Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
3820
LÄKARTIDNINGEN ? VOLYM 96 ? NR 36 ? 1999 Aktuell debattinlaga om vård i livets slutskede Pär Salander, Roger Henriksson, Tommy Bergenheim. När livet bryts. Berättelser och reflektioner från möten i cancersjukvården. 156 sidor. Stockholm: Liber, 1999. ISBN 91-47049480. Recensent: Barbro Beck-Friis, professor i geriatrik, sakkunnig i Socialdepartementets utredning Vård i livets slutskede, samt ledamot i Regeringens parlamentariska äldreberedning, Borensberg. E n treklöver män – onkolog, neurokirurg och psykolog/psykoterapeut – vid Norrlands Universitetssjukhus har dokumenterat sina unika erfarenheter från sin respektive vardag av klinik och forskning inom cancervården. »När livet bryts» har blivit en aktuell bok som handlar om möten med den cancersjuka patienten, de anhöriga och doktorn. Fallbeskrivningar grund för teoretisk eftertanke Det är ingen vetenskaplig rapport. Det handlar om fallbeskrivningar från den kliniska vardagen, som utgångspunkt för reflektion och eftertanke
i ett teoretiskt perspektiv. Hur bemöter vi våra svårt sjuka patienter och deras anhöriga? Hur överlämnas de tunga beskeden till den obotligt sjuke? Det är högaktuella frågor. Fallbeskrivningarna är många och utgör kärnmaterialet. Den fysiska, psykiska, sociala och existentiella smärtan möter läsaren i de olika fallen. Det evigt mänskliga, rädslan för döden och för ensamheten finns här. Men här skildras också människans frihet att välja sin egen väg för att också hantera sin situation och söka förstå livets mening och dödens. Författarna lanserar begreppen »livets röst» och inte bara »medicinens röst» – något för doktorn att reflektera över. Skaffa boken! »När livet bryts» är en aktuell inlaga i debatten om vård i livets slutskede. Den är lättläst och välskriven och är därigenom tillgänglig för alla med intresse för mänskliga frågor om liv och död. Boken bör finnas på varje arbetsplats där vård och utbildning bedrivs – inte minst inom läkarnas grund-, vida-reoch efterutbildning.
Den är ingen lärobok men utgör ett värdefullt diskussionsunderlag inte minst inom den palliativa medicinen. Den lyfter fram den psykosociala dimensionens stora betydelse vid vård av den obotligt sjuke – ett ofta alltför lite beaktat område. Skaffa boken! Den föder många tankar om mäns och kvinnors olika sätt att kommunicera, informera och ifrågasätta. Reflektera och dela – inte bara doktorns – utan hela vårdlagets erfarenheter med författarnas. Då får vi också ett kvinnligt perspektiv på hur vi kommunicerar och bemöter varandra inom vården när bot inte längre är möjlig. · En annan sida av nazimedicinen Robert N Proctor. The Nazi war on cancer. 380 sidor. Princeton- Chichester: Princeton University Press, 1999. ISBN 0-691-001960 Recensent: Sven-Erik Bergentz, professor emeritus, Malmö. D enna bok presenteras som en bok om fascism och om medicinsk forskning. Författaren, som är vetenskapshistoriker vid Princeton University, vet mycket om båda dessa ämnen efter att ha skrivit
böcker om medicinen under nazitiden i Tyskland, om rashygien, och om »vad vi vet och inte vet om cancer». Böcker om nazimedicinen har hittills koncentrerats på skildringar av de många brott och övergrepp som dess företrädare gjorde sig skyldiga till i form av eutanasi, tvångssteriliseringar och livsfarliga experiment på människor, allt det som ledde fram till läkarrättegångarna och avrättningarna i Nürnberg 1946. Proctors bok skildrar hur man under nazitiden bedrev medicinsk forskning om canceruppkomst samt vidtog en hel del banbrytande åtgärder för att förebygga cancer. Men även dessa i och för sig värdefulla åtgärder var präglade av den nazistiska ideologin. Ledande forskningsnation Vid tiden för Hitlers maktövertagande hade Tyskland en stolt tradition som världens ledande forskningsnation. Cirka hälften av alla Nobelpris hade då gått till Tyskland. Viktiga upptäckter hade gjorts då det gäller cancerorsaker och cancerprevention. Bl a var tyska forskare de första som beskrev
att tjärprodukter kunde förorsaka hudcancer, att röntgenstrålar kunde ge upphov till cancer, att arbete i urangruvor (t ex Schneeberggruvorna vid tysktjeckiska gränsen) ofta förorsakade lungcancer på grund av radiumstrålning, och att solbestrålning ökade risken för hudcancer, särskilt hos ljushyllta människor. Ett par av nazimedicinens första åtgärder efter maktövertagandet var att införa gratis screening för en rad sjukdomar och att förbättra hälsostatistiken. Screeningundersökningarna inriktades bl a på cervixcancer och bröstcancer; barn undersöktes för att påvisa karies i tänderna, och ungdomar röntgades för att upptäcka tuberkulos. Man inrättade också regionala cancerregister. Inte heller de döda slapp ifrån registreringen. Tyskland fick världens då högsta obduktionsfrekvens, upp till 10 procent (1934), vilket sannolikt var orsak till att man fann världens högsta cancerfrekvens. I 18 procent var nämligen dödsorsaken cancer, med ventrikelcancer som dominerande cancertyp. I
överensstämmelse med den nazistiska ideologin var man övertygad om att cancerbenägenheten var genetiskt betingad med judarna som en speciellt känslig ras. Dr Gerhard Wagner, som var »Reich Ärtze Führer», framhöll att just blandningen av judiskt och ariskt blod innebar en »bastardisering» av generna som ökade cancerrisken. Konkreta åtgärder för att förbättra folkhälsan En rad lagar infördes under Hitlertiden för att skydda medborgarna mot sjukdomar i yrkeslivet och tvinga arbetsgivarna att vidta effektiva skyddsåtgärder. År 1937 bestämdes att asbestos skulle bedömas som en yrkessjukdom, likaså lungcancer hos dem som arbetat med kromat, samt blåscancer hos dem som var utsatta för aromatiska aminer. 1941 bestämdes att de som i sitt arbete utsattes för röntgenstrålar skulle kontrolleras minst två gånger årligen. 1938 infördes en »youth protection law» som förbjöd barnarbete utom i hem och jordbruk. 1942 infördes en »maternal protection law» som hindrade gravida kvinnor från att tvingas
bära mer än 5 kg under längre perioder, och befriade dem från fabriksarbete som inN Y A B Ö C E R K
