. I augusti dog han. – En annan person jag haft nära samarbete med är Carl-Magnus Eneroth, professor och chefläkare i Lund. Vi har vid otaliga tillfällen suttit och resonerat kring medicinska spörsmål, särskilt frågan om hur många läkartimmar som skulle användas till forskning. Detta ledde till att Lunds universitetssjukhus blev först i landet att ordna modeller för detta. Engagerad i SBU Bengt Holgersson har varvat tunga politiska uppdrag (bl a var han socialdemokratiska partidistriktets ordförande i Skåne och medlem i partiets verkställande utskott) med uppdrag inom sjukvården. Parallellt med ordförandeskapet arbetade han i SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). – Jag ville på ett eller annat sätt upprätthålla kontakten med sjukvårdsfrågorna kontinuerligt. Det jag såg som viktigast var att odla goda relationer mot omvärlden. Det blev särskilt värdefullt
under den tid när sjukvården blev ifrågasatt, det diskuterades systemskiften och annat, landstingen blev hårt åtgångna. Min filosofi är att om resurserna krymper, om man blir liten volymmässigt, måste man kompensera med annat, hitta nya lösningar. Det gör man lättast om man neutraliserar ovänner och skaffar sig så många vänner som möjligt. Det gör man genom kontakter och därför rörde jag mig så mycket som möjligt ute i verkligheten. Även om det förhållit sig så att Bengt Holgersson helst praktiserat maximen »makt med diskretion» och för det stora flertalet hållit en låg offentlig profil har han regelbundet luftat sina åsikter på de stora tidningarnas debattsidor, gärna med Svenska Dagbladet som plattform. Och hans inlägg var tunga eftersom han var socialdemokratins talesman i sjukvårdsfrågor. Han attackerade kompromisslöst husläkarreformen som han kallade »en typ av stalinistisk reform som inte passar i Sverige: »Men socialdemokraterna är inga röda khmerer. Det är de tvingande
lagreglerna och det ogenomtänkta systemet – men inte husläkarna – vi vill komma åt. Vi vill sätta människan före marknaden. Vi vill återställa patientperspektivet och sätta vårdproducenterna, privata och offentliga, i andra hand», skrev han bl a. Och Bengt Holgersson drog sig inte för att i praktisk handling genomföra förändringar som kortsiktigt innebar kritik och impopularitet. Ett sådant exempel var rationaliseringarna vid sjukhuset i Simrishamn. – Vi hade situationen att resurserna var dimensionerade för operationer varje natt under veckan. Men i realiteten ägde bara en enda rum. Då ställde jag frågan: vad kostar denna enda operation? Läkare och övrig personal var sysslolösa under natten, nästa dag kompensationslediga. Paralleller i Sverige Kan vi ha det så? I Skåne krymper avstånden, vägarna blir bättre. Det var inte längre motiverat att ha dygnetruntservice på ett sjukhus som det i Simrishamn. Det går att hitta många liknande paralleller runt om i landet. Utifrån dagens
perspektiv säger han att ökad flexibilitet, fler innovativa organisationsformer och en snabbare övergång till öppna vårdformer är förutsättningar för effektivare och bättre vård. – Jag tror vi får räkna med att se mer av sjukvårdsverksamheten hamna på entreprenad. Men då måste vi i Sverige skärpa kraven på själva upphandlingen. För många tjänster köps i »god tro» utan LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 3 ? 1999 227 Med okänt förflutet: 19 år gammal for Bengt till USA, försörjde sig som bl a sopare på en järnvägsstation i Chicago.kravspecifikationer. Vi har ju sett hemska exempel i åldringsvården, man har trott att man betalt för något som man inte har fått. Kontrollen är för dålig, det lägsta budet är inte alltid det bästa. Men utvecklingen mot fler entreprenörer är oundviklig. Handen på hjärtat: behövs landstingen? – Det är en motiverad fråga. Men jag ser det så här: om man väljer att ha ett finansieringssystem som bygger på skatter så måste ansvaret ligga i samhällets regi.
