Här nedan följer en maskininläst version av artikeln. Observera att det saknas styckeindelning, radbrytningar, mellanslag efter skiljetecken och att det kan förekomma stavfel.
I
en artikel i Läkartidningen 5/99 redovisar Ragnar Westerling och medarbetare ett förslag som Socialstyrelsen utarbetat för lokal avvikelsehantering [ 1 ] .Man redovisar också hur detta förslag använts under en försöksperiod inom olika specialiteter och verksamhetsområden .Liksom vid andra redovisningar av avvikelsehantering [ 2 , 3 ] anger man att man vid registreringen noterar en rad olika uppgifter , men däremot inte identiteten på patienter eller personal .Motivet till detta är vad gäller patienten sekretessfrågan med hänsyn till att ärendet kommer att diskuteras bland en större grupp personer som inte har med den direkta behandlingen att göra samt vad gäller personal att denna inte ska känna sig hämmad av att kunna vara identifierbar .Liksom artikelförfattarna menar jag att detta är starka motiv för att inte registrera identiteten på patienten .Beträffande personalen kan det vara mer diskutabelt .Med en god och öppen attityd på arbetsplatsen borde det trots allt vara möjligt att framföra kritik och anmärkningar mot arbetskamrater .Det är emellertid inte detta jag vill ta upp i det här inlägget utan fast mer i vilken utsträckning beslutet att inte registrera identitet står i överensstämmelse med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd beträffande kvalitetssystem i hälso- och sjukvården ( SoS FS 1996:24 ) .I paragraf 6 står att » Kvalitetssystemet skall innehålla rutiner för hur åtgärder rörande en viss patient skall kunna identifieras och spåras vid dokumentation ;rutiner för dokumentation av genomförda förbättringsåtgärder i kvalitetssystemet och i verksamheten ;rutiner för hur verksamhetens resultat och kvalitetssystemets effekter redovisas relaterade till kvalitetsplanen i verksamhetsberättelsen . »Om identiteten på patienter inte registreras i samband med avvikelserapportering finns det ju ingen möjlighet att identifiera och spåra åtgärder som vidtas med anledning av avvikelserapporten rörande en viss patient .De allmänna råd som åtföljer paragraf 6 är
inte särskilt tydliga och kan knappast ha skrivits av någon med praktisk erfarenhet av sjukvård , journalföring och avvikelsehantering inom sjukvården .Det av Socialstyrelsen framtagna och i artikeln beskrivna systemet för lokal avvikelsehantering ter sig helt enkelt som en avvikelse från 6:e paragrafen i lagen om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården .Det vore intressant att få ta del av Socialstyrelsens kommentar till detta .Jon Ahlberg docent , S:t Görans sjukhus , Stockholm
