Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
Risk
för underskattning av specifik effektAnders Ahlbom och Hans-Olov Adami har i Läkartidningen 3/99 presenterat en mycket läsvärd och nyanserad inlaga om systematisk metaanalys vid litteraturgranskning [ 1 ] .Betydelsefulla exempel ges där på analyser som bekräftat värdet av vissa metoder för behandling och prevention .Deras uttalande om en metaanalys av litteratur om homeopatisk behandling [ 2 ] är emellertid svårtolkad : » Det poolade resultatet visade förvisso på en effekt , men resultatet måste givetvis tolkas tillsammans med annan information ; i så fall skulle slutsatsen sannolikt ha blivit en annan » .Avses med detta påstående sannolikt ingen nämnvärd effekt ?Personligen hyser jag viss skepsis inför homeopati .Objektivt måste man emellertid fråga sig vad som i denna metaanalys talar mot reell effekt .I kommenaren anges generellt att resultat måste » vägas mot annan information som belyser bl a biologisk rimlighet , tillämpbarhet och generaliserbarhet » .Vilken av dessa faktorer
ledde till ovannämnda sannolikhetsbedömning ?Homeopatistudiens författare kommer fram till att resultatet inte stämmer med deras hypotes om att effekten av homeopati är jämförbar med placebo .Å andra sidan gav studien inte tillräcklig evidens för att homeopati är effektiv mot ett speciellt kliniskt tillstånd .Innefattar en mängd olika sjukdomstillståndMetaanalysen är i olika avseenden grundlig och noggrann .Ett allvarligt problem är dock att metaanalysen innefattar en mängd olika sjukdomstillstånd .Just detta kan leda till underskattning av eventuell effekt mot ett speciellt sjukdomstillstånd .Likartat problemEtt exempel på liknande problem vid metaanalys avser Alzheimerpatienter , som behandlats med takrin [ 3 ] .I denna studie fann man en långsammare försämring av kognitiv prestation , men däremot inte någon säker förbättring vad gäller beteendestörningar och inte heller nämnvärt ökat funktionellt oberoende .Olika subtyper av de 1 984 Alzheimerpatienterna var dock otillräckligt definierade
.Huvudproblemet med metaanalys är att resultatet kan tolkas mer negativt än vad som är berättigat framför allt på grund av att en diagnos innefattar flera olika subtyper av en sjukdom , varav kanske bara någon enda subtyp har nytta av en viss behandling .Anledningen till att flera subtyper kan ingå i en studie kan ju vara att alla studier inte tillräckligt grundligt har utnyttjat tillgänglig differentialdiagnostik men också att man på nuvarande kunskapsnivå inte kan urskilja vissa subtyper .En kompetent utförd metaanalys som visar god effekt av en behandling är ett starkt indicium , men om metaanalysen inte påvisar signifikant effekt kan det finnas anledning att rekommendera mer specifik granskning vid nya studier innan man avfärdar behandlingsmetoden .Kjell Norlin pensionerad chefsöverläkare , nu privatpraktiker och konsult vid Neuropsyk i Bollnäs AB