Jag har sett många modeller ute i världen men ingen har övertygat mig om att det finns ett annat system som är bättre än det vi har. Kostnadsmässigt är Sverige ett av de få länder som lyckats behålla en hyfsad standard i sjukvården trots att kostnaderna inte ökat eller minskat. Sjukhusvården i USA tar 16-17 procent av BNP i anspråk, i Sverige handlar det om hälften. Kommunal sjukvård? Men varför kan inte den svenska modellen praktiseras av kommunerna? – Kommunerna skulle kunna administrera primärvården, alltså distriktsläkarbiten, men när det gäller specialistvården är de i allmänhet för små. Samtidigt menar jag att det finns en poäng i att hålla samman en vårdkedja så långt som möjligt, annars får man brottytor med olika betalningsansvar. Det är vad som delvis hänt i äldrevården. Vilka är dina funderingar om äldrevården i framtiden? – Jag är inte bekymrad över specialistvårdens utveckling i Sverige. Men över äldrevården är jag det, där finns så få tekniska förbättringar som kan
ändra villkoren, där behövs mest händer och det blir svårt att hitta tillräckligt många. Det som är positivt, i andra ändan, är ju att den tekniska utvecklingen inom medicinen minskar vårdtid och antalet sängar på sjukhusen. Risken är snarare att det går att göra så mycket att vi inte får råd med det. Politiker, pengar och utveckling. Hur ofta kolliderar intressena? – Säkert ofta. För mig är utvecklingskedjan inom medicinen fascinerande. Saker och ting som inte var möjliga i går är rutin i dag. Kurt Ward sa en gång angående barnleukemi: »Bengt, hur fan gör vi … här lägger vi ner enorma pengar på forskning och praktik, ändå dör 90 procent av barnen. Men å andra sidan: vi vet inget om hur det ser ut om några år … nä, för fan. Forskarna ska få vad dom vill ha.» Dialog med professionen – I dag har vi facit. 70 procent av barn med leukemi har en säkerställd femårsöverlevnad. Det har lärt mig att man som politiker inte ska vara klåfingrig på forskningssidan, där gäller det att
inte vara snål eller kortsiktig. Och det är viktigt att hålla dialogen igång med professionen, att försöka förstå deras problem. – Ska man lyckas krävs det att politikerna är överens med professionen. Det som bekymrar mig en smula idag, när jag betraktar sjukvårdsfrågorna lite mer från sidan, är revirtänkandet. Jag skulle gärna se att man i högre grad bröt upp superspecialiseringen, sjukvården har blivit alldeles för specialiserad och fragmenterad vilket innebär att helhetssynen på individen försvinner. – Läkarorganisationen på ett sjukhus är ordnad väldigt mycket efter hur de medicinska specialiteterna vuxit fram, den är inte organiserad för hur du och jag kommer in i systemet. Jag skulle önska att man t ex sammanfört enheten för rörelseorganens sjukdomar snarare än att de delas på en mängd olika kliniker, mer centrumbildningar. Eller ett annat exempel: kraftfulla, effektiva hjärtcentrum. Att vara landshövding Hur trivs du med att vara landshövding? – Roligt, roligare än jag trodde.
Stimulerande. Skåne är inne i en starkt expansiv period. Bron är på gång, nya högskolor, växtkraft i näringslivet. Inom tio år får vi ännu en fast förbindelse med Danmark, en tågtunnel mellan Helsingborg och Helsingör, det är jag helt övertygad om. Jag trivs. Jag försöker leva ett bra liv, att ge utrymme åt familjen och mina behov av att få vara i skog och mark, påta i jorden, känna lukten av dynga, ängar och skogar. Får jag inte göra det regelbundet mår jag inte bra. Arbetsmarknadsfrågor i regionen är ett av många teman som engagerar Skånes landshövding: – En viktig fråga gäller skillnader som finns i Danmark och Sverige och hur vi kan hantera dem. Kontakterna utökas. Många danskar besöker Skåne. Så stort intresse från danskt håll har det inte varit sen slaget vid Lund 1676. På den tiden slog vi ihjäl varandra, nu bygger vi broar tillsammans. Man önskar att den utvecklingen gällde hela Europas folk. ? 228 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 3 ? 1999 rsondata för Bengt Holgersson
Namn: Bengt Holgersson Ålder: 57 år Yrke: Landshövding i Skåne (sedan 1 januari 1997). Familj: Hustrun Ulla-Karin (adjunkt), två barn. Karriär: Fil kand i Lund 1969, politisk sekreterare i Malmöhus läns landsting 1974, ombudsman i Skånes socialdemokratiska partidistrikt 1979, landstingsråd 1983, ordförande i Skånes socialdemokratiska partidistrikt 1985, vice ordförande Landstingsförbundet 1989, ordförande Landstingsförbundet 1994.
