Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
bortredigerat
fotoLÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 6 ? 1999 639 Men tro inte att Dymling lägger fram en skrift där bitterheten dominerar. Tvärtom, många av hans kolleger beskrivs mycket vänligt och Dymling är imponerad av den enorma utveckling som universitetssjukhuset i Malmö genomgått sedan han började där som medicine kandidat 1952. Det märkliga är att Johnte Dymling, som han allmänt kallas, betraktar sig själv som en känslokall och arrogant person med brist på empati, något som man trodde var nästan omöjligt för en läkare. Men han menar att de bristerna vägs upp av ett professionellt handlag: – Det är inte nödvändigt att vara djupt empatisk för att förstå patientens situation. Men man kan göra det utan att blanda in sina känslor. Den största drivkraften för mig att bli läkare var mitt intresse för människor. Ett tag tänkte jag bli präst, för jag hade en så fin konfirmationslärare, men min tro räckte inte till. Johnte Dymling är uppväxt i ett gediget borgerligt hem där pappan var
läkare. Hans första framtidsdröm var att bli sjöofficer, eftersom han hade ett stort intresse för segling och båtar. Men de planerna sprack på grund av hans närsynthet. Han har haft glasögon sedan fyraårsåldern. När han övergav planerna på att bli präst låg läkaryrket nära till hands. Det bestämde han sig för någon gång under gymnasietiden. Han hade en mycket sträng far: – Om du nu ska bli läkare kräver jag att du lär dig det latinska språket och att du läser det vid sidan om den naturvetenskapliga linjen. Johnte Dymling läste latin på kvällarna och fick en god grund att stå på. Men han har bara haft användning för det en enda gång. Det var när han höll tacktal till sina lärare i samband med promotionsmiddagen. Strukturella brister på MAS Under de 45 år Dymling var knuten till sjukvården i Malmö skedde en explosionsartad utveckling. Framförallt har forskningen gjort stora framsteg, inte minst när det gäller diagnostiken. Ett nyetablerat universitetssjukhus drog till sig framstående
personer. Jan Waldenström kom dit som professor 1949 och kom att betyda mycket. I dag anser Johnte Dymling att MAS håller högsta internationella klass inom följande områden: koagulationsforskning, klinisk kemi, endokrinologi och handkirurgi. Men han anser att MAS inte klarat av de strukturella bristerna. Sjukhuset lever kvar i en organisation som präglas av historisk tradition med tre kardinalfel: ? För många revir ? För många kockar ? För många plånböcker I det sistnämnda fallet syftar han på en bristande samordning mellan dem som betalar. Han tycker det viktigaste är att plocka bort reviren. Som sjukvårdsdirektör såg Dymling, med socialdemokraternas hjälp år 1991, till att bara sex klinikchefer blev chefsöverläkare. Andra sjukhus gjorde samtliga klinikchefer till chefsöverläkare. Det här beslutet revs upp ett halvår senare av läkarkollegan Nils G Stormby, moderat och då den högste ansvarige politikern för sjukvården i Malmö. I stället för sex chefsöverläkare blev det
plötsligt drygt 20, vilket innebar att de gamla reviren cementerades. Johnte Dymlings stora karaktärsfel är att han inte kan säga nej. Han trivdes bra med sin roll som chefsläkare och grå eminens när jobbet som sjukhusdirektör på MAS utlystes. Därför brydde han sig inte om att söka. Moderaten Bertil Persson, läkare och sedermera riksdagsman, ringde upp honom mitt i en golfvecka på Österlen: – Jag förväntar mig att du kommer in Läkaren Johnte Dymling arbetade 45 år inom sjukvården i Malmö Nu avslöjar han spelet bakom kulisserna John-Fredrik Dymling avgick i början av 1990-talet som sjukvårdsdirektör i Malmö sedan han i en debattartikel kritiserat den köp- och säljorganisation med »frikliniker» som den dåvarande borgerliga majoriteten ville införa. Nu avslöjar han spelet bakom kulisserna i boken »Sjukt, sa Dymling» som han skrivit i samarbete med författaren Trygve Bång. INTERVJU . JAN MÅRTENSON640 LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 6 ? 1999 till Malmö i morgon. Vid styrelsens sammanträde
kommer vi att utnämna dig till sjukvårdsdirektör. Dymling svarade att han inte sökt tjänsten. Bertil Persson var medveten om det men bad honom göra det i efterhand. Då skrev han en ansökan på ett vanligt vykort som han postade samma dag. Skälet var att han hade svårt att säga nej till en utmaning. Johnte Dymling tillhör inte den sortens människor som ångrar något, vilket säkert bidrog till att han blev sjukvårdsdirektör. – Jag är lika oberörd som gåsen när någon slår vatten över den. Det är oerhört isolerat att vara toppchef i en sådan här organisation. Men jag tar inte med mig problemen hem, betonar han. Det är en ren tillfällighet att han blev kvar i Malmö under hela sin yrkeskarriär. Som medicine studerande hade han gjort en överenskommelse med dåvarande radiodoktorn C-A Lagergren, chef för kirurgen i Hässleholm, att han skulle komma dit när han var färdig. Men han vikarierade en kort tid i Malmö och Waldenström ville att han skulle bli kvar på MAS. Dymling ringde till
Lagergren och undrade hur han skulle göra. – Jag tycker du ska ta det jobbet. Det är inte ofta man får ett sånt erbjudande. Om du vill bli kirurg i stället för internist är du välkommen att höra av dig igen, svarade Lagergren. Det är ett känt faktum att Johnte Dymling hade lättare att samarbeta med socialdemokraterna än de borgerliga (i dag sitter han för övrigt i fullmäktige för SPI), därför att de förra alltid gav klara besked i alla viktiga frågor. Vad som gick snett mellan Johnte Dymling och den moderate politikern Percy Liedholm, även han läkare, kan han inte förklara. Han tror möjligen det kan bero på att man etablerade en enhet för provrörsbefruktning utanför sjukhuset och att det kan ha stört Liedholm eftersom det var hans expertområde. Artikel som blev dynamit Johnte Dymling skrev den 5 mars 1992 en starkt kritisk debattartikel i Arbetet om sjukvårdsorganisationen i Malmö. Han visste att det var »dynamit» och att de borgerliga politikerna tagit illa vid sig. När han
sammanträffade med Nils G Stormby i Stockholm, var han förberedd på det värsta. Och mycket riktigt, Stormby uppmanade honom att avgå. – Jag har inga tankar på att avgå självmant. Men vill ni avskeda mig så är jag naturligtvis skyldig att ställa upp och förhandla om det, svarade Dymling och tog upp ett papper med sina önskemål där han framförallt hävdade att han ville ha full lön kontraktstiden ut och sedan full pension eftersom han inte hade någon fallskärm. Sedan blev han kallad till kommunalrådet Joakim Ollén och slog sig ner i den berömda vita soffan. Dymling fick igenom sina krav och dessutom rejält med pengar för innestående semester. När det stod i tidningarna att Dymling skulle lämna sin post, tystnade alla hans telefoner: – Det var en märklig upplevelse. Folk hade inget intresse av att ringa till någon som inte är beslutskompetent. Det nätverk som normalt brukade kontakta mig hade bara respekt för mig som beslutsfattare. De brydde sig inte det minsta om mig som person.
Johnte Dymling brukade ibland använda inlånade ord i sitt umgänge med politikerna. Vid ett tillfälle hade en styrelseledamot yttrat något dumt och viss kritik var berättigad. I sitt svar använde Dymling därför ordet abderitisk, som han nyligen sett i en ordbok. Ingen av de närvarande visste vad det betydde, men till skillnad från de andra frågade ordföranden Arne Pettersson om ordets innebörd. – Ordet härstammar från den turkiska staden Abdera, känd för stor inavel. Denna hade så småningom blivit så omfattande att en stor del av invånarna blivit enfaldiga, därav adjektivet abderitiskt, svarade Dymling. När han senare använde sig av främmande ord i styrelsen, vilket han hade en viss benägenhet att göra, var det aldrig någon som frågade honom om ordens betydelse. Johnte Dymling är som läkare emot aktiv dödshjälp: – Jag tror inte det finns någon enskild människa som kan fatta rätt beslut när det gäller aktiv dödshjälp, inte ens den som har expertkompetens. Medicinska misstag är legio
genom årens lopp. Dymling ger ett exempel från den period han själv var aktiv läkare. Det gäller behandlingen av en viss form av blodfettrubbning som ger för höga blodfetter och tidig hjärtdöd. Rekommenderad behandling, i början av Dymlings karriär, var fettfattig och kolhydratrik kost. Senare upptäckte en amerikan med det svenskklingande namnet Fredrickson att vid just den här sjukdomen, så produceras de skadliga fettämnena i levern av kolhydrater. Det ledde till att patienterna i stället skulle behandlas med kolhydratfattig och fettrik kost, dvs precis tvärtom. – Jag tror vi kommer att uppleva liknande misstag i framtiden. Vi måste komma ihåg att medicin är en empirisk vetenskap, säger Dymling. Vårdpersonal ska ha praktik Han ansåg att det var bättre på den tiden sjukvårdsbiträdena togs direkt från gatan och fick en kort utbildning av goda arbetsledare. De som passade för jobbet stannade kvar, de andra hoppade av. Han menar att dagens undersköterskeutbildning på gymnasienivå
är sämre: »Ingen borde få komma in i vården utan att ha gjort ett halvårs praktik först». Förr om åren blev några av biträdena riktiga trotjänare och de levde i ett nära förhållande till patienterna. Vi pratar om nedskärningarna inom vården. Här hänvisar Johnte Dymling bl a till ett debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet av primärvårdsläkaren Per Olsson: »Hängiven sjukvårdspersonal på alla nivåer försöker prestera mer och mer. Många har emellertid passerat gränsen för sin förmåga. Det torde aldrig i modern tid ha funnits så många utbrända och desillusionerade vårdarbetare som nu. Det finns helt enkelt inte något ljus i tunneln; man kan med nuvarande direktiv inte se att arbetsbelastningen kommer att minska eller att arbetsmiljön på annat sätt kommer att förbättras.» Goda erfarenheter av vård Johnte Dymling har genom åren själv mest drabbats av idrottsskador. Han var handbollsspelare i Lugi (sju år i A-laget) innan golfintresset tog över (13 i handikapp). Under senare år har han varit
inlagd som patient två gånger. 1997 låg han inne på ögonkliniken för näthinneavlossning och förra året opererades han för brusten blindtarm med bukhinneinflammation. Han har goda erfarenheter av den vård han fick. – Det finns inget annat land än Sverige jag helst skulle vilja vara i om jag blir akut sjuk. Men i de här tumultartade organisationsförändringarna är det en risk att vi släpper ut barnet med badvattnet, menar han. ? – Det finns inget annat land än Sverige jag skulle vilja vara i om jag blir akut sjuk, säger Johnte Dymling. FOTO: CLAES HALL
